Bilagor
Vågar jag säga nej till församlingsarbete?
Jag går i pension i höst och det är både med förtjusning och oro. Samtidigt som jag ser fram emot ledighet så vet jag inte hur jag kommer att reagera när jag har ett hav av tid. Nu har jag ju ingen tid känns det som. Jobbar heltid och är väldigt trött på helger och kvällar. Jag skulle vilja göra något meningsfullt men är osäker på om det är i församlingen som jag ska lägga min tid. Kanske ska jag göra en insats i en icke kristen organisation och lära känna nya människor. Jag tror nämligen att jag kommer att sakna den här mixen av människor som jag i dag träffar på min arbetsplats. Eller är jag för självisk då? Många i församlingen räknar med att man ska göra nytta där. Hur tycker du att jagska tänka? Britta
Christina svarar: Att det är med blandade känslor man går i pension är ganska naturligt. Det är dörren till en okänd tid som öppnas och det väcker en märklig blandning av lättnad och oro till liv. Å ena sidan frihet men å andra risken för tomhet, tystnad, ensamhet och en känsla av meningslöshet. Inget färdigt schema finns längre att tillgå, ingen självklar lunk. Nu är det upp till den enskilde att bestämma vad livet ska innehålla. Den frihet som låter så lockande kan också väcka ångest.
En ångest som vi ibland lite för snabbt jagar på flykten genom att hitta sysselsättning. Kanske ska du ge dig lov att vara i ovissheten lite till? Tänka på hur du vill leva ditt liv, kanske hitta tid för fördjupning av tro, tankar och relationer. Du har redan börjat tänka på att andra kan ha förväntningar på var du ska lägga din tid och kraft. Det är naturligtvis en glädje i att vara behövd. Men samtidigt viktigt att vara med och välja, så att hjärtat är med i det man gör. Det är skillnad på att göra något för att man verkligen vill det och att göra det för att andra förväntar sig det. Att drivas inifrån eller utifrån. Det ena ger tillfredsställelse och det andra kan få en att känna sig pressad.
Du vill använda din nya frihet till något du upplever meningsfullt och vet att du tycker om att vara tillsammans med människor med olika bakgrund och livssyn. Dina formuleringar indikerar att "om du fick välja själv", så skulle du lägga tid på någon förening eller aktivitet som ligger utanför din församlings verksamhet. Och du får välja själv! Men priset kan vara att andra blir besvikna eller missnöjda med ditt val. Det bekymrar dig uppenbarligen mycket. Så mycket att du kanske hellre avstår från det du önskar, för att de andra ska bli glada.
Vi är som människor väldigt beroende av att få höra till, känna oss omtyckta och hemmahörande i något sammanhang. Det är inget att skämmas för, att behöva varandra är en del av att vara människa. Att förena frihet och gemenskap är en av livets stora utmaningar. Vi behöver båda! Nyckeln till det är tillit och generositet. Där våra olikheter ses som tillgångar och vi gläds över varje människa som blommar på sin plats och i sin uppgift. Kanske kan ditt val bereda vägen för fler att våga välja efter sitt hjärtas längtan mer än efter andras förväntningar?
Christina Halldorf, legitimerad psykoterapeut med existentiell inriktning, svarar på Dagenläsarnas relationsfrågor.
