Bilagor
Rädd för främlingar?
De tar våra jobb. Profiterar på vår välfärd och förtrycker sina kvinnor. De invandrarfientliga åsikterna vädras nu allt mer öppet - även i kyrkan. Hur stor är toleransen egentligen?
De tvättar sina svarta pengar vita i någon av alla sina restauranger. De tar våra jobb och profiterar på vår välfärd. Tar emot våra bidrag och lever samtidigt gott på sin maffiaverksamhet. Och med den takten som de producerar barn kommer de snart att ta över vårt land.
Och av hänsyn till muslimerna får vi inte ens sjunga "Den blomstertid nu kommer" och hålla skolavslutningen i kyrkan. Men när de behöver hålla sig undan polisen - då duger kyrkan minsann.
Nej, det här är inte sagt av någon extrem rasist. Den som har öron hör det lite varstans. Handen på hjärtat, kanske har vi alla misstänkt att det är så det ligger till även om vi aldrig sagt något?
Samtalet om "dom andra" blir lätt infekterat och varigt. Ett skyttegravskrig där olika grupper ställs mot varandra, barnomsorgen mot invandrarna, äldrevården mot invandrarna ? Går det att föra ett samtal utan att stämpla och placera in i fack?
Det är enkelt när någon förnekar Förintelsen, eller kallar invandrare för apor och parasiter. Det blir lätt att urskilja vem som är vem. Men i dagsläget är det till synes helt vanliga människor som gör invandrarna till boven i dramat. En färsk undersökning av Sverigedemokraternas väljare visar att deras väljare inte alls definierar sig själva som rasister.
- De är inte rasister som säger att invandrarna är sämre människor men de vill inte ha ett mångkulturellt Sverige, säger Marie Söderqvist.
Hon är vd för United Minds som har gjort flera väljarundersökningar gällande Sverigedemokraterna. Hon poängterar dock att det hon säger inte rör partiet utan väljarna.
För dem var arbetskraftsinvandringen på 60- och 70-talen inget problem. De som kom hit fick jobb, "blev svenskar" och gjorde rätt för sig. Då kan man heta vad man vill.
- Men nu har många negativa erfarenheter av invandringen. De kanske jobbar som lärare och ser hur skolan förändrats på ett negativt sätt. Människor ser hur invandrare fördriver tiden på stan, en ökad kriminalitet, hur samhället misslyckats med att hantera invandringen och tycker att "det här är inte bra för Sverige".
I den senaste väljarundersökningen av Sverigedemokraterna framkommer att deras sympatisörer vill värna om jobben, välfärden, minska brottsligheten och ... Ungefär det som alla andra vill också. Skillnaden är uppfattningen om hur man ska nå dit. Enligt SD:s väljare är lösningen minskad invandring. I senaste undersökningen från SOM-institutet blir det tydligt att SD:s viktigaste fråga är invandrings- och flyktingfrågor. 46 procent tycker att det är den viktigaste frågan. Det är mer än dubbelt så många som Moderaternas väljare där 20 procent tycker att det är den viktigaste frågan.
Och SD:s stöd ökar. 4,9 procent sa i april att de skulle röstat på Sverigedemokraterna "om det var val i dag", jämfört med 2,8 för ett år sedan (TNS-Sifo).
Fortfarande uppfattar vi mindre främlingsfientlighet i Sverige om man jämför med övriga Europa men det blir alltmer legitimt att tala nedsättande om invandrare i och med Sverigedemokraternas, SD, frammarsch.
- Jag vet inte om det blivit vanligare att öppet uttrycka rasistiska åsikter, men toleransen för rasistiska åsikter har definitivt ökat.
Det menar Lisa Bjurwald, frilansjournalist och författare, som just nu skriver en reportagebok om extremhögern i Europa. Hon är även ideellt engagerad redaktionsmedlem på den antirasistiska tidskriften Expo sedan 2006.
