Bilagor
Tack gode Gud för vattnet
Leif Zetterlund är mästare i brunnsborrning. I alla fall i Afrika. Han och hans kolleger har ansvarat för tillkomsten av tio tusen brunnar. Nu väntar den tuffaste utmaningen av alla. Svenska Journalen följer med på vattenjakt i östra Tchad.
Pickupen gör ett skutt - och vi landar rakt i ett hål. Hela området är underminerat av gångar skapade av jordekorrar och bilens högersida lutar som ett skepp i hård sjö.
Vi sitter fast.
Inte i sjön, utan i öknen.
Vi kilar stenar under hjulen och hoppas att det ska räcka för att ge fäste.
- Det kanske går, säger Leif Zetterlund, vår värd och chaufför.
Vi har en chans - om vi misslyckas är vi strandade i ett av Afrikas vattenfattigaste områden.
Leif Zetterlund tar plats i pickupen och vi andra gör oss klara för att skjuta på. In med backen och ett hastigt ryck. Sand slår upp i kaskader och under bråkdelen av en sekund ser bilen ut att kantra ytterligare.
Men åtta viljestarka händer får bilen på rätt köl och den lämnar hålet med ett utdraget vrål.
Vi drar en suck av lättnad och är samtidigt förvånade över att det gick.
- Det där var väl spännande, skrattar Zetterlund och trycker foten på gaspedalen.
Vi befinner oss i östra Tchad och åker med en svensk biståndsveteran. Leif Zetterlund leder organisationen International Aid Services, IAS, som borrar efter vatten i extremt avlägsna och farliga områden i östra och centrala Afrika.
Sedan i höstas finns IAS i Tchad och Zetterlund är på plats för att rekognosera.
Planen är att borra hundra brunnar under två år.
- Vattensituationen här är katastrofal, säger han medan vi åker. Jag har sett siffror och det är bara sjutton procent av befolkningen som har tillgång till rent vatten. Det är antagligen sämre än någon annanstans i Afrika.
- Hur illa det är märks på medellivslängden. Den är under 45 år och det är väldigt lågt - även med afrikanska mått mätt. Många barn dör, ofta på grund av dåligt och smittat vatten.
Leif Zetterlund har en gedigen erfarenhet av vattenprojekt i Afrika.
Han kom till Afrika som 25-åring, med uppdraget att borra brunnar för Svensk Pingstmission.
Han hade en tvådagarskurs i bagaget, det var allt.
Men han lärde sig snabbt och trivdes förbluffande väl i miljön.
I slutet av 1980-talet startade han och några kolleger eget.
- Vi fick våra första pengar av Bob Geldofs Band Aid-insamling, berättar han. En kollega och jag knallade in på kontoret i London och kom ut med ett löfte om 630 000 kronor till en insats i södra Sudan, och därmed var vi gång.
I dag har Leif och hans medarbetare ansvarat för tillkomsten av tio tusen brunnar.
Många av dem i södra Sudan.
De räknar med att ha försett två miljoner sydsudaneser med vatten, vilket är detsamma som en åttondel av Sudans befolkning.
- Det är alltid lika slående att se vilken förändring en borrad brunn kan åstadkomma. Människorna får en helt annan tillvaro - friskare och mindre slitsam.
- Det kan också betyda en mer långtgående förändring. Där det står en brunn går det att bygga en skola eller klinik och plötsligt är det lokala samhället i utveckling.
Förutom i Sudan arbetar organisationen i angränsande länder som Etiopien och Kenya. De har 14 borrriggar (maskiner) i drift och över 250 personer på lönelistan, varav de flesta är afrikaner.
De borrar brunnar för cirka 50 miljoner kronor om året och har flera stora biståndsaktörer som uppdragsgivare, bland dem Unicef, Sida och dess amerikanska motsvarighet USAID.
Men de samarbetar också med mindre organisationer. För att starta i Tchad fick de pengar från Läkarmissionen i Sverige.
- Arbetet i Tchad är vår tuffaste utmaning hittills, säger Leif Zetterlund. Det beror framför allt på avsaknaden av vägar. Ska vi nå fram till byarna måste vi frakta utrustningen över sanden och det kommer att bli ett äventyr. Vi använder i vanliga fall en kraftfull jeep men här går det knappast. Vi får hyra en stor lastbil för att transportera borriggen - om ens det hjälper. Risken är stor att vi tvingas till flera ofrivilliga stopp i sanden.
Efter den egna lilla fastkörningen är det inte svårt att tro honom.
Under vår resa i området stannar vi för ett ögonblick hos en nomadfamilj.
Två vuxna och tre barn lever i en konstfärdigt hopsatt hydda av gult gräs.
