Ofärdig redaktörsinsats skymmer guldkornen

Detta är tredje boken där Stig Hällzon porträtterar musiker och sångförfattare ur väckelsehistorien och den här gången är det inte bara svenskar, fem amerikaner inkluderas också. Här presenteras profiler som barytonsångaren Jan Sparring, trubaduren Nils F Nygren, gospeldrottningen Mahalia Jackson och den genreöverskridande musikern, kompositören och dirigenten Ralph Carmichael. Totalt tretton musikprofiler i tolv kapitel på sammanlagt drygt 150 sidor. Lockande läsning för alla som vill få mer kött på benen kring de omskrivna sångarna och sångförfattarna.

Och visst finns det guldkorn i materialet som Hällzon grävt fram.

Exempelvis historien om hur Jubelkvartetten bildades 1933. Eller hur det avslöjades att Carl-Erik Olivebring som växte upp som ”oäkting” i själva verket var av kunglig börd. För att inte tala om hur bröderna Kjell och Rolf Samuelsons skiva blev framröstad som Årets gospel-LP i USA på 1960-talet. Det har för övrigt skrivits alldeles för lite om bröderna Samuelsons betydelse för kristen musik i Sverige och därför välkomnar jag särskilt det kapitlet i boken.

Det var också roligt att få veta att det var Ralph Carmichael som skrev signaturmelodin till tv-serien "Bröderna Cart-wright". Likaså hur Andraé Crouchs far bokstavligen bad ner musikens gåva över sin son.

Men så till det mindre roliga.

Läsningen hakar upp sig alldeles för ofta. Förlaget hade behövt förse boken med en redaktör. På några ställen saknas en bokstav, ibland blir det grammatiskt tveksamt och några välkända namn är felstavade. Fler årtal hade underlättat, när var till exempel Björngårdsvillan aktuell? Långt ifrån alla vet. Mest plågsamt blir det när svengelskan skiner igenom, som i kapitlet om Mahalia Jackson. Bristande språklig noggrannhet sår lätt tvivel när det gäller trovärdigheten i stort. Är författaren lika oförsiktig med fakta som med språket? Jag väljer ändå att inte tro det.

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.