Bilagor
Kärlek är medicin för gatubarnen
Efter 20 år som missionär trodde Kerstin Isaksson Carlsson att den tidenvar över. Men Gud ville annorlunda. För sex år sedan och med 3 000 kronor i handen drog hon igång ett litet projekt för gatubarni Zambia.
Längst upp
i en backe, utmed en slingrande grusväg, ligger Kerstin Isaksson Carlssons trähus. Från de stora fönstren kan hon se ut över bulliga kullar, och tar hon några kliv ut från huset och rundar det röda uthuset, är utsikten vidsträckt.
Det är hit, till idyllen i Sennan, två mil öster om Halmstad, som hon och familjen har kommit för att pusta ut och hämta nya krafter mellan de olika missions- och Sida-uppdragen under de senaste 20 åren.
Kerstin har bott och arbetat i Bangladesh, Etiopen, Afghanistan och Botswana. Under åren i Bangladesh och Etiopien arbetade hon som sjuksköterska och sjukvårdslärare.
Det är hit, till idyllen i Sennan, två mil öster om Halmstad, som hon och familjen har kommit för att pusta ut och hämta nya krafter mellan de olika missions- och Sida-uppdragen under de senaste 20 åren.
Kerstin har bott och arbetat i Bangladesh, Etiopen, Afghanistan och Botswana. Under åren i Bangladesh och Etiopien arbetade hon som sjuksköterska och sjukvårdslärare.
När hon på slutet
av 1980-talet träffade sin man Stig följde hon med honom på olika missionsprojekt. Längst bodde de i Botswana.
1994 var Stigs kontraktsanställning som solenergiexpert i Botswana slut, och familjen återvände till Kerstins barndomshem i Sennan. De drog igång en stor husrenovering och döttrarna Marie och Josefine började i svensk skola.
Kerstin fick jobb som distriktssköterska. Ganska snabbt hade hela familjen vant sig vid den nya tillvaron.
Inom sig kände Kerstin hela tiden en stark längtan efter att få ge sig ut på missionsfältet igen.
Mänskligt sett såg det väldigt mörkt ut. Bara några år efter hemkomsten från Afrika blev Stig sjuk i Alzheimers sjukdom.
I sitt hjärta kände hon ändå en övertygelse och förvissning om att tiden som missionär inte var slut.
1994 var Stigs kontraktsanställning som solenergiexpert i Botswana slut, och familjen återvände till Kerstins barndomshem i Sennan. De drog igång en stor husrenovering och döttrarna Marie och Josefine började i svensk skola.
Kerstin fick jobb som distriktssköterska. Ganska snabbt hade hela familjen vant sig vid den nya tillvaron.
Inom sig kände Kerstin hela tiden en stark längtan efter att få ge sig ut på missionsfältet igen.
Mänskligt sett såg det väldigt mörkt ut. Bara några år efter hemkomsten från Afrika blev Stig sjuk i Alzheimers sjukdom.
I sitt hjärta kände hon ändå en övertygelse och förvissning om att tiden som missionär inte var slut.
I början av
2001 kom ett brev till Kerstin från några vänner i Zambia. I brevet berättade vännerna Ranji och Nage, ett kristet läkarpar, om den oerhörda nöden bland de många föräldralösa barnen i staden Livingstone, en medelstor stad i närheten av Victoria-fallen. Av en befolkning på 10,5 miljoner i Zambia är över en miljon barn föräldralösa till följd av hiv/aids-katastrofen.
I brevet stod det att pingstförsamlingen i Livingstone ville börja ge 50 gatubarn ett mål mat om dagen. I kyrkan fanns ett kök med grytor och församlingen var villig att sätta igång arbetet men hade inte tilräckligt med pengar. Skulle möjligen Kerstin och hennes familj kunna göra något?
