Bilagor
”Alla måste få höra om Jesus”
Hon bestämde sig för att bli kristen när hon var sex år gammal, har aldrig upplevt någon riktig troskris och har svårt att hålla isär svenskan från engelskan. För Theresa Sangrey handlar livet till största delen om Jesus och USA. Och hennes största drivkraft är att hela världen ska få höra det glada budskapet.
Att föra ett samtal med
Theresa Sangrey är som att åka språklig berg-och-dalbana. Det var länge sedan hon bodde i Sverige och det märks. Hon har svårt att hitta de rätta orden, och hur mycket hon än försöker så tränger sig det amerikanska på hela tiden. Det skulle kunna vara frustrerande, men Theresa skrattar mest åt det. Det är sån här verkligheten ser ut. You just have to live with it. Liksom.
Det är tisdagkväll och på YWAM:s missionsbas i Orlando är det family night i en del av staden som antagligen inte speciellt många Disney-törstande turister besöker. Inte så att det skulle vara slummigt, snarare så där lagom ruffigt som vissa amerikanska bostadsområden kan vara. Det råkar dess-utom vara en av få dagar där himlens portar står på vid gavel ovanför Musse Pigg-land. Och det dröjer inte länge innan någon springer förbi och förkunnar att det minsann är varning för tornado de närmaste fem minuterna. Folk stirrar ut på regntunga moln för att få syn på den utlovade virveln men det verkar inte vara någon som blir speciellt orolig.
Grabbarna med grillarna har fått flytta under tak för att hålla glöden vid liv. Och i stället för att av-njuta kvällsmaten utomhus blir det att bänka sig inne i kyrksalen innan det är dags för möte. Det här är Theresa Sangreys missionsfält. Ja, åtminstone en stor del av det.
Det är tisdagkväll och på YWAM:s missionsbas i Orlando är det family night i en del av staden som antagligen inte speciellt många Disney-törstande turister besöker. Inte så att det skulle vara slummigt, snarare så där lagom ruffigt som vissa amerikanska bostadsområden kan vara. Det råkar dess-utom vara en av få dagar där himlens portar står på vid gavel ovanför Musse Pigg-land. Och det dröjer inte länge innan någon springer förbi och förkunnar att det minsann är varning för tornado de närmaste fem minuterna. Folk stirrar ut på regntunga moln för att få syn på den utlovade virveln men det verkar inte vara någon som blir speciellt orolig.
Grabbarna med grillarna har fått flytta under tak för att hålla glöden vid liv. Och i stället för att av-njuta kvällsmaten utomhus blir det att bänka sig inne i kyrksalen innan det är dags för möte. Det här är Theresa Sangreys missionsfält. Ja, åtminstone en stor del av det.
Theresa föddes i Stockholm
1978, då med efternamnet Bergman. När hon var nio flyttade familjen till Bolivia för att bli missionärer. Tre år senare åkte de tillbaka till Sverige för att stanna hemma i ett och ett halvt år innan det var dags för ytterligare en treårsperiod i Bolivia. Efter bar det av till en ny kontinent. Pappa Nils-Erik fick jobb på Alfalit i Miami och familjen hängde på. Theresa fick gå sista gymnasieåret i high school och hon hittade en ungdomsgrupp i en pingstförsamling som tillhörde Assemblies of God. Där trivdes hon och det skulle visa sig att den gruppen skulle få avgörande inverkan för Theresas karriärval.
På en av ungdomskvällarna talade nämligen pastorn om mission. Han visade en film och kvällens budskap gick kort och gott ut på att ”skörden är stor och arbetarna få”.
- Jag kommer inte ihåg alla detaljer, men pastorn frågade i alla fall om vi ville gå ut på missionsfältet och berätta om Jesus. Det var någonting som hände den kvällen och jag var säker på att det var det Gud ville att jag skulle göra, men jag visste ju inte vad det skulle betyda då. Jag kände bara att jag ville göra vad som helst för Gud och att jag ville ut i mission somehow, säger Theresa och skrattar.
På en av ungdomskvällarna talade nämligen pastorn om mission. Han visade en film och kvällens budskap gick kort och gott ut på att ”skörden är stor och arbetarna få”.
