Böcker
Recension: Syster Sofie visar på alternativ till seglivad myt
Josefin de Gregorio har läst Syster Sofies “Och där var många andra kvinnor… En bortglömd frihetsrörelse”
Med sin nya bok “Och där var många andra kvinnor …” utmanar Syster Sofie föreställningen om att kristendomen skulle vara kvinnofientlig. Josefin de Gregorio har läst och anbefaller andra att göra detsamma.
Titel: “Och där var många andra kvinnor … En bortglömd frihetsrörelse”
Författare: Syster Sofie
Förlag: Artos (227 sidor)
Genre: Teologi / Historia
Under påskhelgen seglade en debatt upp på sociala medier. Den handlade om kristendomens bidrag till demokratin och tog avstamp i en debattartikel signerad KD:s Ebba Busch, Tuve Skånberg och Per Landgren. För många nätkombattanter var tanken på att den kristna tron skulle ha bidragit till några samhällsförbättringar eller mänskliga rättigheter helt absurd. Särskilt anförde de kristendomens förmodat negativa inverkan på kvinnors liv och rättigheter: häxbränningar, förföljelser, hat, misogyni.
De behöver läsa dominikanersystern Sofie Hamrings nya bok. Och där var många andra kvinnor … En bortglömd frihetsrörelse (Artos) gör rent hus med många av samtidens märkliga föreställningar om förhållandet mellan Gud och kvinnan, och visar på hur rent ut sagt revolutionerande Jesus var för kvinnors ställning. Kvinnan i antiken kunde ha viss status som mor eller hustru, men hennes värde existerade alltid i relation till mannen. Det ändrade Jesus på. Som syster Sofie Hamring skriver: “Det var inte bara en kvinna Jesus lyfte upp när han rätade ut ryggen på den sjuka kvinnan i synagogan (Lukas 13:10-17), det var alla kvinnor”.
Syster Sofie problematiserar den feministiska samtiden och gör jämförelser med hur kvinnor och flickor levde vid tiden för Jesu födelse. Där fanns exempelvis tempelprostituerade som syster Sofie tycker sig se även i spel- och porrindustrin: smartphonen är “vår tids tempel” och de flickor som glimrar förbi i dess blåaktiga sken är nutida “gudinnor” som “man kan göra vad man vill med”. Utsatta, nu som då.
Men Gud utnyttjar inte: han befriar kvinnan från “behovet att behaga”, precis som Jesus gjorde när han talade med kvinnan vid Jakobs brunn, hon som haft fem män. I mötet med Gud fick hon en ny uppgift: hon blev den första att predika “evangeliet utanför Israels gräns”. Kyrkan förändrar kvinnors liv: i urkyrkan bad män och kvinnor tillsammans, vilket inte varit fallet tidigare, och Paulus utgick från att även kvinnor kunde profetera. Hamring citerar historikern Patricia Ranft: “Antagandet att kvinnor var männens andliga jämlikar är accepterad och befäst i alla tidiga kristna källor utan undantag”.
Syster Sofie Hamring skriver på ett fint sätt fram ett alternativ till den seglivade myten om kristendomens kvinnofientlighet genom att lyfta kristna kvinnor ur historien. Lydia, egenföretagaren som samarbetade med apostlarna; Jeanne d’Arc; drottning Clotilda som slogs mot arianismen; otaliga hårt arbetande troende kvinnor som ofta varit både spränglärda och frispråkiga. Särskilt viktigt är avsnittet om medeltida kvinnors status och om den borgerliga konstruktionen av hemmafruidealet, som kristendomen inte kan beskyllas för.
Det viktigaste i Och där var många andra kvinnor … är att betona att flickan och kvinnan är sedd, bekräftad, älskad och ärad i Guds ögon. Syster Sofie Hamring gör en vacker läsning av de två berättelser i Markusevangeliet där Jesus först helar en kvinna som i tolv år lidit av blödningar, och sedan uppväcker synagogföreståndarens tolvåriga dotter. Jesus blir vidrörd av den blödarsjuka kvinnan, som räknas som oren, och man kan förvänta sig att han skulle ha skickat henne till prästen och sedan själv tvagat sig rituellt – men det gör han inte. Syster Sofie Hamring tolkar detta som att Jesus förklarar den kvinnliga sexualiteten med sina cykler och blödningar som ren. Detta understryks av besöket hos den tolvåriga flickan – “hon står för flickor i alla tider”, alla dem som precis inträtt i puberteten och kvinnoblivandet.
Och där var många andra kvinnor … är anbefallen läsning för alla dem som fortfarande envisas med att hävda att kristendomen är antifeministisk.
Josefin de Gregorio är litteraturvetare och författare. Hon skriver kulturessäer på Dagens kultursidor.
