Bilagor
Länge leve kyrkkaffet
Det är märkligt hur mycket mjölk det går åt till fikat i kyrkan nu för tiden. Vi pratade om det när jag serverade härom söndagen. Förr köpte vi 3-deciliterspaket, nu flera liter. Och det beror inte på den enorma församlingstillväxten. Fast vi serverar inte latte som på stan. Hos oss får man hälla i mjölken själv efter tycke och smak.
När min församling var ung så hade vi mycket få pensionärer i vår gemenskap. Men de få som fanns, fyra äldre kvinnor, brukade dricka sitt kaffe tillsammans. Varje söndag tog min femåriga dotter sitt saftglas och sin bulle och gick med bestämda steg till deras bord. Sedan kunde man se de fem i livligt samtal. Undra på att dottern hellre satt hos dem med tanke på all riktad uppmärksamhet hon fick. Och kvinnorna - de betygade gång på gång för mig att hon sannerligen inte var till besvär. Det var en högtid att få umgås med henne (utan föräldrar) en stund.
Kyrkkaffet, det välsignade! Vilken utmärkt form av gemenskap. Även om man inte alls dricker kaffe. I våra kyrkor har vi verkligen något som är unikt i vårt ålderssegregerade samhälle. Unga och gamla på samma kafferep! Men jag undrar ibland om vi inte är på väg att förstöra denna tillgång. Kompisgängen sitter tillsammans. Gamla vänner tänker inte på att hälsa på nya. Det är nog värre att vara ensam bland många än ensam ensam.
När min församling var ung så hade vi mycket få pensionärer i vår gemenskap. Men de få som fanns, fyra äldre kvinnor, brukade dricka sitt kaffe tillsammans. Varje söndag tog min femåriga dotter sitt saftglas och sin bulle och gick med bestämda steg till deras bord. Sedan kunde man se de fem i livligt samtal. Undra på att dottern hellre satt hos dem med tanke på all riktad uppmärksamhet hon fick. Och kvinnorna - de betygade gång på gång för mig att hon sannerligen inte var till besvär. Det var en högtid att få umgås med henne (utan föräldrar) en stund.
Kyrkkaffet, det välsignade! Vilken utmärkt form av gemenskap. Även om man inte alls dricker kaffe. I våra kyrkor har vi verkligen något som är unikt i vårt ålderssegregerade samhälle. Unga och gamla på samma kafferep! Men jag undrar ibland om vi inte är på väg att förstöra denna tillgång. Kompisgängen sitter tillsammans. Gamla vänner tänker inte på att hälsa på nya. Det är nog värre att vara ensam bland många än ensam ensam.
Ofta tror vi att de
som är lika gamla trivs bäst ihop. Lika barn leka bäst. Läs reportaget från Pålsboda så får du ett helt annat perspektiv. Och att olika generationer behöver varandra det har du säkert redan förstått av temat. 24-åriga Elisabeth längtar efter att få umgås med äldre, det du? Och Bengt Pleijel påstår att den suckande generationen äldre behöver lära av ungdomarnas frimodighet.
Varför inte förlänga kyrkkaffet och utvidga kretsen? Låt det bli en smörgås hemma vid köksbordet också!
Varför inte förlänga kyrkkaffet och utvidga kretsen? Låt det bli en smörgås hemma vid köksbordet också!
