Bilagor
Tobias höll fast i tron på Gud när flickvännen dog i cancer
Äventyrslystne Tobias Bogeskär trodde att han var stark nog. Men när hans problemfria liv fick besök av sjukdom och död behövde han annan styrka. Efter kamp och frustration fann han Jesus två gånger om, både i en församling och i sitt eget hjärta.
Tobias Bogeskär kliver upp på klipporna i Torslanda utanför Göteborg och bara njuter. De kyliga vindarna biter hårt i skinnet men det bekommer honom inte. Han har funnit ett paradis. Det krävdes goda ögon för att upptäcka det vid husvisningen för ett drygt år sedan, den lilla trädgården var så vildvuxen och snårig att såväl hus som utsikt skymdes.
Nu är det uppröjt, huset syns från vägen och havsutsikten från vardagsrummet är ståtlig. Det här är familjen Bogeskärs andningshål, efter allt som skett. För vägen hit har inte varit enkel eller rak för 35-årige Tobias, varken till huset eller till sitt inre välbefinnande. Även det har drag av vildvuxenhet och snårighet.
Nu är det uppröjt, huset syns från vägen och havsutsikten från vardagsrummet är ståtlig. Det här är familjen Bogeskärs andningshål, efter allt som skett. För vägen hit har inte varit enkel eller rak för 35-årige Tobias, varken till huset eller till sitt inre välbefinnande. Även det har drag av vildvuxenhet och snårighet.
Men vi tar det från början.
Det var idrottande, festande och äventyr som stod högst på agendan när Tobias växte upp i Alingsås. Kyrkan spelade statistroll, om ens det. Aftonbön var ett stående inslag när mamma Margaretha, som var kristen, nattade honom som barn men så mycket mer blev det aldrig. Jo, han konfirmerades också, men inte för att bekräfta en tro utan för att polarna gjorde det. Han behövde ingen kyrka eller Gud, han klarade sig utmärkt bra på egen hand.
Men någonstans långt därinne fanns nog en tillstymmelse till gudstro ändå. Det första klara tecknet på det fick han på en äventyrsklättring som 21-åring.
- Jag och några kompisar var på Kebnekaise. Jag minns inte att det var en farlig situation, jag var ordentlig fastsurrad och så, men när jag tittade ner så blev jag rädd och slogs av tanken: vad händer om jag ramlar ner? Jag blev förvånad och tänkte att jag kanske inte var så stark ändå. Det blev en slags bön, ”ta emot mig om något händer”.
Det var idrottande, festande och äventyr som stod högst på agendan när Tobias växte upp i Alingsås. Kyrkan spelade statistroll, om ens det. Aftonbön var ett stående inslag när mamma Margaretha, som var kristen, nattade honom som barn men så mycket mer blev det aldrig. Jo, han konfirmerades också, men inte för att bekräfta en tro utan för att polarna gjorde det. Han behövde ingen kyrka eller Gud, han klarade sig utmärkt bra på egen hand.
Men någonstans långt därinne fanns nog en tillstymmelse till gudstro ändå. Det första klara tecknet på det fick han på en äventyrsklättring som 21-åring.
- Jag och några kompisar var på Kebnekaise. Jag minns inte att det var en farlig situation, jag var ordentlig fastsurrad och så, men när jag tittade ner så blev jag rädd och slogs av tanken: vad händer om jag ramlar ner? Jag blev förvånad och tänkte att jag kanske inte var så stark ändå. Det blev en slags bön, ”ta emot mig om något händer”.
Händelsen bevarades i minnet men förändrade ingenting i praktiken. Dittills hade Tobias liv varit ganska bekymmersfritt, men under militärtjänstgöringen kom den första egentliga motgången. Inne på förläggningen stod han med en telefonlur i handen och hörde sin mamma gråtande berätta att hon fått bröstcancer. De existentiella funderingarna satte igång, han började mer och mer tänka på svåra och stora ting.
- Min värld blev svajig av att sådant kunde hända någon i min familj, men mamma blev bättre efter operation och då återgick det mesta till den vanliga rytmen igen.
- Min värld blev svajig av att sådant kunde hända någon i min familj, men mamma blev bättre efter operation och då återgick det mesta till den vanliga rytmen igen.
