Frimodigt utmanande för tonåringar – och äldre

I gränslandet mellan barnaår och vuxenskap finns en av de största och viktigaste funderingsfaserna i det mänskliga livet. I "Gud & sånt" finns en medvandrare för tonåringen – men också för den äldre som vill vara vägledare.

Kan man bevisa att Gud finns? Varför mår jag inte bra trots att jag är kristen? Varför är livet så orättvist? Får en kristen titta på porr? De fyra frågorna finns bland de 29 delikata som har valts ut till besvarande i denna bok med ungdomar som huvudsaklig målgrupp. Fem författare – Fredrik Wenell, Carin Dernulf, Isak Spjuth, Johanna Bode och David Fiske – turas om att fatta pennan för att ge sig i kast med att leverera svar och de gör det med bravur, trots att detta är en svår konstform där det hade varit lätt hänt att falla i ett av två diken.

1. För mycket förenkling; svar som känns okej för stunden men som inte håller att bli äldre tillsammans med, som man förr eller senare måste göra upp med och lämna eller i alla fall kraftigt korrigera eftersom de inte håller för närmare granskning.

2. För lite förenkling; svar som går alldeles för djupt och uttömmande och därmed går över huvudet på majoriteten av målgruppen och missar målet.

”Gud & sånt” undviker båda dikena och lämnar kloka svar som känns frimodigt utmanande samtidigt som de inte blundar för ärliga noteringar om klurigheter och svårigheter, och allt detta i rappa och kompakta svar.

Jag tänker att det är där, just där, som en bok till ungdomar måste landa: Tydliga konkreta svar som pekar ut riktning men som varken blundar för det svåra (de perspektiven kommer de ändå upptäcka framöver om de inte redan gjort det) eller försöker ge kompletta svar. För det viktigaste uppdraget för en sådan här bok är inte att vara en uppslagsbok med färdiga svar utan att just peka ut riktning och hjälpa i gång ungdomens funderande i frågan. God och tydlig vägledning skadar inte – och det ges sannerligen här – men det finns även ett självändamål i att den unge som läser får ett underlag för fortsatt funderande, samtal och sökande.

Det gör att ”Gud & sånt” fyller en viktig funktion gentemot sin målgrupp – ungdomarna. Men boken är samtidigt utmärkt för den äldre som har med ungdomar att göra, exempelvis i familjen eller församlingen. ”Gud & sånt” ger både ett konkret samtalsunderlag genom sitt innehåll men visar även upp en modell värd att ta intryck av för egen dialog med de yngre: Frimodigt delande av insikter utan att för den sakens skull blunda för ärliga konstateranden av typen ”jag vet inte, detta är svårt”, samt slappna av inför faktumet att även själva sökandet av svaren är betydelsefullt och inte bara finnandet av dem.

Finns det då inget att anmärka på i "Gud & sånt"? Här och var hade det gott kunnat jobbas en del med språket och nog skulle det gå att anmärka på någon detalj om man hade velat, men det hade blivit konstigt och varit att missa att denna boks absoluta styrka inte är i detaljerna utan i helheten, anslaget och modellen. Att läsaren dessutom serveras klokheter staplade på varandra i en för ändamålet utmärkt förpackning är en ren bonus. Carl-Henric Jaktlund