Det plingar till i telefonen. Ny notis i Shein-appen. ”Just nu 80 procent rabatt på nästa köp. Erbjudandet går ut om 15 minuter.”

Med smarta algoritmer som bygger på data från miljontals användare lockar de nya klädjättarna konsumenter med skräddarsydda erbjudanden. Utbudet av klänningar, skor och tröjor är till synes oändligt och de flesta plaggen ligger runt en hundralapp. Trots att de skickas med flyg från Kina är det oftast gratis frakt och fria returer.

– Jag vet inte exakt hur de gör, men när jag går in dyker det upp sådant som jag tycker om. Och så får man poäng och belöningar när man handlar, så det blir nästan ett beroende. De är så duktiga på att fånga varje besökare, säger Signe Anna, 24.

Ritat om klädmarknaden

På bara några år har Shein – och andra ultra fast fashion-företag – ritat om klädmarknaden och tagit stora marknadsdelar från etablerade lågpriskedjor som H&M och Zara. Shein omsätter ensamma 300–400 miljarder kronor varje år och lanserar mellan 2 000 och 10 000 nya produkter – varje dag.

– När jag upptäckte de här sidorna 2014, 2015 tyckte jag att det var värsta grejen. Jag insåg att jag kunde köpa hur fina kläder som helst väldigt billigt, säger Signe Anna.

Utöver de låga priserna har nyckeln till framgång varit reklam genom kändisar och unga tjejer som visar upp sina inköp i sociala medier. För tre år sedan postade Signe Anna själv en sådan video på sin Youtubekanal. Då tyckte hon det var en kul grej och ett sätt att få många visningar. I dag inser hon att hon var del i en marknadsföringsstrategi.

– Företagen har upptäckt att det bästa sättet att nå ut till konsumenter är genom vänner och genom influencers som känns som vänner. Människor vill vara och ha det som alla andra har, speciellt unga. Av många anledningar skulle jag inte göra en sådan video i dag.

Fakta: Shein – världens största klädföretag

• Grundades 2008 av Chris Xu, en kinesisk entreprenör specialiserad på sökoptimering.
• Sålde till en början bröllopsklänningar men bytte 2015 fokus till att sälja snabbmode. Företaget fick en enorm tillväxt under pandemin.
• Fångar upp trender på sociala medier, e-handelssidor och hos influencers för att ta fram nya produkter. När en modell säljer bra börjar en storskalig produktion.
• En viktig framgångsfaktor har varit en trend på sociala medier där unga (framför allt tjejer) gör så kallade ”Shein hauls”, där de i ett videoinlägg visar upp inköpen från företagen.
• Företaget har fått återkommande kritik för arbetsförhållandena på fabrikerna och för den negativa klimatpåverkan de bidrar till.
• Beräknas nu ha 20 procent av världens klädmarknad.

Källa: DN

Shein lockar med superbilliga kläder och gratis frakt. (Jessica Gow/TT NYHETSBYRÅN)

Vill vara en förebild för unga

Som influencer delar Signe Anna med sig av sin vardag och sin kristna tro via Youtube. Hon vill vara en förebild för unga och har under de senaste åren förändrat sitt synsätt på de kinesiska shoppingsajterna. En av de främsta anledningarna till att Signe Anna i dag inte alls handlar från plattformar som Shein och Aliexpress är textilarbetarnas dåliga arbetsvillkor.

Nyligen visade en granskning av BBC att Sheins textilarbetare arbetar 75 timmar i veckan med en ledig dag i månaden – i strid med både kinesisk lag och företagets uppförandekod. Lönerna visade sig också vara under existensminimum.*

Klimatet är en annan anledning till Signe Annas beslut.

Den globala textilindustrin är en av de mest vattenkrävande och orsakar större utsläpp av växthusgaser än både flyg- och sjöfartsindustrin tillsammans, enligt en FN-rapport. Dessutom avger de många oljebaserade, syntetiska produkterna mikroplaster som sprids till vattendrag. Sist på listan kan nämnas de 92 miljoner ton kläder som varje år slängs och bränns som en följd av överkonsumtionen.

Kläderna innehåller farliga ämnen

Men den största anledningen till Signe Annas val att rata lågprisföretagen var klädernas bristande kvalitet. En upplevelse som hon delar med många andra konsumenter. Dessutom visade en undersökning gjord av Greenpeace att kläder från Shein innehåller farliga ämnen. När miljöorganisationen förra året granskade 47 plagg från företaget visade sig 15 procent av produkterna innehålla kemikalier på en nivå som är hälsoskadlig och olaglig i EU.

