Varför vill jag inte be med min man?

Jag har ett rikt böneliv med Gud. Jag pratar ofta med honom i vardagslivet, att böja knä och knäppa händer är alltså inget för mig. Nu har min man föreslagit att vi ska börja be tillsammans, och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag är rädd att det ska kännas stelt och konstlat. Det blir ju inte lika spontant som när jag och Gud pratar med varandra. Hur ska vi lösa detta?Ros-Marie

Christina svarar:

Det är en förmån att ha ett så rikt och okomplicerat böneliv som du har, där Gud är din vän i vardagen. Det är därför inte konstigt om du känner dig avvaktande inför den gemensamma bönen. Ensamma inför Gud kan vi klä av oss all förställning, vi vågar blotta vår svaghet inför den som alltid älskar. Att på samma sätt våga tillit inför en annan människa är inte alls självklart, inte ens om man är gift.Din fråga bottnar bland annat i en oro för att i en gemensam bön inte kunna hitta samma naturlighet och äkthet, att det faktum att en tredje person lyssnar till ditt samtal med Gud hämmar dig och du kanske måste anpassa dig till en form som känns onaturlig. Och i så fall blir det ju ingen bön ”på riktigt”, eftersom det är meningslöst att förställa sig eller låtsas inför seendets Gud.Så hur ska ni lösa detta? Din mans syfte är ju gott och hans önskan är troligen att bönen ska föra er närmare varandra och Gud. Om du skulle börja bete dig konstlat och känna dig obekväm, blir ju hela syftet förfelat från start.Det första, och självklara, jag vill säga är att inte tänka i antingen-eller-termer. En gemensam bön kan aldrig ersätta ditt enskilda, personliga samtal med Gud, utan den delen av ditt böneliv ska du låta vara som den är; som ett ständigt pågående inre samtal ochibland som en lyssnande tystnad.Den gemensamma bönen blir ett tillägg, och frågan är hur den kan utformas så att du känner dig fri och äkta i den. Frågan om form är inte oviktig. För dig känns det krystat att böja knä och knäppa händer. Finns det något annat sätt att vara tillsammans inför Gud, som skulle kännas gott och naturligt?Samtala om allt det här med din man för att gemensamt komma fram till om det finns något sätt att be som ni båda skulle uppleva berikande. Ni behöver ställa er frågor om när ni ska be gemensamt, hur ofta, var och vad bönens innehåll kan vara. Kanske kommer ni fram till att på morgonen, medan ni fortfarande ligger kvar i sängen, ta varandras händer och be om Guds omsorg över dagen som kommer och över varandra. Eller på kvällen be om Guds beskydd under nattens timmar. Inte mer komplicerat än så. En sådan vana kan göra det enklare att, om större svårigheter kommer i er väg, också gemensamt bära det inför Gud.En äkta och naturlig bönegemenskap kan föra det goda med sig att era hjärtan vidgas än mer för varandra. För att vara inför Gud är att också låta sig beröras av kärleken.