”En vanlig missuppfattning är att lovsång handlar om en genre”

Få frågor är så laddade i kristenheten som musiken. Men kanske är det inte så konstigt att sånger som förknippas med Gud själv också väcker starka känslor. Det menar teologerna David Davage och Maria Gustin Bergström som samtalar om ämnet i senaste avsnittet av Dagens podcast Ledarpodden.

David Davage är aktuell med boken Tre sanningar om lovsång. Boken är en uppföljare till hans tidigare bok Sju myter om lovsång. Det är ingen tillfällighet att just lovsången blivit ett hjärteämne för teologen och läraren på ALT (Akademi för ledarskap och teologi). David Davage har sedan barnsben varit engagerad i det kyrkliga musiklivet och han har även skrivit sin avhandling om Psaltaren i Gamla testamentet. I senaste episoden av Ledarpodden diskuterar han musik och kyrka tillsammans med Maria Gustin Bergström samt Dagens opinionsredaktör Frida Park.

Maria Gustin Bergström är förutom pastor och teolog även civilingenjör, men mest välkänd är hon nog som sångerska, låtskrivare och tidigare festivalchef för Skärgårdssång.

Maria Gustin Bergström tror att en anledning till att frågan om musiken i kyrkan berör så många handlar om det hon kallar för vårt ”musikaliska hjärtespråk”.

– Jag brukar uttrycka det som att vi alla har ett musikaliskt hjärtespråk, som formas i oss när vi gör viktiga erfarenheter i livet, framför allt att andliga upplevelser. Vilka sånger sjöngs när jag gjorde mina första andliga upplevelser? Vi har olika musik som har präglat olika generationer och jag tycker att man ska vara väldigt rädd om det, konstaterar hon.

Tappa hela relationen med Gud

David Davage är inne på samma linje och menar dessutom att när människor inte längre känner sig hemma i kyrkans musik kan det upplevas som en känsla av förlust och främlingskap.

– Man upplever det som att man förlorat ett språk, tappat den här kommunikationen och då kan det kännas som att man riskerar att tappa hela relationen med Gud, säger David Davage.

När undersökningen ”Kristen tro på glid” fastslog att lovsången är det mest avgörande för unga människors tro i Sverige var det många som reagerade negativt. Maria Gustin Bergström och David Davage menar dock att det finns felaktiga fördomar kring den moderna lovsångens innehåll och teologi.

– I dag jobbar man väldigt ordentligt med lovsångstexterna och involverar ofta teologer som får brottas med texterna. Så den utvecklingen är ju fantastiskt bra, konstaterar Maria Gustin Bergström.

David Davage konstaterar att en stor del av den unga generationen kristna i Sverige funnit ett språk för sin tro genom just lovsången.

– Vi behöver se detta som en stor resurs och hjälpa och vägleda så att lovsången blir ett verktyg för att växa i lärjungaskap.

– Många unga sitter med lovsång i lurarna på vägen till jobbet eller skolan. Men det kan ibland vara en utmaning att få lovsången att bli något som faktiskt bygger gemenskap i stället för något individualistiskt, säger han.

Några gånger genom åren har Davage uttryckt kritik kring teologin i olika lovsånger. Men samtidigt betonar han att en sång inte behöver vara “teologiskt perfekt” för att han ska vilja sjunga med.

– Jag vill alltid göra välvilliga tolkningar. När vi sjunger om att ”lämna allt” eller att ”världen har inget som jag söker” så tänker jag att många kanske inte menar dessa ord bokstavligt utan att det snarast handlar om en längtan.

– All vår teologi är bristfällig. Och det är också alla våra sånger. Det är ingen som har det fullständiga svaret på exakta alla delar av kristen tro. Men sångerna kan hjälpa oss att med nya språk och nya bilder för vår tro.

Lyssna på podden här

Mer än ”röj för ungdomarna”

Maria Gustin Bergström menar att en av nycklarna till ett brett musikliv i församlingarna handlar om generositet gentemot varandras olika uttryckssätt.

– När Nya testamentet talar om att “undervisa varandra med andliga sånger” så följs den passagen direkt av ett stycke om att underordna sig varandra. Jag tror verkligen att det hänger ihop.

– Jag tycker absolut att det ska kunna vara röj för ungdomarna och mycket fokus på deras musik. Men den normala söndagen behöver inte vara så om du frågar mig.

Maria Gustin Bergström berättar att man i hennes hemförsamling alltid inleder gudstjänsten med en välkänd psalm och att det varit särskilt uppskattat när de yngre i församlingen tolkat den äldre musiken på sitt eget sätt.

– Om vi förstår att vi har olika musikaliskt hjärtespråk så kan jag i kärlek till min bänkgranne i kyrkan sjunga med i den sång som hon eller han berörs av.

Det brustna måste också rymmas

Hon får medhåll från David Davage som konstaterar att många tänker för snävt kring vad begreppet lovsång kan inrymma. Själv brukar han förklara lovsång som ”tonsatta böner”.

– En vanlig missuppfattning är att lovsång handlar om en genre och det riskerar göra så att vi pratar om olika saker. Det tycker jag ofta att jag ser när jag läser debattinlägg i Dagen, konstaterar han.

David Davage beskriver vidare att han kan sakna mer av livets mörkare passager i de moderna lovsångerna och att den typen av textinnehåll sannolikt även skulle prägla det musikaliska uttrycket.

– Sångerna i Psaltaren innehåller väldigt mycket av det brustna. De ämnena måste också rymmas i våra lovsånger i dag, alltså protesten, klagan och så vidare. Och skulle vi göra det så inser vi att det är väldigt svårt att göra med en gitarrdänga i dur, utan då kanske vi behöver ha en annan tonsättning, säger han.

Daniel Wistrand

Daniel Wistrand är redaktör för avdelningarna Kultur och Livsstil.