- Jag kommer inte ihåg alla detaljer, men pastorn frågade i alla fall om vi ville gå ut på missionsfältet och berätta om Jesus. Det var någonting som hände den kvällen och jag var säker på att det var det Gud ville att jag skulle göra, men jag visste ju inte vad det skulle betyda då. Jag kände bara att jag ville göra vad som helst för Gud och att jag ville ut i mission somehow, säger Theresa och skrattar.
Efter det där missionsmötet
började Theresa fundera på vad hon skulle göra av sin övertygelse om att bli missionär. En kompis hade gått en så kallad lärjungaskola inom YWAM och pappa Nils-Erik hörde att det fanns en sådan DTS i Orlando. Bara några timmar norr om Miami. Perfekt. Så i stället för att fortsätta på college eller universitet efter high school, drog Theresa till Orlando för att gå en fem månader lång lärjungaskola.
Grundkonceptet är likadant över-allt. Tre månaders bibelundervisning i klassrummet följs av två månaders praktiskt prova-på-mission i team någonstans i världen.
För Theresas del blev det en månad bland församlingar i USA och en månad i bergsbyar i Thailand med sunkiga toaletter, magsjuka och oförglömliga upplevelser. Hon var fast. Det här med missionerandet var verkligen hennes grej. Dessutom insåg hon att man faktiskt kunde vara kristen utan att tillhöra pingströrelsen.
- Jag är uppvuxen inom pingst i Sverige, och Assemblies of God är ganska similar to pingst. Jag visste att man kunde gå till andra kyrkor och vara frälst, men jag tänkte att vi hade nog något som de andra missade. Det var inte så att mina föräldrar hade sagt det, jag vet inte riktigt varför jag började tänka så. Men när jag kom hit och träffade människor från många olika denominations så öppnades verkligen mina ögon. Det var en jätteviktig läxa för mig.
Theresa fortsatte att gå fler utbildningar inom Youth With A Mission. Och redan under den följande insåg hon att den där Dean från Pennsylvania, som hade gått i samma klass i lärjungaskolan, nog var en ganska trevlig kille. Riktigt trevlig. Kärlek uppstod och 1999 gifte sig de två och firade med att ansluta sig till den fasta medarbetarskaran på basen. Och där har de varit kvar sedan dess och främst utbildat ungdomar som vill prova på mission.
- Även om de bara åker iväg i två månader så är det klart att det händer saker när de åker. Det är dubbelt. De är verkligen en blessing för folket de möter, samtidigt som de får en liten taste of missions så att de förstår vad mission handlar om. Vi hoppas att många som kommer hit till våra lärjungaskolor ska åka ut som missionärer till andra länder och så småningom bli long term missionaries där.
Grundkonceptet är likadant över-allt. Tre månaders bibelundervisning i klassrummet följs av två månaders praktiskt prova-på-mission i team någonstans i världen.
För Theresas del blev det en månad bland församlingar i USA och en månad i bergsbyar i Thailand med sunkiga toaletter, magsjuka och oförglömliga upplevelser. Hon var fast. Det här med missionerandet var verkligen hennes grej. Dessutom insåg hon att man faktiskt kunde vara kristen utan att tillhöra pingströrelsen.
- Jag är uppvuxen inom pingst i Sverige, och Assemblies of God är ganska similar to pingst. Jag visste att man kunde gå till andra kyrkor och vara frälst, men jag tänkte att vi hade nog något som de andra missade. Det var inte så att mina föräldrar hade sagt det, jag vet inte riktigt varför jag började tänka så. Men när jag kom hit och träffade människor från många olika denominations så öppnades verkligen mina ögon. Det var en jätteviktig läxa för mig.
Theresa fortsatte att gå fler utbildningar inom Youth With A Mission. Och redan under den följande insåg hon att den där Dean från Pennsylvania, som hade gått i samma klass i lärjungaskolan, nog var en ganska trevlig kille. Riktigt trevlig. Kärlek uppstod och 1999 gifte sig de två och firade med att ansluta sig till den fasta medarbetarskaran på basen. Och där har de varit kvar sedan dess och främst utbildat ungdomar som vill prova på mission.
- Även om de bara åker iväg i två månader så är det klart att det händer saker när de åker. Det är dubbelt. De är verkligen en blessing för folket de möter, samtidigt som de får en liten taste of missions så att de förstår vad mission handlar om. Vi hoppas att många som kommer hit till våra lärjungaskolor ska åka ut som missionärer till andra länder och så småningom bli long term missionaries där.