Mannen driver en hacka i sanden och strör den med djurspillning. De ska snart lämna området men när regnet kommer är de tillbaka för att sätta frön i marken.
Om regnet kommer.
Häromåret plågades trakten av en torka som fick boskapen att stupa till marken. Befolkningen talar om det än i dag - hur de bet djuren i svansarna för att få dem på fötter igen.
Vi frågar mannen i nomadfamiljen varifrån de hämtar sitt vatten.
Han pekar på en obestämd punkt i det karga landskapet och vi anar att det ligger på ett respektingivande avstånd.
- De har antagligen grävt ett djupt hål i en uttorkad flodbädd och fått vatten att sippra fram, säger Leif Zetterlund när vi återvänder till bilen. Det är så många människor i trakten överlever.
Men frågan är för hur länge.
Nederbörden i norra och östra delarna av Tchad har minskat över åren, det är väl dokumenterat i mätningar. Det påverkar naturligtvis grundvattennivåerna och vattentillgången i stort.
För dem som lever i området betyder det att katastrofen hotar.
För dem som borrar brunnar innebär det många blindträffar.
- Vi räknar med att nästan hälften av alla hål vi borrar saknar vatten.
Å andra sidan är svår vattenbrist inget nytt problem i trakten, vilket ruinstaden Quara är ett talande exempel på.
Staden var ett sultanat vars existens hotades när flodfåran intill murarna sinade.
Sultanen noterade emellertid att två av hans kalvar varje dag försvann och beordrade en undersåte att följa efter dem.
Det visade sig att kalvarna vandrade till ett vattendrag drygt 20 kilometer söderut.
Det fick sultanen att ta sin befolkning med sig och grundlägga en ny stad vid vattendraget. Han gav den namnet Abéché efter ett av sina barn.
Mer än 150 år senare är Abéché en stad som växer explosionsartat - delvis som en följd av konflikten i Darfur. Från staden i riktning österut är det bara 18 mil till Sudans gräns och den krigshärjade provinsen.
Vid sidan av den fasta befolkningen finns här Darfur-flyktingar, ett stort antal hjälporganisationer och en FN-styrka på flera tusen man.
Men här lever också flyktingar från interna konflikter i Tchad och människor som lämnat sina hemmiljöer på grund av en allt kärvare vattensituation.
I staden finns ett vattenledningssystem som omöjligt kan klara det våldsamma befolkningstryck som nu råder.
- Vår första insats har varit att förse Abéché med brunnar, säger Leif Zetterlund. Det minskar påfrestning-en något i alla fall, kanske så att farsoter kan undvikas. Jag har sett kolera grassera och det är fasansfullt.
Från Abéché fraktas dagligen förnödenheter till tolv flyktingläger, som hyser 250 000 människor från Darfur. Transporterna är ofta utsatta för attacker och det händer att hjälparbetare kidnappas.
Men i många fall är det organisationernas bilar som förövarna är ute efter. Hjälparbetare stoppas på vägen, får en AK47:a i ansiktet och tvingas lämna ifrån sig fordonet.
Förövarna är vanligtvis banditgäng som levererar bilarna till rebellgrupper, som målar om dem och införlivar dem i sina arméer.
Men det kan också ligga andra skäl bakom attackerna.
- Det finns människor här omkring som är provocerade av flyktinghjälpen, säger Leif Zetterlund. De ser vilka enorma insatser som läggs på flyktingarna, samtidigt som de själva står helt utan hjälp. Det väcker känslor som kan vara farliga.
Det är också därför som Leif Zetterlund och hans organisation inte har sin logotyp på bilarna.
- Det är säkrast att inte förknippas med den stora hjälpinsatsen. Vi vet vad det innebär att förlora bilar under vapenhot och vill inte vara med om det igen.
Men egentligen ska de inte behöva vara oroliga.
- Vi är den enda organisationen på plats som inte arbetar med flyktingarna, säger Leif Zetterlund. Vi kommer kanske att göra det, men än så länge riktar vi in oss på den bofasta befolkningen. Lever man med den horribla vattensituation som råder här ska man inte behöva vänta på hjälp.
Vatten I TCHAD
Brunnsborrning är det bästa sättet att skapa tillgång till rent vatten i torra och fattiga områden. Kostnaden för en brunn varierar beroende på infrastruktur och hur svårt det är att finna eller nå vattnet. Det rör sig om 50 000-75 000 kronor. Vattnet ligger i fickor i berggrunden och påträffas vanligtvis på 40-60 meters djup. Vattenmängden bör vara så stor att brunnen kan täcka dagsbehovet för minst 250 personer.
