Bilagor
Fråga 3: Sågs Jesus verkligen levande efter sin död?
Jesus behöver ju inte
ha uppstått för att graven var tom. Det finns för övrigt inget ögonvittne till uppståndelsen. Ingen var med inne i graven och såg Jesus börja röra sig, ingen såg när de urledvridna axlarna la sig i rätt läge eller när den söndertrasade ryggen läkte. Slår inte det undan benen för hela berättelsen?
Lee Strobel ställer frågan till Gary Habermas, som är doktor i filosofi och teologi och en känd forskare och debattör på det här området. Han avfärdar frågan.
- Vi vet inte hur alla sjukdomar uppstår, men vi studerar symptomen. Det kanske inte är någon som bevittnar ett brott, men polisen pusslar ihop bevisen i efterhand.
Om man alltså kan slå fast att Jesus dog på korset och att han sedan visade sig för människor, så är det en fullt acceptabel bevisföring. Och eftersom den första kristna trosbekännelsen vi känner till påstår detta (läs mera om den på sidan 26), så vet vi att människor som var samtida med Jesus beskriver möten med honom efter döden. Det står att han visade sig för Kefas, för lärjungarna och sedan för 500 män, om vilka det sägs att de flesta ännu är i livet.
- Kolla mig, verkar Paulus utropa, det finns nu levande vittnen ni kan fråga (1 Kor 15:5-8).
Paulus var skriftlärd, en forskare. Hans omvändelse var så total att han rimligen forskade grundligt kring skäligheten av sin nya övertygelse. Tre år efter sin omvändelse reste han till Jerusalem, och i sitt brev till Galaterna använder han ordet historio om den resan. Det betyder att han såg den som en forskningsresa, sannolikt mötte han och intervjuade ögonvittnen.
Lee Strobel ställer frågan till Gary Habermas, som är doktor i filosofi och teologi och en känd forskare och debattör på det här området. Han avfärdar frågan.
- Vi vet inte hur alla sjukdomar uppstår, men vi studerar symptomen. Det kanske inte är någon som bevittnar ett brott, men polisen pusslar ihop bevisen i efterhand.
Om man alltså kan slå fast att Jesus dog på korset och att han sedan visade sig för människor, så är det en fullt acceptabel bevisföring. Och eftersom den första kristna trosbekännelsen vi känner till påstår detta (läs mera om den på sidan 26), så vet vi att människor som var samtida med Jesus beskriver möten med honom efter döden. Det står att han visade sig för Kefas, för lärjungarna och sedan för 500 män, om vilka det sägs att de flesta ännu är i livet.
- Kolla mig, verkar Paulus utropa, det finns nu levande vittnen ni kan fråga (1 Kor 15:5-8).
Paulus var skriftlärd, en forskare. Hans omvändelse var så total att han rimligen forskade grundligt kring skäligheten av sin nya övertygelse. Tre år efter sin omvändelse reste han till Jerusalem, och i sitt brev till Galaterna använder han ordet historio om den resan. Det betyder att han såg den som en forskningsresa, sannolikt mötte han och intervjuade ögonvittnen.
Jesus visade sig för
många personer i olika sammanhang under flera veckor. Han rörde vid dem och åt med dem.
De första kristnas förkunnelse handlade till stor del om detta, förklarligt nog.
- Vi kan alla vittna om det, säger Petrus (Apg 2:32, 3:15). När han träffar Cornelius berättar han om hur han åt och drack med Jesus efter hans uppståndelse (Apg 10:40-41).
När Paulus talar i Antiochia säger han att de som såg Jesus ”nu är hans vittnen inför folket” (Apg 13:30-31).
De första kristna rekommenderade inte Jesu goda lära i första hand. De berättade att de hade sett honom levande efter döden. Om de inte hade varit övertygade om det hade de säkert återgått till vardagen innan de mötte Jesus. Men det finns mycket få, om ens någon, händelse i antikens historia som är så väl belagd av ögonvittnen. Faktum är att om man skulle ge alla de personer som anges som ögonvittnen bara en kvart var att berätta, så skulle deras berättelse ta 129 timmar utan uppehåll! Vem skulle inte känna sig övertygad då?
De första kristnas förkunnelse handlade till stor del om detta, förklarligt nog.
- Vi kan alla vittna om det, säger Petrus (Apg 2:32, 3:15). När han träffar Cornelius berättar han om hur han åt och drack med Jesus efter hans uppståndelse (Apg 10:40-41).
När Paulus talar i Antiochia säger han att de som såg Jesus ”nu är hans vittnen inför folket” (Apg 13:30-31).
De första kristna rekommenderade inte Jesu goda lära i första hand. De berättade att de hade sett honom levande efter döden. Om de inte hade varit övertygade om det hade de säkert återgått till vardagen innan de mötte Jesus. Men det finns mycket få, om ens någon, händelse i antikens historia som är så väl belagd av ögonvittnen. Faktum är att om man skulle ge alla de personer som anges som ögonvittnen bara en kvart var att berätta, så skulle deras berättelse ta 129 timmar utan uppehåll! Vem skulle inte känna sig övertygad då?
Men tänk om det
rörde sig om hallucinationer?
Nej, en hallucination upplevs bara av en person i taget, och den framkallas oftast av droger eller utmattning. Och så åt han ju med dem, det gör man inte i en hallucination.
Dessutom stod det för mycket på spel för lärjungarna. De berättade med livet som insats. Och hur fick man i så fall den lärde och hätske motståndaren Saul, som sedan skulle bli Paulus, att intala sig att han såg någon?
Nej, en hallucination upplevs bara av en person i taget, och den framkallas oftast av droger eller utmattning. Och så åt han ju med dem, det gör man inte i en hallucination.
Dessutom stod det för mycket på spel för lärjungarna. De berättade med livet som insats. Och hur fick man i så fall den lärde och hätske motståndaren Saul, som sedan skulle bli Paulus, att intala sig att han såg någon?
Håkan Arenius skriver bokrecensioner i Dagen. Han har tidigare arbetat som ledarskribent och redaktör.
