Bilagor
"Ett leende och all ilska är bara borta"
När dottern Vanessa föddes för två och ett halvt år sedan föddes också en annan Samuel Ljungblahd.
- Min roll som beskyddare kommer fram. Jag känner mig som en grottman ibland.
Många av Samuel Ljungblahd och hustrun Annas vänner hade både ett och två barn när det blev dags för dem själva att bli föräldrar så de visste på ett ungefär vad som väntade. Alla lyckönskade och berättade hur underbart det skulle bli och Samuel höll med - men var ändå helt oförberedd på det som hände.
- Att en människa kan få ens totala uppmärksamhet och kärlek i ett enda ögonblick. Alltid annars ska kärlek förtjänas men nu ramlar det bara in i en människas liv och man älskar från första stund. Det var omvälvande.
Det var Vanessa som föddes för två och ett halvt år sedan, för tre månader sedan föddes dottern Kayla. Han berättar om en kärlek som närmast ter sig som en naturkraft, starka känslor som rymmer allt från solskensdagar till vulkanutbrott.
- När vi väntade Vanessa sa en vän till mig att "du kommer att få uppleva kärlek som aldrig förr. Men också frustration", och det hade ingen berättat förut.
Föräldraskapet har lockat fram en ilska han inte riktigt visste fanns. En frustration som kommer på grund av den starka kärleken.
- Men ett leende och allt är bara borta. Jag är en person som egentligen kan gå och vara långsur men inte när det gäller barnen.
När Samuel själv blev pappa förändrades också relationen till Gud. Han hade fått med sig många bilder av Gud som en far, men det är först när bilderna landade i hans egen erfarenhet som de blev riktigt verkliga. Kärleken till barnen övervinner allt.
- Nu kan jag också förstå hur frustrerad Gud måste bli på mig ibland, säger han och skrattar.
I och med döttrarna har han själv också fått en ny identitet. Vanessa och Kayla har inget begrepp om vad det betyder när pappa står på scen med Kirk Franklin, eller vara efterlängtad i "Så ska det låta".
- De bryr sig inte om vad jag gör. För dem är jag bara pappa och det är en väldigt bra grej. Det blir ett helt annat fokus för mig.
Som artist är han borta från familjen ibland i veckor i sträck. Då är han glad att äldsta dottern är gammal nog att prata i telefon och att de andra i bandet också är fäder, de stöttar varandra, för det är tufft.
- När jag kommer hem åker myskläderna på. Det är signalen "nu är jag hemma". Eftersom jag är borta i perioder har jag nog fått rollen som en buspappa, jag skojar och gör en massa grejer - det är fest. Det kan bli lite konstigt men när jag varit hemma ett tag återgår det till lite mer normalt tillstånd.
Myspappa på utsidan. Men på insidan slumrar en lejonhanne. Han säger lite skämtsamt att han kommer jaga döttrarna genom livet, men under skämtet lurar ett tungt ansvar.
- Jag tror nog alltid jag kommer att ha lite ont i magen av oro när det gäller tjejerna.