Klädernas dåliga kvalitet och skadliga innehåll har fått second hand-handlare i Sverige att agera. Först ut var Luleå kommun som i mitten av januari beslutade att inga plagg från kinesiska klädföretag ska säljas i deras second hand-butik. Strax därefter kom Erikshjälpens besked att de slutar ta emot och sälja kläder från Shein i sina butiker.

– Vi är i grunden en barnrättsorganisation och vårt överskott går till att hjälpa barn i Sverige och världen, många gånger barn som har drabbats av miljökatastrofer. Då är det inte trovärdigt att sälja vidare plagg som inte är schysta mot miljö och människa, säger Cathrine Kylesten, hållbarhetschef på Erikshjälpens second hand-butiker.

Gäller det bara kläder från Shein? Hur ska ni dra gränsen för vilka företag ni kan sälja kläder från?

– Det gäller bara Shein och det beror på att det är väl dokumenterat att deras kläder innehåller höga halter av bly och kemikalier. Eftersom de direktimporteras undgår de EU:s lagar, vilket är skillnaden mot de flesta andra företag som vi återsäljer kläder från. Om vi tar till exempel Temu och Aliexpress, som också säljer ultra fast fashion, är de inte klädproducenter utan bara återförsäljare och då är det svårt att sortera ut de kläderna.

– Sedan hoppas vi att det här beslutet ska bli en tankeställare. Vi på Erikshjälpen kan inte förändra textilindustrin, men hoppas att fler ska tänka efter var de handlar sina kläder.

Cathrine Kylesten lyfter också fram klädernas dåliga kvalitet som ett argument för att inte längre ta emot dem.

– Vi tar tacksamt emot alla gåvor vi får, men på ett större plan måste vi få en mer hållbar konsumtion och det är inte ultra fast fashion. Kläderna som lämnas in till oss behöver kunna användas flera gånger och ultra fast fashion är bara gjorda för att användas en gång.

71 procent har handlat

Men trots den omfattande kritiken verkar svenskarna villiga att handla från de kinesiska företagen. Enligt siffror från Svensk handel har 71 procent av konsumenterna någon gång gjort en beställning från Shein eller Temu.

– Det är ju jättemånga som handlar från de här sidorna, det tycker jag att man ser hela tiden. Jag tror man tänker att alla andra gör det, så jag sticker inte ut från mängden. Man vill inte se verkligheten bakom de låga priserna, säger Signe Anna.

Hon tycker att vi borde ta ett större ansvar som konsumenter. Samtidigt förstår hon lockelsen i de billiga priserna, inte minst bland unga som vill passa in bland sina kompisar.

– Det är lätt att känna sig utanför i skolan när man ser att alla andra har de senaste kläderna, det skapar ett grupptryck. Jag minns själv när jag gick i skolan att kläderna var viktiga, det handlade mycket om status. Då är det lätt att gå till de här sidorna där det finns kläder som liknar märkeskläderna, men mycket billigare.

Klädproduktion har dubblerats

De senaste 15 åren har den globala klädproduktionen dubblerats, samtidigt som kläderna har blivit billigare. De pressade klädpriserna har lett till det som beskrivs som ett ”race to the bottom”: regeringar och fabriksägare i olika länder tävlar med varandra om att erbjuda arbetskraft till lägsta möjliga pris för att vinna kontrakten.

Kambodja är ett av dessa länder. Daniel Korol är tidigare pastor inom EFK, men arbetar i dag med bistånd i Kambodja och ser på nära håll hur viktig textilindustrin är för människorna där.

– Kvinnorna i de här fabrikerna, för det är flest kvinnor, är helt beroende av de här jobben. Även om de har en väldigt låg lön, så har de det bättre än de som inte har ett jobb.

Det finns lagar som garanterar textilarbetarna en lägstalön, begränsad arbetstid och ledighet. Men lönen är inte tillräcklig för att kunna försörja sig på, vilket gör att en majoritet av arbetarna behöver ta lån för att få livet att gå runt.

– Då kommer de lätt in i en ond lånecirkel där de måste låna av en annan bank för att betala ett banklån och till slut måste de ta ett mikrolån med räntor mellan 20 och 30 procent, säger Daniel Korol.

Lever åtskilda från sina familjer

Många av kvinnorna tvingas också leva åtskilda från sina familjer, eftersom jobben är i städerna och familjerna ofta bor på landsbygden. Även papporna jobbar ofta långt hemifrån, så barnen uppfostras av mor- och farföräldrar. Det är inte ovanligt att föräldrar bara träffar sina barn två eller tre gånger per år under hela barndomen, berättar Daniel Korol.

25-åriga Chenda är en av kvinnorna som lämnat sin familj för att arbeta inom textilindustrin i huvudstaden Phnom Penh. Kvar i byn där hon kommer från finns maken Pich, sonen Phoudeth och dottern Dina.

