Bilagor
Det är tråkigt att vara mammaledig
Att vara hemma kanske är en dröm för många, men inte för mig. Jag har ett friskt barn på fyra månader och en bra relation, men jag känner mig ensam och uttråkad. Jag trivs inte i föräldragruppen och har ingen väninna att promenera med. Så när min man kommer hem på kvällarna har jag ett sådant behov av vuxenkontakt att jag nästan "kväver" honom. Det känns också lite tabu att säga detta i kristna kretsar - då SKA man tycka att det är underbart att vara hemma med sina barn. Nu har jag dessutom börjat oroa mig för om min dotter tar skada av detta, blir jag en sämre mamma för att jag är uttråkad? Hjälp mig hur jag ska tänka och vad jag kan göra. Sara 29
Irene Åström svarar: Det du beskriver är en ganska vanlig reaktion som du inte behöver skämmas för. Det handlar om att man faktiskt behöver vuxenkontakt och egen stimulans även som småbarnsmamma. Frågan är hur du kan hitta detta. Jag hoppas att du har kunnat prata med din man om hur du känner. Han behöver förstå hur viktig han är dels som vuxenpartner, dels som avlastare så att du då och då kan lämna babyn till honom och träffa andra vuxna. Det är viktigt att han tar aktiv del i omsorgen om den lille så att familjen också på det känslomässiga planet blir en enhet.
Genom att du kan erkänna att du är uttråkad kan du också hitta vägar ur det. Då blir det inget problem för ditt barn. Det är när det utvecklas till irritation och bitterhet som det kan gå ut över barnet.
Kom också ihåg att spädbarnstiden är förhållandevis kort. Det känns inte så när man är mitt uppe i den men barns utveckling går väldigt fort och snart kommer du att märka att det är svårt att hinna uppfatta allt som händer när motorik- och språkutveckling tar fart.
