Debatt
Avdragsrätt minskar statens inflytande
Avdragsrätt för gåvor är ett bättre system än statsbidrag till samfunden. Det skapar ett mindre beroende av staten.
Samfunden bör inte ta emot bidrag till verksamheter som är uttryck för sin egenart. Där är risken för beroende och otillbörlig påverkan för stor. Det vore bättre att driva frågan om avdragsrätt för gåvor.
Så argumenterade Örebro Missionsskolas tidigare rektor Sigfrid Deminger med flera i antologin "Kejsarens pengar och Guds" (Libris). Året var 1971.
Frågan man då ställde sig, om vi som kristenhet påverkas av vårt beroende av statens välvilliga understöd, är minst lika aktuell i dag. Utsätts kristna i större eller mindre utsträckning för påtryckningar att foga sig in i en politisk styrning i teologiska ståndpunkter?
Detta är en av anledningarna till varför Svenska evangeliska alliansen har dragit igång kampanjen för avdragsgilla gåvor - "Ett generösare Sverige". Förutom att det ger nya resurser till socialt arbete får idéburet samhällsengagemang växa sig starkare utan statlig styrning. Konsekvens: Kyrkornas beroende av staten minskar och beroende av Gud stärks.
I en intervju i Svenska Dagbladet 2004 fortsätter Sigfrid Deminger att argumentera för avdragsrätt som ett alternativ till statsbidrag: "Det försvagar motiven för statlig inblandning. Det renodlar ansvaret. Det stärker ansvaret hos enskilda människor."
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
En ögonblicksbild över kyrkornas samhällsengagemang och det offentliga Sveriges synpunkter illustrerar vår tes om risken för teologiska påtryckningar från statens och samhällets sida.
En kristen studentgrupp på Södertörns högskola uppmanas, vintern 2010, av studentkåren att ändra i sina föreningsstadgar. Att valbara styrelsemedlemmar i föreningen ska vara kristna och vill ställa sig bakom och verka för föreningens syfte, ansågs vara uteslutande.
Debatten om politisk styrning över teologiska frågor når ända upp till högsta politiska nivå. I en interpellationsdebatt våren 2002 uttryckte dåvarande kulturminister Marita Ulvskog sig positiv om ett förslag att statliga bidrag ska vara kopplade till i vilken mån samfunden verkar för att stärka homosexuellas ställning. Efter Kalla Faktas granskning av Frälsningsarmén ställs nu liknande krav på kyrkominister Stefan Attefall.
Avdragsrätt till ideella organisationer är därför nära förknippad med vårt upprop "Manifest för samvetsfrihet". Där skriver vi att "vi motsätter oss varje försök från statens sida att skapa ett sekulärt samhälle, med en ny statsreligion i form av sekulär ideologi. Staten ska inte ta ställning i frågor som enligt religionsfriheten varje medborgare själv bestämmer över."
Under våren har många kristna uppvisat ett starkt folkligt engagemang för människor som hamnat i kläm i sin kontakt med Försäkringskassan. Det är bra att kyrkor står upp för svaga människor. Samtidigt är det också värt att begrunda rollfördelningen. Ligger det med nödvändighet alltid an på staten att hjälpa utslagna människor? Eller har det civila samhället, med kyrkorna i spetsen, också en funktion att fylla?
År 2000 införde Norge avdragsrätt för gåvor. Sex år senare hade givandet ökat med mer än 30 procent. Avdragsrätt ger helt enkelt nya resurser till socialt arbete, forskning, kyrkor och kultur.
Frågan om avdragsgilla gåvor handlar om mycket mer än skattesystemets utformning. Den handlar ytterst om vilket samhälle vi vill ha. Vill kyrkan ha mindre statlig styrning i teologiska frågor och vill vi kunna betjäna nödställda människor mer?
Jacob Rudolfsson, samordnare för Svenska evangeliska alliansen
