“Vi skapar inte för att det ska ligga i en låda”

Orden har varit Liza L Lundkvists bundsförvant så länge hon kan minnas. Hon har upplevt såväl glädjen som utmaningen i att formulera sig, först som sångerska och sångförfattare, och på senare år även i rollen som präst. Nu har orden i henne hittat ett nytt flöde – lyrikens. Det är inte utan bävan som hon lägger sitt hjärta i läsarnas händer i form av sin första diktbok.

Liza L Lundkvist har “prästmåndag” när vi talas vid. Det betyder i klartext att hon är ledig efter helgens tjänstgöring. Just den här jobbhelgen har hon fått rycka in extra två kvällar för att kolla covidpass i samband med några konserter i kyrkan.

– Dessutom har jag haft mitt första bokprat. I Ålidhemskyrkan i går kväll – otroligt roligt!

Rösten bubblar. Glädjen går inte att ta miste på.

Liza L Lundkvists bok, som bär titeln Jag är äntligen här, sålde slut i ett nafs och är nu inne på andra upplagan, till glädje för såväl författaren som det lilla förlaget som vågade satsa på en debutant. Men vägen dit var inte spikrak, även om det här med att formulera sina tankar i ord är något som Liza ägnat sig åt mer eller mindre hela livet.

– Egentligen känns det som en förlängning av det jag redan har gjort. Jag tänker att mitt textmakeri har pågått hela livet, konstaterar hon när jag undrar hur det känns att vid 54 års ålder komma ut som poet.

Liza L Lundkvist syftar på alla år när hon ägnade sig åt att skriva sånger, men också de senare årens gärning som präst där hennes formuleringsförmåga ständigt utmanas på olika sätt. Det var efter sin tredje skiva som sångerskan och låtskrivaren fick en rejäl utmaning i sitt textskrivande.

– Under tre år fick jag gå Anders Frostensons psalmsskrivarskola. Den blev ett uppvaknande när det gäller att se på texterna. En av lärarna, PO Nisser, sa att vi som skrivit text och musik tillsammans kan behöva ta loss texten, för musiken kan vara förförande. Där började jag titta på mina texter på ett annat sätt och fråga mig: Kan de stå för sig själva, utan melodin?

– Jag började bli lite tuffare mot mig själv och mina texter. Vad vill jag säga egentligen? Är det de här orden jag söker?

Hon förklarar att det ibland kan gå lite fort när hon skriver en låt, men att då gäller det att ta loss texten från melodin och bearbeta den tills man hittat orden som förmedlar det man vill säga. Nissers råd är en av de tre komponenter som Liza L Lundkvist praktiserat för att förädla sitt skrivande. Nummer två handlar om fokusering.

– Jag har lätt för att bli pratig och har haft svårt att säga något på ett enkelt sätt. När jag skulle börja predika märkte jag hur svårt det var. Jag fastnar lätt i stora flöden av tankar och gör det så krångligt. Då bestämde jag mig för att skaffa en skrivbok med blanka blad och skriva ner en tanke varje dag. Jag behöver inte utveckla den, inte förklara den, inte försvara den. Jag tänker ju aldrig att jag ska skriva för en publik. Jag skriver för att jag har ett behov att mina egna tankar ska bli klara.

För Liza L Lundkvist gör det också stor skillnad hur själva skrivandet utförs.

– Jag har tagit tillbaka penna och block, medger hon. Jag vill ha en tuschpenna och jag vill ha blanka blad. Tanken öppnar sig när jag skriver med handen. Det har varit en upptäckt. Att skriva på dator är stumt för mig. Jag tänker och känner bra genom pennan.

Hon jämför skrivprocessen med musikskapandet.

– När jag sätter mig vid pianot kommer texterna. När jag formar ackorden med handen är det som att det formas ord, det är likadant med pennans rörelser, handens rörelser …

Bakgrunden i musiken har betytt oerhört mycket för poesiskrivandet, förklarar Liza L Lundkvist. Inte så att hon nödvändigtvis känner melodin i en dikt, men däremot rytm och puls.

– Om jag läser i efterhand vet jag att jag måste ändra den om det hugger fast.

Tredje lärdomen som befruktat hennes dikter handlar om andlig fördjupning i den ignatianska traditionen.

– De tysta retreaterna, gärna veckolånga har betytt mycket för mitt skrivande. Det inre samtalet, själva lyssnandet blir så starkt då. Dikterna i Jag är äntligen här är huvudsakligen formulerade under och efter de två retreater jag varit på de senaste åren, berättar Liza L Lundkvist och summerar en lärdom.

