Bilagor
Bengt, 79, talar så att ungdomar förstår
Erfarenhet, vishet, perspektiv. Vissa saker kan enbart fås genom ålder, men ändå hör det till vanligheterna att unga undervisas av idel unga. På lägret Credo/Ungdoms-Oas tänker man annorlunda,i somras fick tonåringarna lyssna till Bengt Pleijel, 79.
Att kyrkorna i mångt
och mycket är uppdelade utifrån generationer är nog ingen större hemlighet eller nyhet. Barnen har sin verksamhet med söndagsskola och hobbygrupper, tonåringarna har ungdomssamlingar och nattmöten och de äldre har dagledigträffar. I bästa fall träffas alla generationer till söndagsgudstjänst.
Daniel Astgård, Skolsekreterare på Credo, är skeptisk till uppdelningen mellan unga och äldre.
- Det är inte bra. Jag förstår den och ibland är den nödvändig, jag tror exempelvis att det finns ämnen som unga behöver tala om själva och få riktad undervisning kring: identitet, sex, utseendefixering med mera. Men då är det viktigt att de äldre finns med också, som mentorer.
Daniel Astgård, Skolsekreterare på Credo, är skeptisk till uppdelningen mellan unga och äldre.
- Det är inte bra. Jag förstår den och ibland är den nödvändig, jag tror exempelvis att det finns ämnen som unga behöver tala om själva och få riktad undervisning kring: identitet, sex, utseendefixering med mera. Men då är det viktigt att de äldre finns med också, som mentorer.
Det är inte ovanligt att
den som är ansvarig för undervisningen för ungdomarna är runt tjugo år. Fördelen är att man då har en närhet till frågeställningarna som finns. Men det kan också räknas som en nackdel, ibland är distans och erfarenhet det viktigaste.
Så resonerade Daniel Astgård och de andra i planeringsgruppen för Credo/Ungdoms-Oas när de för-beredde sommarens läger i Skövde. Huvudtemat var satt till ”Ingen kan tjäna två herrar” och ämnena för kvällsmötena innehöll ett val: ”Gud eller världen”, ”Gud eller jag”, ”Gud eller min bekvämlighet”. Och så den kanske allra skarpaste, på öppningskvällen dessutom, ”Gud eller djävulen”.
- Det talas sällan om den dubbla utgången, antagligen för att det blivit fel så många gånger. Vi ville inte ha en undervisning som syftade till att skrämma människor in i himlen, så vi sökte efter en talare som kunde tala allvar om detta och samtidigt göra Gud så mycket större än djävulen.
Planeringsgruppen listade några namn och alla visade sig tillhöra det äldre gardet. Längst upp på listan stod Bengt Pleijel, pensionerad präst som kanske är mest känd för sina 26 arbetsår på Åh Stiftsgård. Och han svarade ja.
Så resonerade Daniel Astgård och de andra i planeringsgruppen för Credo/Ungdoms-Oas när de för-beredde sommarens läger i Skövde. Huvudtemat var satt till ”Ingen kan tjäna två herrar” och ämnena för kvällsmötena innehöll ett val: ”Gud eller världen”, ”Gud eller jag”, ”Gud eller min bekvämlighet”. Och så den kanske allra skarpaste, på öppningskvällen dessutom, ”Gud eller djävulen”.
- Det talas sällan om den dubbla utgången, antagligen för att det blivit fel så många gånger. Vi ville inte ha en undervisning som syftade till att skrämma människor in i himlen, så vi sökte efter en talare som kunde tala allvar om detta och samtidigt göra Gud så mycket större än djävulen.
Planeringsgruppen listade några namn och alla visade sig tillhöra det äldre gardet. Längst upp på listan stod Bengt Pleijel, pensionerad präst som kanske är mest känd för sina 26 arbetsår på Åh Stiftsgård. Och han svarade ja.
- Det är få som är
så tydligt förälskade i Jesus som Bengt är, tycker jag. Kroppen är tröttare men passionen är densamma. Jag tror det kan vara viktigt för ungdomar att få se det, att man kan vara gammal och brinnande för Gud. Och så är det något speciellt med att ha levt ett helt liv med Gud. När man är ung och galen kan man tycka att det är spännande att jaga demoner, men med ålder och mognad blir perspektiven ett annat. Så han var perfekt för uppdraget. Och gjorde det kanonbra, säger Daniel Astgård.
Pingstkyrkan i Skövde,
där lägrets samlingar hölls, var iordningställd på klassiskt ungdomsmötesvis: förtäckta fönster, lampor i alla färger, stora högtalare som mäktade framkalla högt ljud. Mitt i allt det gick Bengt Pleijel upp för att predika. Sittande.
- Jag gör det av tre anledningar. Min kropp gör att jag inte orkar annars. Jesus satt ofta när han predikade och jag ämnar vara så lik honom som möjligt. Och så kan man hålla på längre om man sitter ner, sa han till tonåringarna och visade ett första prov på sin blandning av humor och allvar.
Bengt Pleijel berättar för Petrus att han är van vid att tala till både unga och äldre sedan sina år på Åh Stiftsgård.
