Bilagor
Påsken är tid för uppbrott
Varför firar vi påsk? Det var då de judiska slavarna i Egypten blev fria. Det var då Gud ingick ett nytt och gränslöst förbund som berör alla folk. Det gör påsken till en revolutionerande tid.
Det är skymning,
men ingen stillhet infinner sig i de judiska slavarnas enkla hus. Tvärt om!
Alla är resklädda. De stadigaste skorna är på-snörda och vandringsstaven till hands. Väsk-orna är packade med så mycket man kan bära. Far i huset slaktar ett lamm i hast, det grillas helt över elden. Barnen ser storögt hur en del av blodet stryks på dörrposterna.
Natten blir orolig. Vid midnatt hörs rop och skrik. Senare får de veta att alla förstfödda människor och djur i Egypten är döda, i alla hem som inte hade blod på dörrposten.
I gryningen kommer egyptierna och driver ut sina judiska slavar ur landet av rädsla för att flera annars ska dö. Judarna hade arbetat för dem i mer än 400 år.
Detta är berättelsen om den första påsken, som rättrogna judar sedan dess återberättat och firat vartenda år i mer än 3000 år. Kanske är påsken den äldsta av människans högtider som lever ända in i våra dagar?
Alla är resklädda. De stadigaste skorna är på-snörda och vandringsstaven till hands. Väsk-orna är packade med så mycket man kan bära. Far i huset slaktar ett lamm i hast, det grillas helt över elden. Barnen ser storögt hur en del av blodet stryks på dörrposterna.
Natten blir orolig. Vid midnatt hörs rop och skrik. Senare får de veta att alla förstfödda människor och djur i Egypten är döda, i alla hem som inte hade blod på dörrposten.
I gryningen kommer egyptierna och driver ut sina judiska slavar ur landet av rädsla för att flera annars ska dö. Judarna hade arbetat för dem i mer än 400 år.
Detta är berättelsen om den första påsken, som rättrogna judar sedan dess återberättat och firat vartenda år i mer än 3000 år. Kanske är påsken den äldsta av människans högtider som lever ända in i våra dagar?
Själva ordet ”påsk”
kommer av hebreiskans ”pesach”, passera förbi, med hänvisning till att mordängeln gick förbi de hus som hade blod på dörrposterna den där ödesdigra natten.
Det judiska påskfirandet är fyllt av symboler:
Det judiska påskfirandet är fyllt av symboler:
Det osyrade brödet påminner om att degen inte hann jäsa innan de måste ge sig av.
Ett skenben från ett lamm påminner om blodet på dörrposten.
Ett bränt ägg symboliserar templet som förstördes.
Under måltiden tar man bittra örter eller grönsaker, kanske pepparrot, som påminner om slaveriet, och doppar i saltvatten som påminner om tårarna. En söt smet av nötter, äpplen och vin är en bild av allt det murbruk slavarna fick blanda i Egypten.
Så påminns man om slaveriets bitterhet, som bara blev uthärdlig genom löftet om det utlovade landet.
Så påminns man om slaveriets bitterhet, som bara blev uthärdlig genom löftet om det utlovade landet.
Jesus korsfästes på
fredagen i påskveckan, dömd till döden av judarnas ledare och av romarna, som båda var rädda för att han skulle få för starkt folkligt stöd och hota den bestående ordningen. Han begravdes i en klippgrav, men enligt kristen tro uppstod han igen på påskdagen.
När hans vänner och lärjungar hämtat sig och berättelsen om hans uppståndelse spreds över världen, så var uppståndelsen från de döda kärnan i deras berättelse. Paulus var helt klar över att kristendomen var död utan uppståndelse-tron (1 Kor 15:13-22).
När hans vänner och lärjungar hämtat sig och berättelsen om hans uppståndelse spreds över världen, så var uppståndelsen från de döda kärnan i deras berättelse. Paulus var helt klar över att kristendomen var död utan uppståndelse-tron (1 Kor 15:13-22).
Påsken var också
den första högtiden de kristna formade. I stället för påskmåltiden införde man en påskvaka när man läste texterna om judarnas uttåg ur Egypten, som man såg som en förebild för den kristna församlingens uttåg ur syndens, dödens och Satans rike. Man fastade som en förberedelse för Jesu återkomst, som man trodde skulle ske mycket snart. ”När tuppen gol” på påskdagens morgon bröt man fastan med nattvard.
Från 200-talet var påsken årets stora doptillfälle i den kristna församlingen, och dopkandidaterna förberedde sig ofta med 40 dagars fasta. Påskfirandet har naturligtvis förändrats genom århundradena och i mötet med olika kulturer över hala världen. Men grundelementen är desamma.
Påskveckan, eller ”stilla veckan”, inleds med palmsöndagen som påminner om när Jesus red in i Jerusalem på en åsna (Joh 12:12-19). Skärtorsdagen påminner om den första nattvarden, långfredagen om Jesu lidande och död och påskdagen om Jesu uppståndelse. Många kristna fastar och läser påskens texter under Stilla veckan. I många kyrkor, särskilt inom Svenska kyrkan, låter man kyrkorummet spegla påskens händelser. Kyrkklockorna tystnar, kyrkan mörkläggs och altarbordet kläs av under långfredagen, för att på påskdagen explodera i ljud och ljus, i färg och form. Ropet ”Kristus är uppstånden!” ljuder i gudstjänsten och besvaras med ett trosvisst: ”Ja, han är sannerligen uppstånden!”.
