Böcker
Recension: Mästerligt om mysteriet kring Hammarskjöld
Birger Thureson har läst “Den gyllene tråden” av Ravi Somaiya
FN:s dåvarande generalsekreterare Dag Hammarskjöld dog i en flygkrasch 1961. Allt sedan dess har hans död omgärdats av mystik. Var det verkligen en olycka? Journalisten Ravi Somaiya har gått till botten med den frågan. Birger Thureson har läst hans bok.
Titel: Den gyllene tråden – Kalla kriget och Dag Hammarskjölds gåtfulla död
Författare: Ravi Somaiya
Förlag: Albert Bonniers Förlag (319 sidor)
Genre: Litterärt reportage
En korrekt tjänsteman med bred bildning och höga ideal krockar med mäktiga ekonomiska intressen och politiska maktspelare som inte skyr några medel för att vinna fördelar – det kan aldrig sluta väl.
Tidig morgon den 18 september 1961, innan mörkret ännu skingrats, omkom FN:s svenske generalsekreterare Dag Hammarskjöld när hans plan störtade strax utanför Ndola i Nordrhodesia (nuvarande Zambia). I hans portfölj låg bland annat Nya testamentet och filosofen Martin Bubers “Ich und Du”, som han höll på att översätta till svenska.
När Hammarskjöld mötte döden i Nordrhodesia var han på väg till fredsförhandlingar med Katangas president Moïse Tchombe, som med stöd av starka utländska affärsintressen och en armé av legoknektar brutit loss den ofattbart mineralrika provinsen från Kongo. Ett blodigt inbördeskrig pågick, och FN:s generalsekreterare riskerade sitt liv för att stoppa det.
Hammarskjöld var en respekterad ledare för FN – men samtidigt intensivt hatad av vissa mäktiga figurer för sin vägran att vara stormakternas springpojke. I Kongo stod stora värden på spel för många företag med rötterna i det koloniala plundringssystemet, samt för båda sidorna i det kalla kriget.
Den rhodesiska utredningen förklarade att kraschen var en olycka. Men en rad mystiska omständigheter väckte misstankar om något annat.
Ravi Somaiya gör i sin bok Den gyllene tråden en detaljerad kartläggning av de kaotiska förhållandena i Kongo under de första åren som självständig stat – och framför allt av spelet kring och efter den ödesdigra flygkraschen i september 1961. Det är en berättelse om spioneri, om hänsynslösa ekonomiska intressen, och om samvetslösa skurkar i snygg kostym och militär uniform. I spänning står boken inte John le Carrés agentromaner efter. Men medan Carrés fiktion bygger på fakta är Somaiyas bok byggd av fakta. Det är skillnad.
Författaren har en bakgrund som grävande journalist på The New York Times. Det märks. Men det är inte bara researchen som håller hög standard; Somaiya behärskar också det litterära reportagets konst på ett mästerligt sätt. Boken blir därmed en stor läsupplevelse.
I december 2019 beslöt FN:s generalförsamling att låta den tanzaniske juristen Mohamed Chaude Othman ta upp och fortsätta sin oberoende utredning där han konstaterat att “det förefaller sannolikt att en attack eller ett hot utifrån kan ha orsakat kraschen”. Samma tolkning görs i vittnesmål och dokument som Somaiya grävt fram, och är vad han kallar “den gyllene tråden”.
Birger Thureson är skribent samt recenserar böcker på Dagens kultursidor.
