Dyrka kroppen - ingen ny företeelse

En sund kropp var en människas skyldighet redan under antiken. Och det man inte har naturligt har människan alltid tämjt på egen hand. Under 1700-talet skulle till exempel kvinnornas höfter markeras, de byggdes ut så att kvinnorna tvingades gå sidledes genom dörren. Kvinnornas midja och höfter framhävdes med korsetter som kunde pressa midjan till idealmåttet 32 centimeter.

Bröstens form och exponering har skiftat från tid till tid: de har varit "fria" i klänningen, uppbullade, utfyllda (i slutet av 1700-talet förekom lösbröst i trä) eller insnörda. Det förekom att bröstvårtorna klämdes in och hämmade amningen.

Inte heller männen kommer undan. Även de använde korsett för att ge ett smärt intryck. I andra tider höll stela och höga kragar huvudet i ett järngrepp. Eller vad sägs om lösvader att stoppa ner i knästrumporna?

I fattiga tider har övervikt varit vackert, medan kvinnan under högkonjunktur ska vara smal för att visa att hon kan stå emot överflödet. När kvinnan fick rösträtt och tillgång till högre utbildning på 1920- och 1930-talen skulle kroppen vara plattbröstad och smal. Samma sak under 1960-talets jämställdhetskamp. Däremellan kom filmstjärnorna med yppigare former.

På 1990-talet var supermodellerna idealet, med kroppar som trimmades slanka och muskulösa med aerobics, body pump och yoga. Och jakten på fettet har inte avtagit.

Inget nytt under solen. Den stora skillnaden är tekniken. Det som tidigare fixades med snörning och träutfyllnad görs nu med fettsugning och silikoninlägg.