Böcker
Mor och döttrar skrev bok om ensamhet tillsammans
“Hoppas att läsaren ska få känna gemenskap med karaktärerna, och påminnas om att vi behöver varandra”

En mamma och hennes två döttrar som hyser ett stort gemensamt intresse för läsande och skrivande. Det var grundbulten för en idé som kläcktes för två år sedan.
– Att skriva en bok tillsammans gick över förväntan bra, säger Sara Molin.
En kväll i adventstid för två år sedan satt Birgitta Gunnarson med sina två döttrar, Johanna Johansson och Sara Molin och samtalade över en middag. Som vanligt var det böcker, skrivande och läsande som stod överst på listan över de samtalsämnen som behandlades. Alla tre älskar nämligen att både läsa och skriva, och både Sara och Birgitta har tidigare gett ut egna böcker. Där och då kläcktes idén som ingen tänkt på tidigare: att skriva en bok tillsammans, alla tre.
– Vi blev jätteinspirerade och kom direkt på själva ramberättelsen. Det skulle utspela sig kring jul och handla om att det ordnas ett julfirande som är för alla, säger Sara Molin.
De tre familjemedlemmarna valde var sin karaktär att skriva utifrån, och skrev sedan vart tredje kapitel. Boken handlar om Aida, Margit och Milo, tre väldigt olika människor som alla tampas med känslor av ensamhet och otillräcklighet. I projektet att ordna ett öppet julfirande finner de den värme och gemenskap som de själva behöver, och som julen handlar om.

Sara Molin valde att för första gången skriva utifrån en manlig karaktär.
– Jag har länge tänkt att jag ska utmana mig och skriva utifrån en man, så det var roligt att göra. Jag jobbar också som lärare så jag har många elever att inspireras av, även om jag fick skapa en helt egen person. Jag har också bra koll på skolmiljön, så det var väldigt kul att få skildra den.
En snöängel till jul handlar fram för allt om oväntad vänskap och gemenskap över gränserna – ett budskap som rimmar bra med det kristna julbudskapet, menar Sara Molin. Den är inte tänk att vara någon evangeliserande bok, men författarnas kristna tro glimtar troligen igenom en del, menar hon.
– Eftersom vår tro genomsyrar hur vi själva tänker kan det nog synas i texten, utan att vi vill skriva någon på näsan. Jag tror att våra kristna värderingar kommer fram i alla fall. Det handlar ju om julen och att vi trots våra olikheter kan se och öppna upp för varandra.
Hur har den gemensamma skrivprocessen påverkat relationerna er tre emellan?
– För det första har det gått oväntat bra, vi har faktiskt hållit sams. Någon gång har vi så klart varit oense, men då har vi fått prata om det. Med tanke på att vi är tre personer har det ändå flutit på bra, det har snarare stärkt vår relation. Och vi har pratat ännu mer än vi gör i vanliga fall. Whatsapp-chatten har gått varm. Det är kul att få dela upplevelsen.
Vad hoppas du ska stanna kvar hos läsaren?
– Att både boken i sig och själva läsupplevelsen kan ge en känsla av gemenskap, att man får bli en del av en oväntad vänskap. Men också att man får en känsla av hopp och att man får upp ögonen för de människor man har omkring sig. Våra olikheter behöver inte vara något som skiljer oss åt, säger Sara Molin.