Lisa Bjurwald hävdar att partiet fortfarande är starkt främlingsfientligt även om de pratar välfärd och jobb.
- Lyssna till exempel på radioprogrammet Kalibers granskning, där deras företrädare utan reprimander öppet talar om invandrare med tusentals parasiter på kroppen, hur de skulle tvingas byta golv i hemmet om ett utländskt barn kom på besök, och så vidare. Att reaktionerna mest handlade om Kalibers arbetsmetoder med dold mikrofon bekräftar verkligen att toleransen för rasism har ökat i Sverige.
- Kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen normaliseras naturligtvis främlingsfientligheten i Sverige ytterligare.
Kyrkan är inte heller fredad från främlingsfientlighet. Kristna är utsatta för samma argument som andra. Också kristna riskerar att förlora sina jobb i neddragningar och är rädda för ökad kriminalitet.
Förra sommaren höll Kyrkornas Världsråd en konferens om rasism, nu i vår tapetserar Stockholms stift staden med kampanjen "Nej, till rasism". Nyligen släppte Arcus förlag i samarbete med Svenska kyrkan antologin "Där främlingskapet bryts kan en ny värld börja" och i sommar ordnar Torpkonferensen ett seminarium med titeln "Främlingsfientlighet i kyrkan - finns det?"
Bengt Sjöberg, pastor i Filipstad, är en av dem som ska medverka på seminariet. Han har arbetat med integrationsfrågor i mer än 20 år. Han möter ständigt bra exempel på integrationsarbete, hur församlingar och enskilda medlemmar välkomnar invandrare in i gemenskapen.
- Men jag ser också rädsla, okunskap och fördomar. Kyrkorna och församlingarna är ju också en spegelbild av världen. Vi säger "Jag är inte rasist", men sedan kommer det ändå - att invandrarna är lata, fuskar, ljuger, alla muslimer är extremister. Och det där kan bli en grogrund för främlingsfientlighet.
Ofta präglas integrationsarbetet fortfarande av protektionism, ojämlikhet och osäkerhet. Alltför ofta innebär "invandrararbetet" att man har en etnisk grupp som får hålla till i källaren i kyrkan, och de till synes små problemen kan lätt strö grus i maskineriet: Det är svårt att samsas i lokalerna, när många delar på inventarierna finns de helt plötsligt inte på den vanliga platsen. Och om invandrarförsamlingen dessutom växer behöver de ännu mer plats ?
Arbetet sker oftast på etniska svenskars villkor. Gärna invandrargrupper i våra församlingar, men i våra styrelser? Och skulle vi våga välja en äldstebroder eller pastor som är invandrare?
- De blir lätt bara ett pittoreskt inslag i gudstjänsten. De kommer med sina sånger och får berätta något om sitt liv, konstaterar Bengt Sjöberg.
- Flera av mina kontakter som jobbar med de här frågorna berättar samma sak: Man får en klapp på axeln och kommentaren "Vad bra du håller på med dina invandrare". Men det tas inte på stort allvar, konstaterar Bengt Sjöberg.
Det arbete som görs sker av enskilda människor i lösa nätverk, frikyrkosamfunden jobbar inte tillräckligt med frågan centralt, menar han.
Rent historiskt kan kristna inte alls slå sig för bröstet. Slaveriet i Amerika var självklart för många kristna. Och den kristna tron var en viktig och central del av den nationalistiska identitet som låg till grund för apartheidsystemet i Sydafrika. Fientlighet mot judar har i perioder varit det som varit politiskt korrekt.
SD framträder också som kyrkans företrädare. De satsade på kyrkovalet 2009, och gick från fyra till sju mandat i kyrkomötet, och använder kyrkan som svensk symbol, vill värna familjen och traditionen. Utanför kyrkmuren är moskéerna och muslimerna det stora hotet. De skriver klart och tydligt att anställda inom Svenska kyrkan inte ska arbeta för ett mångkulturellt samhälle på betald arbetstid.