Men cancern var inte helt borta utan kom tillbaka med full kraft, nu spridd till magen. Vid den tiden hade Tobias sin flickvän Malin att prata med när de existentiella grubblerierna kom tillbaka.
- Jag sa till Malin att jag trodde på ”någon kraft, någon som lyssnar”, men så mycket djupare än så blev det inte då.
- Jag sa till Malin att jag trodde på ”någon kraft, någon som lyssnar”, men så mycket djupare än så blev det inte då.
Hösten 1997 avled Margaretha Bogeskär och den sista tiden med sin mamma sitter mejslad i Tobias inre.
- Det gick väldigt fort på slutet, tre veckor från det sista återfallsbeskedet. Jag var ensam med mamma efter en operation när hon tittade på mig och oväntat frågade: ”Ber du någonting, Tobias?”
- Det gick väldigt fort på slutet, tre veckor från det sista återfallsbeskedet. Jag var ensam med mamma efter en operation när hon tittade på mig och oväntat frågade: ”Ber du någonting, Tobias?”
Hon hade aldrig pratat med honom om sådant innan. Hon talade inte så mycket om sin tro, men han visste att hon trodde och förstod att hon önskade att han också skulle göra det.
- Mamma upplevde att hon hade en ängel sittande på sängkanten på nätterna, trots att hon var väldigt rädd så blev hon lugn av det. Jag ville tro att det var så, att ängeln var en verklighet. Och sen, den dagen hon gick bort, var hela familjen samlad på sjukhuset och i dödsögonblicket lyfte jag blicken och tittade uppåt. Det var som en bön, ”ta hand om mamma”. Det gjorde mig lugn mitt i det svåra.
- Mamma upplevde att hon hade en ängel sittande på sängkanten på nätterna, trots att hon var väldigt rädd så blev hon lugn av det. Jag ville tro att det var så, att ängeln var en verklighet. Och sen, den dagen hon gick bort, var hela familjen samlad på sjukhuset och i dödsögonblicket lyfte jag blicken och tittade uppåt. Det var som en bön, ”ta hand om mamma”. Det gjorde mig lugn mitt i det svåra.
Saknaden av mamma var stor, Tobias hade alltid stått henne nära. Och de sista veckornas upplevelser gjorde att han blev nyfiken på hennes gudstro, vad innebar den egentligen? Konfirmationsbibeln plockades fram och började tragglas igenom. Den skulle läsas från pärm till pärm var det tänkt. Men en bit efter Moseböckerna tog det stopp.
- Jag låg och läste i sängen på kvällarna men efter ett tag gick det inte längre. ”Vad är det här för skit, bara massa våld, krig och hemskheter” sa jag till Malin. Jag blev så arg att jag kastade iväg Bibeln, rakt in i väggen.
- Jag låg och läste i sängen på kvällarna men efter ett tag gick det inte längre. ”Vad är det här för skit, bara massa våld, krig och hemskheter” sa jag till Malin. Jag blev så arg att jag kastade iväg Bibeln, rakt in i väggen.
Efter det hamnade den i någon låda, han ville inte se den. Där blev den kvar, mammas Gud såg inte ut att bli Tobias Gud. Och en del av hennes värderingar höll han också ifrån sig, som att det var viktigt att gifta sig. Hon hade frågat om inte han och Malin skulle gifta sig snart vilket gjort honom arg. Det var inget hon skulle lägga sig i.
Men med tiden började han fundera, kanske skulle de gifta sig ändå? Tobias började läsa Bibeln på nytt för att ta reda på varför hans mamma och hennes släkt tyckte att det var så viktigt att ingå äktenskap. Den här gången var allt förändrat mot när han försökte sig på en genomläsning
- Plötsligt började jag se röda trådar och få ihop det allt mer, det var fascinerande. Jag ville veta mer och fick tips om att gå en Alphakurs. Jag tyckte faktiskt att det var skönt att gå dit för att äta, lyssna, ställa frågor och kritisera. Det var som om en annan värld öppnades, jag blev intresserad av andras existentiella funderingar. Jag och mina troende kusiner började prata allt mer om den kristna tron.
