Bokrecension: Stark resa från JAS-krasch till missionsflyg

"Att lyfta människor - med passion för teknik och människor"

Författare: Leif Larsson med Stina Jonsson

Förlag: Semnos förlag (186 sidor)

Vem över 50 minns inte när JAS-planet havererade mitt i Stockholm under Vattenfestivalen 1993? JAS 39 Gripen var verkligen inte enbart Saabs och Flygvapnets stolthet utan hela Sveriges. Och förväntningarna var höga från såväl arrangören Saab som från den stora publiken denna vackra sensommardag i Stockholm.

Hur kunde det som inte fick eller kunde hända, ändå hända? Att ingen dog var närmast ett mirakel, med tanke på att huvudstadens gator, broar och parker var fyllda av festival- och flygentusiaster. Planet störtade vid Långholmen bara några meter från Västerbron.

I sin bok ger Leif Larsson, den huvudansvarige för JAS-tekniken, sin alldeles egna och initierade berättelse om det som hände. Inte minst tiden efter upptar en viktig del av den självbiografiska boken med titeln: "Att lyfta människor". Det är en tät och stark bok om ett framgångsrikt liv i näringslivets och forskningens tjänst. Den är också, och kanske framför allt, en skildring av ett liv i Guds tjänst: i församlingar, styrelser, organisationer och på ett personligt plan, och inte enbart i Sverige.

Leif Larsson växte upp i ett tämligen påvert pingsthem på 1950-talet med en sjuk mamma som avled när han fyllde 13, en hårt arbetande och påhittig pappa och två syskon. I hemmet fanns tre böcker: Bibeln, Segertoner och en läkarbok som far hade ropat in på auktion. Kanske var det den bakgrunden som främst bidrog till att vår biografiförfattare redan tidigt bestämde sig att bli någon. Kunskapstörsten var stor. Redan i tonåret satte han upp fem mål för sitt liv. Målen handlade bland annat om att bli ingenjör, kämpa för sin tro och att komma ihåg att människor är viktigare än prylar.

Dessa tidiga mål skulle få avgörande betydelse för Leif Larssons bildnings- och livsresa; från studenten som privatist till Chalmersingenjör, fil. doktor och professor.

I boken får vi följa en väl genomförd karriär, från chefspositioner på Volvo flygmotor och Saab Military Airkraft till Forskningsinstitutionen Endrea och som rektor för Skövde högskola. Karriären är intressant att följa även för en icke tekniker och ger en god inblick i livet som toppchef. Det beror i hög grad på Leif Larssons starka intresse för människor och ledarskap. En viktig ambition har varit och är fortfarande, att alltid vara inriktad på att lyfta sina medarbetare. Och att vara en intresserad samtalspartner.

Bokens underliggande budskap ligger dock på ett annat plan, nämligen hur gudstron påverkat och alltjämt påverkar hans sätt att hantera olika situationer. Det var exempelvis inte alldeles lätt, att som tidig vapenvägrare och "samvetsöm" som det hette på den tiden, ta jobb inom försvarsindustrin. Eller när han och familjen bytte bostadsort och hamnade i en församling där han under en tid inte fick utlopp för sin iver att påverka och göra nytta. Nåja det löste sig så småningom. Här finns även en gripande berättelse om hur han fick hjälpa en av sina kollegor att hitta en tro. Även frågorna om mission kontra bistånd har varit en viktig del av utmaningen.

Som läsare får vi ta del av många spännande tankar om hur det kan gå till i olika beslutsprocesser, allt skildrat med ett starkt engagemang och respektfull ödmjukhet. Att språket är lättfattligt ska nog tillskrivas medförfattaren Stina Jonsson.

Så kommer då pensionsdagen, en dag som han länge bävat för. Men i stället för att lägga sig på soffan blir han ansvarig för MAF (Mission Aviation Fellowship) en drömroll, där kunskap och engagemang för världens lidanden sammanflätas.

Det här en bra, kunskapsrik och inspirerande bok med flera bottnar.

Kjell-Erik Selin