Lewi Pethrus: Är det berättigat?

Under jubileumsveckan för Dagen 75 år återpublicerar vi fyra ledare från 1940-tal, 1960-tal, 1980-tal och 2000-tal. Detta är den första.

Är det berättigat att här i Sverige utge ännu en daglig tidning med kristet program? Kan detta vara rätt från rent kristen synpunkt, då det finns en förut? Det synes ha blivit en självklar sak för många kristna i Sverige att vi icke kan, icke bör och icke skall ha mer än e n daglig rikstidning med kristet program. Andra tidningar, även antikristliga sådana, kan det finnas hur många som helst. Detta anses helt naturligt. Ett och samma politiska parti kan ha ett flertal dagliga tidningar. Men de kristna bör inskränka sig till endast en tidning. Vilken idé!

En sådan ståndpunkt innebär ju den absoluta stagnationen inte bara på den kristna pressens område utan även för kristendomens sak i stort. Den innebär även likriktningens princip. I politiskt avseende reagerar man mot denna villfarelse, som under de senare åren varit nära att kväva all samhällelig och personlig frihet. Men då det gäller den kristna pressen är det en hel del kristna som vill hävda likriktningen.

Är för övrigt kristendomen av ett sådant värde för den enskilde och för samhället, att den bör ha någon större plats i vår dagspress? Är måhända politiska, ekonomiska och profankulturella frågor av så stor betydelse, att de med rätta bör få utestänga kristendomen? Eller är kristendomen av ett så underordnat värde, att den i dagspressen bör nöja sig med den lilla vrå av utrymme, den nu har, medan alla andra materiella och ytliga dagsintressen oftast fylla de stora tidningsdrakarna? Eller är kristendomen endast ett nödvändigt ont, som bör tagas med för att man skall få behålla en del kristet intresserade läsare?

Den kristna förkunnelse, som ges plats i dagstidningarnas spalter, är ofta så befriad från all andlig sälta, att den i regel icke befrämjar kristendomens sak. Att i dagspressen föra en kamp till förmån för levande och radikal kristendom har i flesta fall visat sig vara en ren omöjlighet.

Detta är ju emellertid ingenting att klandra. De tidningar, det här är fråga om, ger sig icke ut för att vara speciellt kristna organ. De företräder denna världens intressen, materiellt och intellektuellt. De fullföljer helt enkelt sitt program.

Ansvaret för den lucka, som kristendomen lämnar i den svenska dagspressen, vilar uteslutande på de kristna själva.

Med hänsyn till det ökade antikristliga inflytande, som under senare år gjort sig gällande i dagspressen, är en starkare kristen representation på detta område väl motiverad. Den moderna nöjes- och förströelsekristendom, och den tvivelsjuka med avseende på bibeln som i dessa dagar utbreder sig allt mer, hade förr ingen hemortsrätt inom de fria andliga rörelserna. Vad man nu brukar kalla den “massiva biblicismen” var då läsarnas pansarvapen, som söndersmulade otrons och den andliga villfarelsens fästen. Sveriges troende hade allmänt den uppfattningen, att bibelordet var avgörande i alla livets förhållanden.

Tron på det övernaturliga i kristendomen har i stor utsträckning fått lämna plats för en blek och spinkig intellektualism. Den “enfaldiga troheten mot Kristus” har fått maka åt sig för ett religiöst snobberi, som inte har någon smak för det gamla läseriet.

Det finns dock en stor skara kristna i vårt land, som står helt på den gammaldags bibeltrons och den helhjärtade väckelsekristendomens grund. Den är trött på allt detta kompromissande med världen och dess väsen och längtar efter en klarare och skarpare linje då det gäller såväl den kristnes enskilda liv, som församlingen och samhället. Det är dessa kristnas språkrör, Dagen vill söka vara.

FOTNOT: Osignerad ledare, men med all sannolikhet skriven av Lewi Pethrus