Det kan kanske verka
aningen märkligt att någon väljer att använda åren då man normalt sett förväntas göra karriär, och bygga den där fasta ekonomiska grunden som man ska stå på när det blåser finansiella snålvindar, i en missionsorganisation där man varken får lön eller pensionspoäng. Jo, det är faktiskt sant. Inom YWAM förväntas medarbetarna själva fixa sitt underhåll. För Theresa och Deans del kommer en stor del av pengarna från Deans släktingar, vänner och församling i Pennsylvania. Men Theresa ser inget annat alternativ till missionärslivet. Det sista Jesus gjorde på jorden var ju att uppmana sina närmaste att gå ut över hela världen och göra alla till lärjungar. Då är det klart att det måste vara viktigt.
Nu kan man ju tycka att det låter ganska glassigt att vara missionär i Florida. Sol, bad och Musse Pigg. Vad mer kan man begära? Dessutom verkar det knappast råda någon akut brist på kristna i landet, så vore det inte bättre att använda sin tid i något - hur ska vi säga - mindre bekvämt land? Kanske genom att träna ungdomar på plats att bli missionärer i sitt eget land?
- Honestly, jag kan inte tänka mig att göra något annat. Min man och jag har frågat oss det många gånger, vad skulle vi göra om vi inte var här? Jag känner det som att det här är det bästa sättet som vi kan spendera vår tid på just nu. Att träna nya missionärer. Sen vet jag ju inte om vi kommer att hamna i något annat land i framtiden. Vi är öppna för det, men just nu känns det som om vi kommer att vara här ganska länge.
- Vi har ju folk från andra länder som kommer hit för träning och sen åker tillbaka. Och de team som vi sänder ut kommer att träna personer där de är. YWAM är internationellt, och det är inte bara amerikaner som ska åka ut till andra länder, säger Theresa.
Och hon betonar att det inte bara är blivande missionärer som går i någon av utbildningarna. Theresas största förhoppning är att människor ska få möta Gud, och få en ”intimate relation med Herren”. Så att de förmår berätta om sin övertygelse var de än hamnar.
- Vi hoppas så klart att många vill åka till andra länder, men också att de känner sig närmare Herren och får en glöd inom sig så de går ut i världen och vill vara ett ljus. När man säger mission så tänker man ofta på att man ska åka till ett helt annat land, men man kan vara missionär i sitt eget land också. Det finns miljoner sätt som man kan berätta om Jesus.
Nu kan man ju tycka att det låter ganska glassigt att vara missionär i Florida. Sol, bad och Musse Pigg. Vad mer kan man begära? Dessutom verkar det knappast råda någon akut brist på kristna i landet, så vore det inte bättre att använda sin tid i något - hur ska vi säga - mindre bekvämt land? Kanske genom att träna ungdomar på plats att bli missionärer i sitt eget land?
- Honestly, jag kan inte tänka mig att göra något annat. Min man och jag har frågat oss det många gånger, vad skulle vi göra om vi inte var här? Jag känner det som att det här är det bästa sättet som vi kan spendera vår tid på just nu. Att träna nya missionärer. Sen vet jag ju inte om vi kommer att hamna i något annat land i framtiden. Vi är öppna för det, men just nu känns det som om vi kommer att vara här ganska länge.
- Vi har ju folk från andra länder som kommer hit för träning och sen åker tillbaka. Och de team som vi sänder ut kommer att träna personer där de är. YWAM är internationellt, och det är inte bara amerikaner som ska åka ut till andra länder, säger Theresa.
Och hon betonar att det inte bara är blivande missionärer som går i någon av utbildningarna. Theresas största förhoppning är att människor ska få möta Gud, och få en ”intimate relation med Herren”. Så att de förmår berätta om sin övertygelse var de än hamnar.
- Vi hoppas så klart att många vill åka till andra länder, men också att de känner sig närmare Herren och får en glöd inom sig så de går ut i världen och vill vara ett ljus. När man säger mission så tänker man ofta på att man ska åka till ett helt annat land, men man kan vara missionär i sitt eget land också. Det finns miljoner sätt som man kan berätta om Jesus.