I brevet stod det att pingstförsamlingen i Livingstone ville börja ge 50 gatubarn ett mål mat om dagen. I kyrkan fanns ett kök med grytor och församlingen var villig att sätta igång arbetet men hade inte tilräckligt med pengar. Skulle möjligen Kerstin och hennes familj kunna göra något?
Där och då fattade
Kerstin ett heligt beslut: det var hon som skulle tigga ihop pengar till de föräldralösa barnen i Livingstone.
Hon plitade ihop ett brev och skickade det till släkt och vänner. Efter bara någon månad hade hon fått ihop 3 000 kronor. Det var en känslosam stund för Kerstin när hon gick till banken för att sätta in de första 3 000 kronorna till de hungriga barnen.
- Jag blev så gripen, tårarna bara rann, minns hon.
Bakom henne i kön stod en kvinna som arbetade som lärare vid en högstadieskola i Oskarström. Kvinnan hade tidigare arbetat i Etiopien och var flyktigt bekant med Kerstin. När hon fick höra om Kerstins bankärende och om situationen bland barnen i Livingstone, blev hon mycket berörd och lovade att återkomma om hon kunde hjälpatill.
Hon plitade ihop ett brev och skickade det till släkt och vänner. Efter bara någon månad hade hon fått ihop 3 000 kronor. Det var en känslosam stund för Kerstin när hon gick till banken för att sätta in de första 3 000 kronorna till de hungriga barnen.
- Jag blev så gripen, tårarna bara rann, minns hon.
Bakom henne i kön stod en kvinna som arbetade som lärare vid en högstadieskola i Oskarström. Kvinnan hade tidigare arbetat i Etiopien och var flyktigt bekant med Kerstin. När hon fick höra om Kerstins bankärende och om situationen bland barnen i Livingstone, blev hon mycket berörd och lovade att återkomma om hon kunde hjälpatill.
Några månader senare
var det dags för Operation Dagsverke på Österledsskolan - en dag då alla elever ägnar sig åt att samla in pengar till något välgörande ändamål.
Det här året beslutade sig skolan för att vara med och stötta det nystartade arbetet i Livingstone. På en dag samlade de ihop 48 000 kronor - pengar som gick till hyran för de första hemmen åt gatubarnen.
- 48000 kronor! Kan du förstå? utbrister Kerstin som än i dag är överväldigad över hur det hela gick till.
- Herren visade verkligen att han var med.
Det här året beslutade sig skolan för att vara med och stötta det nystartade arbetet i Livingstone. På en dag samlade de ihop 48 000 kronor - pengar som gick till hyran för de första hemmen åt gatubarnen.
- 48000 kronor! Kan du förstå? utbrister Kerstin som än i dag är överväldigad över hur det hela gick till.
- Herren visade verkligen att han var med.
De första 26 gatubarnen
väcktes en tidig lördagsmorgon av församlingsmedlemmar från Calvary Church i Livingstone. Barnen, som var smutsiga, hungriga och illa medtagna både fysiskt och psykiskt, hade svårt att förstå att någon brydde sig om dem, men följde i alla fall med till kyrkan där de fick mat. I början fick de bo i kyrkan tills det första huset hade hyrts med hjälp av pengarna från Oskarström. Nu har det snart sex år sedan den dagen. Barnen får mat, medicin, hygienartiklar, kläder och skolavgiften betald. Framförallt får de kärlek.
-Många av barnen
har redan i femårs-åldern blivit hårt prövade. De har förlorat de käraste de har - sin mamma och pappa - och tvingats bli gatubarn som de flesta ser ned på. Barnen som har förlorat en förälder i aids är dess-utom mer diskriminerade än andra gatubarn, eftersom okunskapen kring sjukdomen fortfarande är så stor i Afrika, säger Kerstin.
- Vi har fått se hur livsgnistan återkommer med hjälp av mycket värme och omsorg. Jesus helar och upprättar deras inre, från ett liv i sorg och smärta, till ett liv i gemenskap.