Men United Minds väljarundersökning visar att Sverigedemokraternas väljare är de som går allra minst i kyrkan. Endast en procent av väljarna går i kyrkan minst en gång i månaden, jämfört med 3 procent vänsterpartister, vilka är de som därefter är minst kyrksamma, och 35 procent kristdemokrater som är mest kyrksamma.
- SD:s väljare är inte kyrkliga men tydliga med att de inte vill ha några moskeéer eller andra muslimska inslag. De ser kyrkan och religionen mer som företrädare för tradition än för tro. Så även om de flirtar med kristna väljare är det inte kristdemokrater som går över till Sverigedemokraterna, säger Marie Söderqvist.
- Sverigedemokraternas "kristlighet" handlar om ett klassiskt nationalistiskt tänkande i kombination med ett starkt hat mot muslimer och är verkligen ingenting som kristna bör falla för. I så fall har man ett mycket märkligt sätt att se på det kristna budskapet om kärlek och medmänsklighet. Är du kristen och beredd att rösta på ett främlingsfientligt parti, har du förstått lika mycket om Bibeln som 11september-bombarna om Koranen, menar Lisa Bjurwald.
Sverigedemokraternas främsta måltavla är just muslimer. Bengt Sjöberg konstaterar att de är den mest utsatta gruppen i dag.
- Det finns en rädsla för islam också i kyrkan. Kristna från muslimska länder är väldigt rädda. De har familj i hemlandet som dödats på grund av sin tro, de har själva blivit förföljda och fått dödsdomar över sig av släkt, vänner och arbetsgivare. Nu har de äntligen funnit trygghet i en svensk församling och blir rädda att muslimerna kommer till kyrkan bara för att kartlägga och dokumentera. "Ska du verkligen döpas. Du blir lurad ? de menar inte allvar ? de vill bara ha uppehållstillstånd", får jag höra.
- Men även svenskar är väldigt skeptiska till muslimer.
Att vara rädd för det främmande är djupt mänskligt. Den viktiga frågan är väl snarare vad vi gör av vår rädsla. Tar vi reda på fakta bakom våra fördomar? Arbetar vi för ett möte?
SD odlar bilden av sig själv som partiet som tagit frågan på allvar och som säger det som alla tänker men ingen får säga, tystad av övriga partier och media.
Lisa Bjurwald tycker tvärtom, det finns inte någon tysthetskultur i Sverige, outtalade regler om vad man får och inte får säga.
- Det är ett av SD:s allra vanligaste argument men det finns inget tabu. Invandringskritik har luftats öppet i decennier. Minns Ny Demokrati.
- Snarare börjar det bli tvärtom - vi som arbetar med antirasism märker allt oftare att vi utmålas som "fiender till yttrandefriheten" om vi uppmärksammar hat mot muslimer.
- Vi har en bra yttrandefrihetsdebatt i Sverige och invandringen debatteras ju flitigt. Nu riskerar vi att få det som i Danmark, att invandringspolitiken överskuggar allt annat och får oproportionerligt stort utrymme, eller att vi ska folkomrösta om ett plagg (burka) som bärs av max hundra människor, om ens det.
Anders Wennerström, antropolog som arbetat 14 år som missionär i Pakistan och 12 år med integrationsfrågor i bostadsområdet Rosengård i Malmö och för närvarande är konsult i integrationsfrågor för bland annat domstolsverket, delar hennes bild. I Sverige får man säga vad man vill. Men frågan återstår ändå - kan/bör man för den skull säga vad som helst?
- Bra integration betyder inte att man ska lägga locket på om missförhållanden. Det kan vara förödande och gör att rasismen frodas i tysthet.