Förutom Theresas glädje,
spontanitet och svengelska uttal, så är det mest slående med henne hur naturlig hennes tro verkar vara. Och det mesta låter så enkelt. Som om det inte skulle finnas något att grubbla över. I egenskap av ett kringflyttat missionärsbarn skulle hon ju till exempel ha kunnat bli bitter mot Gud eller kyrkan - det är trots allt inte helt ovanligt. I stället säger hon att hennes personliga relation till Gud har gjort att hon fortsatt i sina föräldrars fotspår. Och hållit fast vid den där frälsningsupplevelsen som hon hade i en husvagn på ett läger någonstans i Sverige när hon var sex år.
- Vi var på ett möte och pastorn sa att om man ville bli frälst så kunde man komma fram och få förbön. Jag ville, men vågade inte gå upp så jag pratade med mamma efteråt i vår lilla husvagn. Jag sa att jag vill be Jesus komma in i mitt hjärta. Jag tror att det verkligen var den helige Ande som rörde vid mitt hjärta och sa att nu är det tid för dig att be.
- Jag är säkert barnslig i min tro, och det är klart att man går igenom saker som är jobbiga, men jag har aldrig haft någon kris där jag har undrat om Gud verkligen finns.
Hon tycker att det nästan är lite pinsamt, men det mest krisartade hon kan komma på inträffade när hon gick i fjärde och femte klass. Hon brukar berätta historien när hon berättar sin livshistoria, sitt vittnesbörd. Och inte sällan får hon ett och annat fniss i respons.
- Jag var lite elak mot andra tjejer ibland. Det låter så dumt, men det är nog den krisigaste tiden när det gäller min tro på Herren. När jag tänker tillbaka på den tiden så var jag nog inte så nära honom för jag var så elak, säger hon och skrattar igen.
- Vi var på ett möte och pastorn sa att om man ville bli frälst så kunde man komma fram och få förbön. Jag ville, men vågade inte gå upp så jag pratade med mamma efteråt i vår lilla husvagn. Jag sa att jag vill be Jesus komma in i mitt hjärta. Jag tror att det verkligen var den helige Ande som rörde vid mitt hjärta och sa att nu är det tid för dig att be.
- Jag är säkert barnslig i min tro, och det är klart att man går igenom saker som är jobbiga, men jag har aldrig haft någon kris där jag har undrat om Gud verkligen finns.
Hon tycker att det nästan är lite pinsamt, men det mest krisartade hon kan komma på inträffade när hon gick i fjärde och femte klass. Hon brukar berätta historien när hon berättar sin livshistoria, sitt vittnesbörd. Och inte sällan får hon ett och annat fniss i respons.
- Jag var lite elak mot andra tjejer ibland. Det låter så dumt, men det är nog den krisigaste tiden när det gäller min tro på Herren. När jag tänker tillbaka på den tiden så var jag nog inte så nära honom för jag var så elak, säger hon och skrattar igen.
Theresa Sangrey känner sig
inte speciellt svensk längre. Särskilt inte när hon är i Sverige. Det var länge sen hon bodde där, och de få kompisar hon har kvar har liknande bakgrund som hon. Missionärsbarn med resandet i blodet. Globala medborgare som har fått med sig nya kulturintryck sedan barnsben. Som inte riktigt hör hemma någonstans. Det skulle kanske kunna kännas rotlöst, men Theresa säger att hon är van. Dessutom har hon ju faktiskt fått en ny familj tack vare Dean. Och kanske är det priset man får vara villig att betala om man vill uppfylla Jesu sista befallning.
- Det viktiga är att alla får höra om Jesus. Det är verkligen jätteviktigt, säger Theresa. Och nu ser hon allvarlig ut.
- Det viktiga är att alla får höra om Jesus. Det är verkligen jätteviktigt, säger Theresa. Och nu ser hon allvarlig ut.
Ordlista
för att lättare förstå Theresas engelska ord (i den ordning de kommer i artikeln):
YWAM
- Youth With A Mission (Ungdom med Uppgift). Internationell kristen missionsorganisation.
Family night
- familjekväll
Alfalit
- Organisation som arbetar med alfabetisering i framför allt Latinamerika
Somehow
- På något sätt
DTS
- Discipleship Training School. Lärjungaskola.
Similiar
- liknande
Denomination
- Samfund
Blessing
- Välsignelse
Taste of missions
- Smak på mission
Long term missionaries
- heltidsmissionärer
Honestly
- Ärligt talat
Intimate relation
- Nära relation