- Och jag talar inte annorlunda till unga, jag säger samma sak som jag skulle ha sagt till äldre. Jag använder samma språk som alltid, jag blandar gärna gammaldags och nytt språk när jag talar oavsett vilken åldersgrupp det är jag talar för. Det viktigaste är att det man säger kommer inifrån.
Men förmågan att nå fram till ungdomar har han inte alltid haft, den har han förvärvat med åldern.
- Det gick inte lika bra när jag var ung präst vill jag minnas. Det tyckte folk, att det borde fungera, men det gjorde det inte. Det är mer senare som det funkat bra av någon anledning. På något sätt har de väl behövt en fadersgestalt, ibland även en farfars-gestalt, och då har jag fått vara det.
Att hitta fram till varandra och lyssna över generationsgränserna ser han som enormt viktigt. Och behovet är ömsesidigt menar Pleijel.
- De äldre behöver lyssna till de yngres frågor och funderingar och ta emot deras frimodighet. Och de unga behöver ta del av erfarenheten, men det är inte alltid så enkelt att nå fram till den eftersom vi äldre är ofta ”suckianer”. Men ge er inte, säger han i en uppmaning till de unga och skrattar.
Sin insats på Credo/Ungdoms-oas i somras är han nöjd med även om han inte vill överdriva den. Han säger att han bara var en pusselbit precis som de andra talarna och ledarna och ”sedan kom den helige Ande och tog hand om alltihop så att det blev riktigt bra”. Men visst fick han en del beröm han också.
- Det var några som var framme och sa att det var ”grymt bra”, säger han och får till det ungdomliga uttrycket riktigt bra.
- Jag gör det av tre anledningar. Min kropp gör att jag inte orkar annars. Jesus satt ofta när han predikade och jag ämnar vara så lik honom som möjligt. Och så kan man hålla på längre om man sitter ner, sa han till tonåringarna och visade ett första prov på sin blandning av humor och allvar.
Bengt Pleijel berättar för Petrus att han är van vid att tala till både unga och äldre sedan sina år på Åh Stiftsgård.
- Och jag talar inte annorlunda till unga, jag säger samma sak som jag skulle ha sagt till äldre. Jag använder samma språk som alltid, jag blandar gärna gammaldags och nytt språk när jag talar oavsett vilken åldersgrupp det är jag talar för. Det viktigaste är att det man säger kommer inifrån.
Men förmågan att nå fram till ungdomar har han inte alltid haft, den har han förvärvat med åldern.
- Det gick inte lika bra när jag var ung präst vill jag minnas. Det tyckte folk, att det borde fungera, men det gjorde det inte. Det är mer senare som det funkat bra av någon anledning. På något sätt har de väl behövt en fadersgestalt, ibland även en farfars-gestalt, och då har jag fått vara det.
Att hitta fram till varandra och lyssna över generationsgränserna ser han som enormt viktigt. Och behovet är ömsesidigt menar Pleijel.
- De äldre behöver lyssna till de yngres frågor och funderingar och ta emot deras frimodighet. Och de unga behöver ta del av erfarenheten, men det är inte alltid så enkelt att nå fram till den eftersom vi äldre är ofta ”suckianer”. Men ge er inte, säger han i en uppmaning till de unga och skrattar.
Sin insats på Credo/Ungdoms-oas i somras är han nöjd med även om han inte vill överdriva den. Han säger att han bara var en pusselbit precis som de andra talarna och ledarna och ”sedan kom den helige Ande och tog hand om alltihop så att det blev riktigt bra”. Men visst fick han en del beröm han också.
- Det var några som var framme och sa att det var ”grymt bra”, säger han och får till det ungdomliga uttrycket riktigt bra.
Sofia Mäenpää, 19,
från Södertälje var en av dem som var på plats och lyssnade till Bengt Pleijel. Hon uppskattade hans ordfinurlighet, humor och glimt i ögat. Men också att han hade mycket tänkvärt att säga.
- Jag tycker att det generellt sett är bättre med lite äldre talare, de har varit med betydligt längre än oss och kan därmed mer, säger hon.
Dessutom tror hon att kontakten med de yngre kan vara positivt och viktigt även för de äldre.
- Vi unga kan nog lära ut lite nytänkande tror jag, många äldre tycker kanske att det är svårt att hänga med, de sitter fast i sina traditioner. Det behöver inte vara något negativt med traditionerna naturligtvis, men det behöver inte det nya heller vara. Om vi möts kan vi få större förståelse för varandra.
- Jag tycker att det generellt sett är bättre med lite äldre talare, de har varit med betydligt längre än oss och kan därmed mer, säger hon.
Dessutom tror hon att kontakten med de yngre kan vara positivt och viktigt även för de äldre.
- Vi unga kan nog lära ut lite nytänkande tror jag, många äldre tycker kanske att det är svårt att hänga med, de sitter fast i sina traditioner. Det behöver inte vara något negativt med traditionerna naturligtvis, men det behöver inte det nya heller vara. Om vi möts kan vi få större förståelse för varandra.