Men med tiden började han fundera, kanske skulle de gifta sig ändå? Tobias började läsa Bibeln på nytt för att ta reda på varför hans mamma och hennes släkt tyckte att det var så viktigt att ingå äktenskap. Den här gången var allt förändrat mot när han försökte sig på en genomläsning
- Plötsligt började jag se röda trådar och få ihop det allt mer, det var fascinerande. Jag ville veta mer och fick tips om att gå en Alphakurs. Jag tyckte faktiskt att det var skönt att gå dit för att äta, lyssna, ställa frågor och kritisera. Det var som om en annan värld öppnades, jag blev intresserad av andras existentiella funderingar. Jag och mina troende kusiner började prata allt mer om den kristna tron.
Vissheten om att det fanns Någon kom allt närmare. Baptistförsamlingen Tabernaklet i Göteborgs innerstad fick flitiga besök av Tobias. Han gillade undervisningen, blev väl bemött och fascinerades av det sociala arbetet ”Café trappa ner”. Att betjäna de hemlösa gav tron en dimension till och respekten för församlingen ökade. Men han ville hålla en viss distans och satte sig alltid på läktaren på gudstjänsterna. Men i längden gick det inte ha det så.
När Malin berättade att hon var gravid blev Tobias helt euforisk och tackade Gud under tårar. Det räknar han som en milstolpe i sitt liv. Där och då var det så tydligt att han inte var sig själv nog, han behövde någon att tacka. I oktober 2003 var det dags för ännu ett steg, i en lekpark vid Götaplatsen bekände han sin tro ordentligt för första gången.
- Jag var pappaledig med Gustav då och var där tillsammans med min kusin. Jag sa: ”Jag tror på det här och vill döpa mig.” Och det var så skönt att säga det, jag upplevde sådan frigörelse att till slut ha bestämt mig.
Vildvuxenheten och snårigheten skingrades.
- Jag var pappaledig med Gustav då och var där tillsammans med min kusin. Jag sa: ”Jag tror på det här och vill döpa mig.” Och det var så skönt att säga det, jag upplevde sådan frigörelse att till slut ha bestämt mig.
Vildvuxenheten och snårigheten skingrades.
Och ändå inte. Bara en dryg halvtimme efter den lyckorusiga bekännelsen ringde mobiltelefonen. En gråtande Malin bad honom komma hem omedelbart. I två veckor hade hon varit orolig i det tysta, nu hade beskedet kommit från sjukhuset. Bröstcancer.
- Allting kunde förstås ha rasat där och då. Men jag kände ingen irritation mot Gud. Jag hade fått det hela att gå ihop och för mig blev det en trygghet mitt i allt, jag hade hittat något att stå på. Och det gav ett helt nytt perspektiv, nu trodde jag ju att Gud kunde gripa in och lösa det hela.
Han försökte förmedla den tron till Malin. Hon var inte övertygad, men följde i alla fall med till Tabernaklet på babyrytmik och upplevde det positivt. Därefter gick de allt oftare, även på gudstjänster och Malin uttryckte tacksamhet för de böner som bads för henne. När Tobias döptes i kyrkan våren 2004 var hon med och att prata om Gud blev allt naturligare för makarna Bogeskär. Efter en lyckad operation som såg ut att ha drivit cancern på flykten gick de och firade på restaurang: ”Det är nästan så man kan tro det”, sa Malin och syftade på att det kanske fanns en Gud trots allt.
En vecka senare var cancern tillbaka.
- Då blev jag riktigt arg på Gud: ”Vad sysslar du med!?” Och samtidigt vägrade jag tappa hoppet. Men Malin insåg, och det dröjde inte länge innan hon frågade om jag trodde att hon kunde bli begraven i Tabernaklet. Det var hemskt att höra det, men jag minns också att jag blev jätteglad. Hon hade sett att jag och Gustav trivdes så bra där.
- Allting kunde förstås ha rasat där och då. Men jag kände ingen irritation mot Gud. Jag hade fått det hela att gå ihop och för mig blev det en trygghet mitt i allt, jag hade hittat något att stå på. Och det gav ett helt nytt perspektiv, nu trodde jag ju att Gud kunde gripa in och lösa det hela.
