Bilagor
Gunnel reser aldrig utan sina boklådor
I Kenya är Gunnel Gustavsson församlingsarbetare. Här berättar hon från sitt vardagsliv, om bokförsäljning på marknaden, skolundervisning och risken med att sätta sig på en kyrkbänk.
"Jag skumpar nerför vägen från Chesinende Bibel Center, där jag bor, till stora vägen där marknaden ligger. I bilen har jag ett antal lådor med böcker och ett bord som skramlar bra när jag kör i hålorna.Jag kör till Kericho och möter där Mike, som jag kallar Bok-Mike i mitt telefonnummer register, just därför att vi säljer böcker tillsammans.Regelbundet kör vi till en plats mitt i teplantagen för att några timmar en eftermiddag sälja lite biblar och böcker.Det är en vanlig marknadsdag också så vi är inte ensamma om att göra affärer. Man kan köpa filmjölk i lösvikt och få den i en plastpåse eller skor antingen importerade eller gjorda av bildäck av skomakaren som håller till vid marknaden.
Vi ställer upp bordet
och sätter en låda med böcker på det. Bilen får vara reklampelare så vi sätter upp lappar som talar om vad som finns till försäljning. Vi har litteratur på swahili, engelska och några stamspråk. Biblar har vi på minst sex olika språk. Vi brukar sälja minst en bibel ibland flera stycken, och det är roligt. Det är också roligt att få prata med dem som kommer fram för att se vad vi säljer.Varje gång kommer någon som inte har sett oss tidigare men också flera personer som vi känner igen och som har tittat på våra böcker tidigare. De har kanske tänkt och planerat att köpa en bok och nu kommer de för att handla. Eller så kommer de bara för att hälsa och säga några ord.
Barnen som kommer
från skolan är nyfikna och kollar in barnböckerna. Frågan är om man skall läsa boken på engelska eller swahili och vilken ser mest intressant ut. I många fall avgör priset.Efter marknaden packas boklådorna om lite grann och det är dags att göra skolbesök.Jag och någon evangelist från platsen kommer till grundskolan i byn. Skolan har många elever så vi delar ofta upp dem i två grupper.Först storsamling ute på fotbollsplanen där vi får tillfälle att undervisa dem i Guds Ord och sjunga några sånger. Och sen säljer vi böcker och tidningar. Seriemagasinen om lärjungen Petrus, missionären Paulus och patriarken Abraham är populära.
Om informationen
att vi ska komma har nått fram till eleverna så har många med sig lite pengar. Våra priser på böckerna eller tidningarna ligger runt vad man säljer en påse tomater för på marknaden eller vad man får för två flaskor mjölk.Vi kommer till skolan ungefär en gång i månaden men varje vecka går evangelisten dit och undervisar på PPI-lektionerna, Pastoral Program Instruk-tions, som innebär att kyrkorna undervisar om exempelvis kristen tro eller kyrkoåret.Jag har själv fått två skolor där jag undervisar i klasserna 7 och 8. Vi slår ihop klasserna så oftast har man runt 100 elever i klassrummet. När det är PPI-lektioner får varje kyrka komma och undervisa elever i sin lära.Vi har i vår kyrka undervisningsmaterial för tre år som vi använder för att få med så mycket som möjligt av Guds ord.
Varje fredag morgon
promenerar jag uppför backen till Chesinende grund-skola som ligger där det förr låg en stor farm. Dagen börjar med flagghissning, nationalsång och bön. Det är också ett tillfälle då lärare eller rektor kan säga någon viktig information eller något gott råd till alla elever på skolan.I första raden står de små förskolebarnen som kanske är mer intresserade av varandra eller vad som händer nere i byn. Och i bakre raden står de äldsta eleverna som inte vet om de är barn eller ungdomar. De kanske inte hör var läraren säger för vinden ligger emot och ibland ska man inte visa sig intresserad av det för att vara lite tuff.Det som verkar vara lite kul med att vara äldst på skolan är när man har uppgiften att hålla ordning på de andra leden med elever. Speciellt kul om man lyckas med att se när flickorna inte står som de ska. Aj, där var någon som inte kom i skoluniform, det blir genast tillsägelse om att den ska vara på nästa vecka.
Nu är det dagens
första lektion och eleverna springer in i klassrummet. Troligen inte för att komma först till lektionen, utan för att få en sittplats. De sista får stå utmed väggarna. Det fungerar för det mesta bra, hittills har det bara varit en som svimmat och fallit raklång på golvet. Hon blev snabbt utburen och omhändertagen.
Nu är det inte bara barn
och ungdomar som behöver undervisning. Det finns hur mycket som helst att undervisa om och det finns hur många som helst att undervisa, inte minst våra församlingsmedlemmar.Det varierar från plats till plats när, var och vad man vill ha undervisning om. Det är vår erfarenhet att kvinnorna har lättare för att samlas i veckorna, varför vet jag inte riktigt, men männen ”fångar” vi efter söndagens gudstjänst.Mitt koncept brukar vara att vi har gudstjänsten först helt klar och avslutad på vanligt vis med utgångssång och hälsning i hand ”på kyrkbacken”. Vi tar en nypa luft, kör hälsningsfraserna om familjen, majsen och vädret och sen går vi in igen för en stunds undervisning. Det kan handla om kyrkoåret, symbolerna på prästens kläder eller hur en man lever som en kristen familj.
För varje gång
jag kommer till Kalyongwet ser jag hur termiterna har varit flitiga att äta på pålarna, som är nerbankade i jorden och som bänkbrädan är fastspikad i. Det gäller att prova ut en som håller hela gudstjänsten.Utanför kyrkan ser jag däremot något som blir bättre och bättre för varje gång och det är toaletten. Kanske det finns dörr vid nästa besök."
Fakta:
Gunnel Gustavsson
Utsänd som missionär av ELM-BV (Evangeliska Lutherska Missionen - Bibeltrogna Vänner)sedan 1985 med ett flertal hemmaperioder.
Först arbetade hon som lärare för svenska barn men är numera försam-lingsarbetare med undervis-ning, bokförsäljning, administration och arbete på Chesinende Bible Centre.
Arbetet sker i samarbete med Evangeliska Lutherska kyrkan i Kenya med cirka 60 000 medlemmar.
Fakta:
Kenya
Kenya, som ligger i östra Afrika, har 35 miljoner invånare (2006).Huvudstad är Nairobi.
Den inhemska befolkningen består av mer än 60 etniska grupper, vilka vanligen delas in efter språktillhörighet: bantu-, nilotisk- och kushitisk-talande grupper.
Swahili är det officiella språket.
Nairobi är ett administrativt centrum för flera internationella kristna organisationer.
Nästan 80 procent av Kenyas befolkning är kristna (protestanter, katoliker och anhängare av oberoende afrikanska kyrkor).
