Kultur
En av årtiondets viktigaste kristna böcker
Den kanadensisk-amerikanske filosofen James K.A. Smith har skrivit en bok som tar sikte på att skärskåda våra vanor. Josefin Holmström har läst ”Du blir vad du älskar” som funnits länge men nu översatts till svenska. Hon rekommenderar den som studiematerial i såväl församlingar som hemgrupper.
"Du blir vad du älskar"
Författare: James K.A. Smith
Översättning: Benjamin Ekman
Förlag: EFS
"Det verkar som att vi inte kan tänka oss fram på helighetens väg", konstaterar den kristne filosofen James K.A. Smith tidigt i sin bok "Du blir vad du älskar", som snabbt blivit en snackis i frikyrkokretsar.
Vår protestantiska tradition värdesätter tänkande och en rationell hållning: det gäller inte bara teologer, skriver Smith, utan även uttalat anti-intellektuella kristna som är skeptiska mot världslig kunskap men däremot gärna framhåller memorerande av bibelverser. Missuppfattningen, enligt författaren, är att vi människor främst är ”tänkare”, att vår intellektuella verksamhet är det som definierar och därmed formar oss. I själva verket, menar Smith, är vi älskare. Gud är inte heller ute efter att bara ge oss nya idéer; han vill ha ”vår längtan, våra begär och det vi älskar”.
"Du är vad du älskar" är ett rungande försvar för vanan som en av lärjungaskapets viktigaste beståndsdelar – den goda vanan, alltså dygden, den som blir en del av oss först när vi fysiskt upprepar den, dag ut och dag in. Det är förstås ingen ny tanke: den kristna historien är full av visa män och kvinnor som insett just detta. Augustinus var tidigt ute med att inse att människan formas av det hon älskar, och han skrev de välkända orden: "… du har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig".
Vår längtan och strävan ger oss en god indikation på vad vi egentligen anser vara det goda livet – en insikt som kan vara smärtsam. Jag kanske säger att jag helst av allt vill ha mer av Gud, men lever jag som om det vore sant, eller lever jag snarare som om pengar eller framgång vore det viktigaste för mig?
James K.A. Smith kommer från en reformert tradition och anför därmed liturgin som en viktig komponent i det kristna livet. I liturgins upprepning, sprungen ur ett uråldrigt och välbeprövat kristet arv, kan vi närma oss Gud och inpränta hans kärlek i våra kroppar. Kyrkan blir ett sjukhus och ett laboratorium där vi "lär om" oss och långsamt ersätter världens liturgier med den ende Gudens. Till slut förändras våra begär, så att de blir mer i linje med vad Gud vill – och då börjar vi handla i enlighet med Andens ledning utan att vi ens märker det.
Smith anmärker att många unga evangelikaler börjar söka sig tillbaka till den antika kyrkans liturgi, och det gäller lika mycket för Sverige som för USA. Det finns en hunger och törst som inte riktigt mättas i frikyrkan som den ser ut just nu.
Smith är skarpt kritisk mot de amerikanska megakyrkorna och kanske främst deras ungdomsverksamhet. Den amerikanska modellen för att behålla ungdomar i kyrkan har spritt sig till Europa, och jag har kommit i nära kontakt med den i England där jag bor. I somliga kyrkor är gudstjänsten förvillande lik en konsert med poplåtar och rökmaskiner. En peppig ungdomspastor joggar upp på scenen och ropar, sprudlande av energi, om hur fantastiskt roligt det är att följa Jesus. Men är det kristna livet alltid så roligt? Är det inte snarare ett livslångt äktenskap som måste kunna hålla för alla möjliga upp- och nergångar?
Dessutom riskerar de konsertliknande gudstjänsterna att skola in oss i precis de ”sekulära liturgier” som vi försöker fly ifrån – de lär oss att förhålla oss till Gud som till någon som skänker oss underhållning och hjälper oss att slippa ha tråkigt. Finns det plats i megakyrkan för den kontemplativt lagda unga kristna personen? Eller skräms han bort, övertygad om att fromhet måste se ut på ett visst sätt och uttryckas enligt just nu rådande kulturella normer?
Det är oerhört viktiga frågor James K.A. Smith ställer – svåra och kanske provocerande för oss frikyrkliga, men absolut livsnödvändiga. "Du blir vad du älskar" skulle fungera utmärkt som studiematerial i församlingar och hemgrupper. Jag vågar påstå att den är en av årtiondets viktigaste kristna böcker, just för att den riktar ljuset mot de vanor vi skaffat oss utan att riktigt förstå hur det skedde. Hur skarp är gränslinjen mellan kyrkan och världen? Vem, eller vad, är det egentligen vi dyrkar? Ingen fråga kan vara mer angelägen.
Josefin de Gregorio är litteraturvetare och författare. Hon skriver kulturessäer på Dagens kultursidor.