- Vi har fått se hur livsgnistan återkommer med hjälp av mycket värme och omsorg. Jesus helar och upprättar deras inre, från ett liv i sorg och smärta, till ett liv i gemenskap.
I dag driver man
i Livingstone en skola för 210 barn och fyra olika hem för 50 föräldralösa barn. På varje hem jobbar två ”husmammor” - allt för att barnen ska få en så hemlik miljö som möjligt.
Under hösten har ännu ett arbete dragits igång, denna gång bland föräldralösa barn i Mpongwe. Dit kommer Malmö Pingstförsamling att skicka missionärer.
- Ibland känner jag mig som en häst som ständigt drar mot nya mål, säger Kerstin och skrattar lite.
Drivkraften och viljan att hjälpa verkar outsinlig. Förra sommaren arrangerade hon till exempel en studieresa till Livingstone för ett femtontal kristna ungdomar, med målsättningen att inspirera dem för mission. Inte ens tunga motgångar privat som när hennes man Stig gick bort för ett drygt halvår sedan, har kunnat stoppa henne
- Jag kan inte lägga av nu, det går inte, förklarar hon enkelt. Jag kommer att hålla på med det här resten av mitt liv. Det finns tusentals barn som väntar på hjälp.
Under hösten har ännu ett arbete dragits igång, denna gång bland föräldralösa barn i Mpongwe. Dit kommer Malmö Pingstförsamling att skicka missionärer.
- Ibland känner jag mig som en häst som ständigt drar mot nya mål, säger Kerstin och skrattar lite.
Drivkraften och viljan att hjälpa verkar outsinlig. Förra sommaren arrangerade hon till exempel en studieresa till Livingstone för ett femtontal kristna ungdomar, med målsättningen att inspirera dem för mission. Inte ens tunga motgångar privat som när hennes man Stig gick bort för ett drygt halvår sedan, har kunnat stoppa henne
- Jag kan inte lägga av nu, det går inte, förklarar hon enkelt. Jag kommer att hålla på med det här resten av mitt liv. Det finns tusentals barn som väntar på hjälp.
Vetskapen om att
hennes gensvar på ett enkelt brev har resulterat i ett stort och växande hjälparbete, tycker hon är alldeles oerhört.
- Det är helt fantastiskt hur det hela har gått till. När Herren kallar finns inga begränsningar för hur visionen kan genomföras. Det här är ett arbete som helt och hållet är inspirerat av den helige Ande. Gud har varit med från första stund. Herren bryr sig om och ser de föräldralösa barnen.
- Det är helt fantastiskt hur det hela har gått till. När Herren kallar finns inga begränsningar för hur visionen kan genomföras. Det här är ett arbete som helt och hållet är inspirerat av den helige Ande. Gud har varit med från första stund. Herren bryr sig om och ser de föräldralösa barnen.
Fakta:
Zambia
Zambia är en republik
Har nästan 12 miljoner invånare.
Lusaka är huvudstad.
Engelska är officiellt språk, dessutom finns sju lokala språk med officiell status: Bemba, nyanja, tonga, lozi, luvale, lunda och kaonde.
Landet är hårt drabbat av aids. Drygt 10 procent av barnen är föräldralösa.
Fakta:
Driver en skola
Arbetet med gatubarnen i Livingstone började i februari 2001.
Initiativtagare var Kerstin Isaksson Carlsson och en arbetsgrupp från Filadelfiaförsamlingen i Oskarström.
Sedan 2003 har Erikshjälpen och Barnsamariten ansvar för de fyra familjehemmen i Livingstone, där totalt 50 barn bor.
Under hösten 2006 har även ett arbete i området kring Mpongwe startats, i samarbete med PMU Interlife och Malmö Pingstförsamling.
I dag driver man en skola för 210 barn i ett slumområde Livingstone. De får förutom skolgång även mat, kläder och mediciner.
Man stöttar även en skola för 400 barn i Ndola, de får hjälp med lärarlöner, mat, kläder och skolmaterial.