– Jag behöver ner i lugnet och ron mycket mer än jag hade trott för att kunna skriva.

Men hur kom det sig då att det blev en bok av alla tankar? Jag frågar Liza vad det var som fick henne att ta steget och hon förklarar med en iakttagelse som hon gjorde när hennes mamma dog för ett och ett halvt år sedan. Liza fick då anledning att ställa sig frågan: Vad blir kvar av en människas liv?

– Mamma hade sparat så otroligt mycket skrivet. Hon hade en stor låda med brev, dagböcker, predikningar, texter. Då började jag tänka på mig själv och alla egna texter som dräller i mappar på datorn och i mina skrivböcker. Det är väl så med kreativiteten att vi vill kommunicera, vi skapar inte för att det ska ligga i en låda. En dag lade jag upp en dikt som jag hade handskrivit på ett blad på sociala medier.

Responsen lät inte vänta på sig. Några frågade: Finns det inte i tryck? Kommer det en bok snart?

Sporrad av det positiva gensvaret samlade Liza L Lundkvist ihop några texter och skickade till en person som var van att arbeta med tryckta texter. I retur fick hon ett antal frågor: Vad ska det handla om? Vill du tematisera innehållet? Vilken målgrupp har du tänkt dig? Liza begrundade frågorna medan hon satte ihop 130 dikter till ett manus som hon sedan bearbetade. Några handplockade läsare gav sin respons och Liza fortsatte att rensa och ansa.

– Texterna hade gått igenom den där sanningskvarnen, konstaterar hon.

Det slutliga manuset skickade hon till några förlag, men blev refuserad av samtliga. Där och då var hon nära att ge upp, men valde ändå att skicka in det till det lilla förlaget i Luleå, Ordfirman, som hon nyligen läst en bok ifrån. Tycke uppstod och nu finns det, hennes förstlingsverk med ett svartvitt, lite drömskt fotografi av en blundande Liza på framsidan och förord av Peter Halldorf – ett förord som hon är så glad över. Halldorf skriver om hur Gud inte låter sig fångas i ord hur som helst, “att det krävs ett språk som tål motsägelser och paradoxer för att kunna tala om Gud i en söndertrasad värld”.

– Han skriver att jag “är en av dem som övar sig i det språket”. Det är nog det finaste någon sagt om mig.

Liza L Lundkvist förklarar att hon ständigt söker efter orden. Efter bilderna.

– Om något komplext och svårfångat blir alltför ensidigt förklarat, då blir det kaos i mig. Redan som liten uppfattade jag Gud som ett mysterium, men ingen kunde ge mig ett språk för det. Den frikyrkliga tradition där jag växte upp hade inte ord för det.

Vi kommer in på ämnet rädsla och Liza erkänner utan omsvep att hon bär på en rädsla att inte duga och att den känslan sitter djupt. Men samtidigt kan rädslan vara förlösande.

– Jag tänker att själva rädslan är en plats där skapandet kan ske. Jättemånga av mina dikter har kommit till i rädslans rum, i gropen, i mörkret. Jag skulle inte vilja vara utan den. Det som varit min stora utmaning är att säga att jag är rädd.

– När jag kommer med mina dikter så lägger jag mitt hjärta i dina händer. Under julen föds Jesus i ett stall, läggs i en krubba. Gud lägger sitt hjärta i våra händer. Det är en utsatt situation, men det är inte farligt att vara rädd.

För närvarande jobbar hon en hel del med frågorna om tvivel. Liza L Lundkvist deltar i teologifestivalen “Teotalks” i Umeå. Hennes bidrag är en föreläsning på ämnet “Välsignade tvivel”.

– Alla de här processerna av rädsla och tvivel har varit de viktigaste när det gäller att fördjupa mig. Livet handlar inte om att bli säker på saker. Det handlar om att fördjupas, att bli sann.

Och när hon formulerar sanningen om sig själv får de små, anspråkslösa orden företräde.

– Jag ser mig inte som författare eller poet, bara en skrivande människa.

Fakta: Liza L Lundkvist

• Är 54 år och bosatt i Umeå.
• Arbetar som präst i Svenska kyrkan, är sångerska och låtskrivare och har sedan skivdebuten 1992 har gett ut fyra album som alla finns på Spotify.
• Medverkar regelbundet i Morgonandakten i P1
• Aktuell med diktboken “Jag är äntligen här” (Ordfirman).

Liza L Lundkvist diktsamling "Jag är äntligen här". (Pressbild)

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.