– Jag saknar mamma mest på kvällen, när jag ska lägga mig. Jag hoppas att mamma kan komma hem snart för jag drömmer om att min familj ska bli hel igen, berättar den nioåriga dottern för Misjonsalliansen, organisationen som Daniel Korol arbetar för.

Biståndsorganisationen hjälper familjer som Chendas på flera olika sätt för att ge dem en möjlighet till försörjning och en väg ut ur fattigdom, utan att föräldrarna ska behöva migrera. Bland annat genom insatser för effektivare jordbruk, kycklinguppfödning och hjälp att starta små företag.

Tycker bilden är för ensidig

Trots att Daniel Korol är väl medveten om klädindustrins baksidor – och fattigdomens grymma konsekvenser – tycker han att det ibland målas upp en alltför ensidig bild av arbetarnas situation.

– Det är komplext. För en del är arbetet i en textilfabrik säkert helvetet på jorden, men för många andra är det inte det. För en del är arbetsförhållandena och lönen bättre i relation till andra jobb. Arbetet i textilindustrin kan också vara vägen ut ur fattigdom för deras familjer, eftersom det till exempel kan bekosta utbildningen för deras barn.

Daniel Korol tror därför inte på en bojkott av alla företag som använder arbetskraft i länder som Kambodja, Bangladesh och Indonesien. För den som vill hjälpa kvinnor i textilfabriker tror han i stället på att stödja lokala organisationer som arbetar med fackliga rättigheter och utbildningsinsatser.

Samtidigt tycker han att det är viktigt att vi konsumenter tänker över hur vi handlar. Inte minst utifrån hur det påverkar klimatet, där Kambodja är ett av länderna som redan har drabbats hårt av klimatförändringarna.

Försöker peka på alternativen

Tillbaka i Sverige. En som under många år har engagerat sig för att vi svenskar ska bli medvetna om hur vår klädkonsumtion påverkar andra människor och klimatet, är Filippa Nielsen. Hon är föreläsare, influencer och driver två second hand-butiker.

Filippa Nielsen försöker ofta peka på alternativen till att köpa nyproducerade plagg från lågprisföretag.

– Det finns så mycket man kan göra. Dels kan man ju köpa second hand eller från märken som arbetar med hållbarhetsfrågor. Man kan också sy om de plagg man har, eller låna och byta med kompisar.

Fakta: Från 1700-talets spinnmaskiner till ultra fast fashion

• Det första stora klivet mot dagens massproduktion av kläder tas i mitten av 1900-talet när nya, syntetiska material introduceras vilket gör produktionen billigare och snabbare. I Sverige finns vid den här tiden omkring 700 fabriker och 50 000 anställda i textilindustrin.
• På 1960- och 1970-talet växer en ny ungdomskultur fram med konsumenter som vill ha billigt, snabbt mode. Ett av företagen som lyckas möta efterfrågan är H&M – eller Hennes som det först heter – som gör moderiktiga kläder till lågt pris. För att kunna hålla nere priserna krävs billigare arbetskraft – som hittas i asiatiska låglöneländer. Fast fashion är fött.
• Därifrån har utvecklingen tagit steg för steg mot en allt snabbare och större produktion av kläder som i dag tar sig uttryck genom ultra fast fashion där nya kollektioner presenteras dagligen.

De flesta textilarbetarna i Kambodja tjänar den nationellt fastställda minimilönen, eller något över, vilket från 2025 är 208 dollar. Enligt Global Living Wage Coalition krävs 230 dollar för att en arbetare i Kambojda ska kunna försörja sig själv och sin familj. (Heng Sinith/AP)

För Filippa Nielsen finns det en självklar koppling mellan hennes tro och hur hon handlar kläder.

– När jag bestämde mig för att sluta köpa nyproducerat var det utifrån att jag inte kan stå för att jag tror på Jesus och samtidigt shoppa på det sättet. Människorna som sitter i fabrikerna i Asien är ju mina medmänniskor. Vad hade Jesus gjort om han hade gått runt med sömmerskorna som knappt har någon rast? Jag tycker att fler kristna borde ta ett större ansvar.

Även Signe Annas förhållande till kläder påverkas av hennes kristna tro. För henne handlar det mycket om hur stort fokus kläderna får ta.

– Jag tycker att de har tagit för mycket plats i mitt liv. Jag har värderat mig själv utifrån vad jag har haft på mig och hur jag har sett ut. I dag känner jag mig mer fri.

*Shein kommenterade BBC:s uppgifter med att företaget är överlåtna till en rättvis och värdig behandling av alla arbetare i produktionskedjan. Att de strävar efter att sätta högsta standarden för löner och kräver att alla partners i produktionskedjan följer deras uppförandekod.

Albin Larsson

Albin Larsson är reporter och printredaktör på Dagen samt programledare för Frikyrkopodden.