- Och det är inte rasistiskt att konstatera att invandringen österifrån dragit med sig en maffia. Det är bara ett konstaterande och vi måste fråga oss "Vad gör vi åt det?". Vi får inte heller vara rädda för att ställa krav, då visar vi att vi räknar med invandrarna. Men det är förödande för vårt samhällskontrakt, vårt gemensamma samhälle, att utse syndabockar och fälla nedsättande omdömen. Vi lever i ett civiliserat samhälle och borde hålla oss för goda för det. Det polariserar samhället ännu mer.
Han vill också synliggöra våra egna blinda fläckar. Vi pratar ofta om den ökande brottsligheten från öst, om människor som lever på bidrag. Men glömmer samtidigt att den svarte mannen som städar golvet eller irakiern som kör taxin är universitetslektor. Alla invandrarkvinnor som jobbar inom vården och tar hand om våra gamla.
Vi slår oss till ro med att vi inte alls har liknande konflikter som övriga Europa.
- Vi svenskar är i grunden ganska konfliktundvikande så vi visar ingen öppen aggressivitet utan utesluter i stället människor från samhällsgemenskapen. Jämför man med andra länder i Europa är vi dåliga på att släppa in invandrare på arbetsmarknaden och de har svårare att få lägenheter, det är lite mer subtila uttryck.
Vi hittar en giltig förklaring i lågkonjunkturen och att det är ont om jobb men det är att göra det för enkelt, menar Anders Wennerström. Även i högkonjunktur är vissa invandrargrupper utestängda från arbetsmarknaden.
Skulle det vara annorlunda om det fanns jobb att konkurrera om? Eller skulle det ändå sticka i ögonen att unga invandrarkvinnor får höga betyg, och får jobbet mitt framför ögonen på våra blonda söner?
- Nu måste vi omdefiniera vad det är att vara svensk, säger Anders Wennerström.
- Det är en besvärande omständighet att människor som föds här och som pratar lika bra svenska som infödda fortfarande betraktas som invandrare och blir tilldelade en klass under. Men de som föds här är svenskar, de har bara rötter någon annanstans.
Och vi får leva med att vi är olika tycker han. Tidigare drevs hela invandringspolitiken av assimilation - "kom hit och bli som vi". Nu pratar vi om integrationspolitik - en smärtsam process som tar tid.
- Vi är på jungfrulig mark, ingen vet hur det här ska gå till. Vi har 171 nationaliteter i Malmö, det är en situation som aldrig inträffat tidigare. Men vi kan inte fortsätta att skicka inkassokrav på svenska och sedan skicka kronofogden på en familj som aldrig kunnat läsa några brev.
Men Anders är noga med att inte överdriva skillnaderna mellan människor. Man behöver inte vara antropolog för att komma underfund med hur invandrarna fungerar. Det handlar om att mötas. Upptäcka en annan människa i ömsesidighet och jämlikhet, då ryms både respekt och en förväntan på ansvar. Han är själv medlem och ordförande i den församlingen Europaporten och tycker att det finns goda förutsättningarna för bra mötesplatser i kristna församlingar.
- Vi har inte nått ända fram, fortfarande accepterar vi andra på våra egna villkor, men jag tycker att vi i kyrkan lyckats bättre än övriga samhället.
- Även om man har separata gudstjänster eller samlingar finns det stort värde i att dela församlingsgemenskap i stället för att ha separata kyrkor. Att ha representanter i styrelsen, dela och kompromissa om lokaler, fira nattvard och en del gudstjänster tillsammans. I vår församling har vi nu iranska och vietnamesiska representanter i församlingsledningen och en engelsktalande pastor. Vi måste börja bejaka olikheterna i enheten i våra församlingar.
Eller varför inte bejaka andra likheter. Det är vi själva som väljer hur vi ska kategorisera människor, och i stället för att definiera varandra efter hudfärg kan vi ju välja andra grupperingar. Se likheten i att vara föräldrar, farmor, morfar, fotbollsälskare, arbetare, friluftsmänniskor, Gudstroende ?
