Magnus Persson drömmer om en ny reformation

De senaste åren har Magnus Persson och pingstförsamlingen United i Malmö genomgått en stor förändring. Något som haft sin grund i ett sökande i det kristna arvet och upptäckter av de lutherska och reformatoriska skatterna. Nu släpper han boken "Kristi kyrka – om kyrkans kännetecken".

– Med den resa vi gjort i United har det funnits ett behov av att dokumentera och förklara. Inte minst för mig själv och vår lokala församling, men jag har också insett att det finns en efterfrågan att sätta de upptäckter vi gjort på pränt, säger Magnus Persson.

Upptäckterna är allt annat än nya. Tvärtom.

– Det är gamla nyheter som behöver påminnas om, som behöver upprepas och beröra vår generation. Det är primärt Luther, Rosenius och Giertz gamla skrifter som återges från mitt perspektiv, men naturligtvis är det bredare än så.

Magnus menar att när kyrkan från och till hamnar i ett deformerat tillstånd, är lösningen inte att tänka innovativt, utan att återvända till det centrala i kristna tron.

– Men det är så lätt att tänka kassera i stället för att renovera. Att vi måste hitta på något nytt, för att det är uppenbart att det här inte funkar. Vi strävar oftast framåt mot ett bättre ideal, medan Gud verkar handla genom att återupprätta ett slags kyrkans original. I stället för att bryta upp, avlägsna sig från den historiska kyrkan bör man gå till kärnan och först fråga sig vad som kännetecknar Kristi kyrka – och vem som kan göra anspråk på att vara en sådan, skriver Magnus.

– Vad är det som gör kyrkan till kyrka? Finns det någonting som är konstituerande, kännetecknande? Den frågan är viktig i alla tider eftersom det är i och genom kyrkan Kristus är närvarande och skänker sin nåd, sina goda gåvor.

Därför skriver Luther 1539 skriften ”Om koncilierna och kyrkan”, där han vill mejsla ut för helt vanliga människor, inte teologer, hur du känner igen kyrkan. Tydliga kännetecken och något slags signalement är helt avgörande när man söker efter något specifikt, poängterar Magnus.

– Redan i trosbekännelserna radar vi upp kännetecken; att det är en, helig, allmännelig eller katolsk, och att den är apostolisk. Det betyder att en glidning bort ifrån detta gör att det inte är den kyrka som vi bekänner. Vi kan tala om Jesus eller ha en religiös verksamhet, men detta är vad som är kyrkan enligt bekännelsen.

Läs också: Pingstförsamlingen United på väg att ansluta till EFS

Luther utvecklade sju kännetecken: ordet, dopet, nattvarden, nycklarna, ämbetet, gudstjänsten och korset, som skulle hjälpa människor att igenkänna den ena, heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan i trosbekännelsen. Om någon av dessa kännetecken förvrängs eller faller bort, behövs en reformation, menar Magnus, som vill påminna om att Reformationens syfte var att restaurera det ursprungliga, det sanna och det vackra.

– Det tillhör livet under synden och den här fallna världen att saker och ting förfaller. Vi försummar Guds ord och andra saker tar dess plats. Vi förvränger gudstjänsten i hopp om att nå fler och vårt ursprungliga uppdrag blir förvirrat. När Guds ord är försummat så måste det på nytt frimodigt förkunnas. När arvet har förskingrats måste vi åter börja förvalta det. När gudstjänsten har förvrängts till något som den inte är tänkt måste den både fördjupas och förnyas, säger han och tar ett exempel:

– Det är vanligt att betrakta sakramenten som något jag ska göra för Gud i stället för nådemedel, medel genom vilka Gud skänker sina gåvor till mig. I dopet exempelvis, lägger vi gärna betoningen på vad jag har beslutat … och kan därför skymma Guds verk och vad han har beslutat. Vi har en förmåga att göra Guds goda gåvor till oss till våra goda gärningar för honom.

Han beskriver det som att kyrkan ibland motarbetar dess egna gener.

– Det är som när en människa inte är trygg i sig själv. Det blir inte bra när kyrkan blir ängslig, som den stackars killen som står ensam på skolgården och är beredd att fullständigt förställa sig för att bli en i gänget. Så tycker jag att vi som kyrka ofta beter oss i dag. Vi ställer frågan till folk: Vad vill ni att kyrkan ska göra för er? och tycker det är lite kundorienterat, men problemet är att den kristna tron inte främst är kundorienterad utan produktorienterad.

"En pingstpastor som skriver om kyrkans kännetecken och om evangelisk katolicitet och som citerar Gunnar Rosendal ... Dessutom är boken utgiven av EFS. Inget passar in i de vanliga givna ramarna. Och det är mycket bra!", står det i en kommentar om boken på Facebook.

– Det är mitt i prick. Jag tror att den här boken är en del av ett mycket större skeende. Därför talar jag om reformation, som ofta är förknippat med splittring, faktiskt i sitt djupaste väsen handlar om tillbaka till centrum och enhet.

Med ekumeniken i åtanke och att församlingen United, som Magnus tjänar i, nyligen gick ut med att de kommer att undersöka möjligheten för ett närmare samarbete med EFS, är det kanske inte så konstigt att han ger ut sin första bok hos denna missionsrörelse inom Svenska kyrkan.

– Jag ser mig själv som en reformatorisk församlingsbyggare och önskade skriva en hel bokserie om dessa kyrkans kännetecken, vilket EFS ville möjliggöra. Sedan tycker jag att EFS intar en intressant position i kristenheten, precis i skiljelinjen mellan frikyrka och folkkyrka. De har förvaltat den rena evangeliska läran.

Genomgående i boken, men också i vårt samtal, genomsyras, nu i finalen av detta årsfirande av 500-årsminnet av reformationen, visionen om en ny reformation.

– Tänk om vi skulle få se en ny reformation, som i stället för att leda till den här splittringen som bara fortsätter att knoppa av sig nya nätverk, sammanhang och logotyper, får bli summan av hela Kristi kropp som utgör en helhet. Att tillsammans med alla de heliga får förstå höjden, djupet, bredden och längden i Kristi kärlek. Det drömmer jag om.