Skälet till att söndagen är de kristnas vilodag är att Jesus uppstod på söndagen, och den dagen är alltså ”Lilla uppståndelsedagen” varje vecka.
Den kristna påsken är oupplösligt förenad med den judiska. Många judar trodde att Messias skulle komma i påsknatten, och Jesus valde den judiska ”sederfesten”, påskens höjdpunkt, för att instifta nattvarden. Alla de traditionella formerna verkar ha funnits med, men många av dem gavs en ny innebörd.
Från 200-talet var påsken årets stora doptillfälle i den kristna församlingen, och dopkandidaterna förberedde sig ofta med 40 dagars fasta. Påskfirandet har naturligtvis förändrats genom århundradena och i mötet med olika kulturer över hala världen. Men grundelementen är desamma.
Påskveckan, eller ”stilla veckan”, inleds med palmsöndagen som påminner om när Jesus red in i Jerusalem på en åsna (Joh 12:12-19). Skärtorsdagen påminner om den första nattvarden, långfredagen om Jesu lidande och död och påskdagen om Jesu uppståndelse. Många kristna fastar och läser påskens texter under Stilla veckan. I många kyrkor, särskilt inom Svenska kyrkan, låter man kyrkorummet spegla påskens händelser. Kyrkklockorna tystnar, kyrkan mörkläggs och altarbordet kläs av under långfredagen, för att på påskdagen explodera i ljud och ljus, i färg och form. Ropet ”Kristus är uppstånden!” ljuder i gudstjänsten och besvaras med ett trosvisst: ”Ja, han är sannerligen uppstånden!”.
Skälet till att söndagen är de kristnas vilodag är att Jesus uppstod på söndagen, och den dagen är alltså ”Lilla uppståndelsedagen” varje vecka.
Den kristna påsken är oupplösligt förenad med den judiska. Många judar trodde att Messias skulle komma i påsknatten, och Jesus valde den judiska ”sederfesten”, påskens höjdpunkt, för att instifta nattvarden. Alla de traditionella formerna verkar ha funnits med, men många av dem gavs en ny innebörd.
Innan man äter
tvättar männen händerna - kanske var det då Jesus tvättade lärjungarnas fötter (Joh 13:2-17)? Husfadern räcker gärna de bittra örterna först till en deltagare han vill uppmärksamma, till exempel en gäst - kanske var det så Jesus pekade ut Judas som förrädare (Joh 13:21-26)? Det kan i så fall förklara varför incidenten verkar ha gått ganska obemärkt förbi.
Enligt kristen förståelse
är det Guds eget påskalamm som är värd under denna måltid (Joh 1:29). Jesus läser tackbönen: ”Välsignad är du, vår Herre och Gud, världens konung, du som låter jorden producera säd till bröd.” Men han gör ett anmärkningsvärt tillägg: ”Tag och ät, detta är min kropp.” Det är ett nytt förbund när Jesu blod ”blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matt 26:28). Detta är revolutionerande i en judisk förståelse.
Måltiden under denna festkväll pågår i flera timmar, och under tiden tömmer man fyra bägare rött vin, som påminner om glädjen över befrielsen. Den tredje bägaren går under namnet ”välsignelsens bägare”. Paulus refererar till den när han talar om nattvarden (1 Kor 10:16). Under måltiden sjungs flera psalmer, till exempel nummer 114 och 136 i Psaltaren. Jesus sjöng med i lovsången innan han gick ut i Getsemane trädgård där han med orden ”låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt” bad inför sin förestående död.
Måltiden under denna festkväll pågår i flera timmar, och under tiden tömmer man fyra bägare rött vin, som påminner om glädjen över befrielsen. Den tredje bägaren går under namnet ”välsignelsens bägare”. Paulus refererar till den när han talar om nattvarden (1 Kor 10:16). Under måltiden sjungs flera psalmer, till exempel nummer 114 och 136 i Psaltaren. Jesus sjöng med i lovsången innan han gick ut i Getsemane trädgård där han med orden ”låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt” bad inför sin förestående död.
Aposteln Petrus beskriver
de troende som ett gudsfolk som liksom judarna i Egypten ska vara beredda till uppbrott sedan de blivit friköpta av blodet från ett felfritt lamm (1 Pet 1:13-21).
Aposteln Paulus liknar församlingen vid en osyrad deg och talar om Jesus som vårt ”slaktade påskalamm” (1 Kor 5:7-8).
Enligt kristen förståelse har alltså det som den judiska påsken syftar fram emot, Messias ankomst, redan uppfyllts i och med Jesus.
Aposteln Paulus liknar församlingen vid en osyrad deg och talar om Jesus som vårt ”slaktade påskalamm” (1 Kor 5:7-8).
Enligt kristen förståelse har alltså det som den judiska påsken syftar fram emot, Messias ankomst, redan uppfyllts i och med Jesus.
Håkan Arenius skriver bokrecensioner i Dagen. Han har tidigare arbetat som ledarskribent och redaktör.
