Debatt
Är det alltid obarmhärtigt att säga nej till asylsökande?
Barmhärtighet kan också bestå i att vi i Sverige tar emot det antal personer som vi anser att vi med en ambitiös ambition kan integrera i vårt samhälle, skriver Eva-Britt Sjöberg.

För alla som söker asyl i Sverige, oberoende av anledning, och som sedan får avslag är det en fullständig katastrof. Drömmar har gått i kras, man har i många fall tagit stora risker, betalat mycket pengar och har inget att komma tillbaka till. Utifrån det perspektivet är det obarmhärtigt att över huvud taget säga nej till någon som vill komma till Sverige. Med det perspektivet vore det också obarmhärtigt att inte hämta hit personer som lever i en hopplös situation och som vill komma hit och som inte har möjlighet att ta sig hit själva. Fri invandring med uppsökande verksamhet vore det mest humana vi skulle kunna göra. Eller?
Då behöver vi trots att det känns ända in i hjärteroten säga nej till vissa.
Eva-Britt Sjöberg
Man kan också se det som barmhärtigt att hjälpa människor i deras hemland där de har sina rötter, vänner och släkt. Och barmhärtigheten kan också bestå i att vi i Sverige tar emot det antal personer som vi anser att vi med en ambitiös ambition kan integrera i vårt samhälle, i stället för att säga ja till alla och sedan inte lyckas ge den möjlighet och det stöd som människor behöver för att kunna bli inkluderade. Och då behöver vi trots att det känns ända in i hjärteroten säga nej till vissa.
När man läser Bibeln kan man i många frågor hamna i olika slutsatser trots att man själv anser att budskapet är mycket tydligt och att ens egen tolkning är självklar, även när det gäller politiska ageranden och ställningstaganden i vår tid. Min tro på Bibelns budskap är drivkraften i mitt liv och påverkar mitt politiska engagemang, men jag använder inte ett bibelord – eller hela Bibeln – för att slå i huvudet på någon annan för att bevisa att jag har rätt i mitt ställningstagande och att den andra personen minsann har missuppfattat Bibelns budskap.
Min övertygelse är att de allra flesta som är politiker - troende eller inte troende - är det för att de vill göra vårt samhälle bättre. Även om jag i vissa fall inte tror på deras lösningar så vill jag tala om varför jag inte tror det och vad jag anser att vi ska göra i stället. Detta utan att ifrågasätta deras ambitioner.
Låt oss respektera varandra även om vi hamnar i olika slutsatser och inte använda Bibeln som tillhygge utan som ett medel för att ge tro, hopp och kärlek till alla människor vi möter.