Han försökte förmedla den tron till Malin. Hon var inte övertygad, men följde i alla fall med till Tabernaklet på babyrytmik och upplevde det positivt. Därefter gick de allt oftare, även på gudstjänster och Malin uttryckte tacksamhet för de böner som bads för henne. När Tobias döptes i kyrkan våren 2004 var hon med och att prata om Gud blev allt naturligare för makarna Bogeskär. Efter en lyckad operation som såg ut att ha drivit cancern på flykten gick de och firade på restaurang: ”Det är nästan så man kan tro det”, sa Malin och syftade på att det kanske fanns en Gud trots allt.
En vecka senare var cancern tillbaka.
- Då blev jag riktigt arg på Gud: ”Vad sysslar du med!?” Och samtidigt vägrade jag tappa hoppet. Men Malin insåg, och det dröjde inte länge innan hon frågade om jag trodde att hon kunde bli begraven i Tabernaklet. Det var hemskt att höra det, men jag minns också att jag blev jätteglad. Hon hade sett att jag och Gustav trivdes så bra där.
I maj 2005 avled Malin i hemmet. Det var lugnt och fint, Tobias använder ordet ”mäktigt” för att beskriva atmosfären. Han gråter när han berättar.
- Det var väldigt fint, men samtidigt… Jag åkte ut till Delsjön här i Göteborg efteråt och bara skrek: ”har hon det bra där hon är nu”?
Och han fick svar.
- Sent på kvällen låg jag och bad i sängen, och det jag sen minns är att jag vaknar upp när klockan står på 04.44. Jag hade somnat djupt mitt i bönen och det kolmörka hade förbytts i gryningsljus. Det var oerhört starkt för mig. Kanske blir en sådan berättelse bara platt för andra, men för mig betydde det jättemycket.
- Det var väldigt fint, men samtidigt… Jag åkte ut till Delsjön här i Göteborg efteråt och bara skrek: ”har hon det bra där hon är nu”?
Och han fick svar.
- Sent på kvällen låg jag och bad i sängen, och det jag sen minns är att jag vaknar upp när klockan står på 04.44. Jag hade somnat djupt mitt i bönen och det kolmörka hade förbytts i gryningsljus. Det var oerhört starkt för mig. Kanske blir en sådan berättelse bara platt för andra, men för mig betydde det jättemycket.
Sorgen försvann inte, den har han kvar mycket av. Men livet har hittat nya vägar framåt. För det är inte bara lägenheten inne i stan som förändrats den senaste tvåårsperioden. Jobbet som projektledare på Saab är utbytt mot ett liknande inom Göteborgs hamn. Han har mött kärleken på nytt och lite drygt ett år efter Malins bortgång gifte Tobias sig med Lisa och i maj väntar de sitt första barn.
- Jag var inställd på att leva ensam med Gustav, i alla fall under en längre tid, men så stod Lisa där. Objektivt sett har det säkert gått väldigt fort och förstår om några undrar men det har känts så naturligt.
- Jag var inställd på att leva ensam med Gustav, i alla fall under en längre tid, men så stod Lisa där. Objektivt sett har det säkert gått väldigt fort och förstår om några undrar men det har känts så naturligt.
Även i detta har församlingen imponerat på honom. När det började pratas om att han och Lisa träffades tog Roland Hellsten, föreståndare i Tabernaklet, kontakt och frågade hur det stod till - visste Tobias vad han gjorde?
- Det uppskattade jag mycket, att han var så direkt och öppen. Jag uppskattade att han vågade ta det svåra steget.
Det och alla andra upplevelser de senaste åren gör att en sak i alla fall verkar vara oföränderlig för Tobias Bogeskär just nu.
- Det är ju en bit in till stan, egentligen skulle det vara mer naturligt att bara ta färjan över till Öckerö eller Hönö och gå med i en kyrka där. Men det är inte lätt att lämna en församling som betytt så oerhört mycket för mig.
- Det uppskattade jag mycket, att han var så direkt och öppen. Jag uppskattade att han vågade ta det svåra steget.
Det och alla andra upplevelser de senaste åren gör att en sak i alla fall verkar vara oföränderlig för Tobias Bogeskär just nu.
- Det är ju en bit in till stan, egentligen skulle det vara mer naturligt att bara ta färjan över till Öckerö eller Hönö och gå med i en kyrka där. Men det är inte lätt att lämna en församling som betytt så oerhört mycket för mig.
