Alltför sällan stannar vi upp och reflekterar över feminismens konsekvenser

Under senare delen av hösten har en debatt om manlighet förts i Dagen. Jeremiah Karlsson reflekterar i en artikel kring vårt, som han uppfattar det, starkt feminiserade samhälle och framför tanken att män behöver uppvärderas av kvinnor. Han menar att familjelivet behöver en liknande uppvärdering, och att äktenskapet som idé kan ha potential också hos feministiska och sekulära tänkare.

Karlsson har fått mothugg av Andreas Thorell som uppmanar till att sluta ställa män mot kvinnor. Lasse Bengtsson har varnat för en tillbakagång till en otidsenlig syn på män och för fram tanken att det han kallar ”toxisk manlighet” är ett mycket större problem.

Vi delar farhågor för ett feminiserat samhälle och finner det också bekymmersamt att dessa tendenser alltmer genomsyrar församlingarna och andra kristna sammanhang. Det torde vara uppenbart att vi har att göra med en rad normer som sällan kan ifrågasättas utan kraftigt motstånd eller förlöjligande.

Feminismen verkar ha etablerats som statsideologi. Vi har hamnat i ett läge där män ofta måste huka sig under ett ständigt skuldbeläggande och nedvärderande.

Oförtrutet fortsätter vi i feministiska hjulspår och alltför sällan stannar vi upp och reflekterar över konsekvenserna. Om vi gjorde det skulle vi kanske börja ana vilken skada som denna ideologi genom åren tillfogat både kvinnor, män och barn.

Som en motreaktion har en del män hämtat inspiration från riktigt grumliga källor och gått in i det som med rätta ska beskrivas som toxisk manlighet – kvinnoförakt, hedonism, materialism, promiskuitet, pornografi och bitterhet.

Detta är förstås oförsvarbart ur ett kristet perspektiv, och särskilt tragiskt är det att sådana attityder, vilket många vittnat om, sprids bland unga killar i skolåldern, bland annat genom influencers som Andrew Tate.

Samtidigt finns det en motreaktion av annan art från både sekulärt och kristet håll som handlar om att gå tillbaka till en mer traditionell syn på manlighet. Många män attraheras av en undervisning som uppmanar dem till att leda, ta ansvar, göra något konstruktivt av sitt liv, bidra till samhället och prioritera familjen.

En tanke som ofta förs fram är vikten av att män använder sin styrka på ett konstruktivt sätt. Det är en milsvid skillnad mellan en svag man som faller för frestelser, impulser och sätter egot främst och en man som kontrollerar stor styrka och kraftiga impulser.

Tyvärr klumpas dessa två spår ibland ihop till något slags patriarkalt spöke som sägs utgöra ett hot mot kvinnors fri- och rättigheter, fast det senare nämnda perspektivet är något helt annat än det första. Att ta ansvar, att tjäna sina medmänniskor, att förvalta sina gåvor – vad är ”toxiskt” med det?

Som kristna kan vi naturligtvis hämta inspiration och kunskap från biologi, psykologi och filosofi och glädjas över att ickekristna genom förnuftsresonemang och betraktande av den naturliga världen kommer till goda slutsatser, men vår ledstjärna och vårt korrektiv är Guds uppenbarelse i Ordet.

Modeller som enbart bygger på evolutionsbiologi eller statistiska förhållanden, eller som bara kan se relationerna mellan kvinnor och män som en marknad eller ett maktspel, lämnar mycket övrigt att önska.

Som kristna tror vi på en design och en ordning, och vi finner en god undervisning om detta i Bibeln. Om vi försöker tona ner den undervisningen kanske vi lättare passar in i samhället men har å andra sidan inget att erbjuda en sökande värld på detta viktiga område. I det Bibeln lär får både män och kvinnor spegla sig. I den reflektionen kan vi lägga av icke-konstruktiva attityder och båda könen bekänna och ta ansvar för det vi har brutit i relation till varandra. Detta är avgörande för att en förändring ska komma till stånd.

Vid en fördjupning i bibelordet är det dock svårt att komma runt att ett särskilt ansvar vilar på männen. Därför vill vi gärna rikta en uppmuntran till just männen nu när vi går in i ett nytt år. Vårt land och kyrkan i Sverige befinner sig i ett allvarligt läge och behovet av ett positivt manligt ledarskap är stort.

Förutom det rent konkreta försvaret av vårt land mot inre och yttre faror finns det en andlig strid att utkämpa. Bestäm dig på allvar för att Jesus ska vara Herre i ditt liv och få forma det som Han vill.

Studera bibelordet och be om nåden att få vara Ordets görare och inte bara dess hörare. Omslut din familj, din församling och ditt land i bön. När kyrkorna glider allt längre från sin tidigare bekännelse behöver villoläror och lögner bekämpas.

De ofödda barnen som hotas av abort och deras ofta utsatta mödrar längtar efter en försvarare. Ett stort antal vilsna unga män behöver goda manliga förebilder. Ge röst åt dem som ingen röst har, och var en far för de faderlösa.

Det är viktigt att lyssna på och respektera andras åsikter och att inte fastna i negativism, men vi vill också uppmuntra till stor frimodighet i att uttrycka kontrakulturella uppfattningar.

Låt dig inte tryckas ner av aggressiv feminism, utan tag plats och våga leva och tala normbrytande i dagens kultur. I Guds rike är var och en välkommen med det han har, mitt i sina personliga svagheter och utmaningar, bara den goda viljan finns.