Bibeln är tydlig om invandrare - vi ska älska och välkomna dem

Riksdagsledamoten Hans Eklind (KD) skriver i Dagen (18/8) att en "stram" migrationspolitik är liktydigt med kristet samhällsansvar och att det inte är svårt att med Bibeln som utgångspunkt landa i något annat än en generös flyktingpolitik.

Vi håller inte med. Medan Bibeln ger oss gott om utrymme att debattera och diskutera detaljer och logistik i hur vi ska välkomna invandrare, är det faktum att vi ska välkomna dem något som Skriften tydligt påpekar från pärm till pärm.

Bibeln innehåller över hundra verser som talar om invandrare och flyktingar. Den gemensamma linjen i både Gamla och Nya testamentet är att välkomna, välsigna och älska främlingen som sig själv.

I Moseböckerna läser vi: ”När en främling bor hos er i ert land, ska ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er ska räknas som infödd hos er. Du ska älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land” (3 Mos 19:33-34, Folkbibeln). I evangelierna: ”För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig” (Matt 25:35, Folkbibeln).

Bibeln talar mycket om att vara gästfri, men aldrig om att deportera. Den mest centrala etiska regeln som Jesus ger oss, den gyllene regeln, gör ingen skillnad på infödd och invandrare. Vi ska behandla alla människor som vi själva vill bli behandlade (Matt 7:12).

Hur ska detta översättas till en stram migrationspolitik? Eklind pekar på att Jesus säger att vi ska ge Gud vad Gud tillhör och kejsaren vad kejsaren tillhör (Luk 20:25). Att församlingen ska vara generös och gästfri gentemot flyktingar innebär inte nödvändigtvis att staten ska vara det, menar han.

Det Jesus talar om i den versen är att betala skatt, inte att stater har helt andra moraliska spelregler än de bibliska. Tanken att stater ska följa en helt annan moral än individer eller församlingar fanns inte på Bibelns tid. Församlingarna kan inte rycka på axlarna åt att staten ibland försöker utvisa de flyktingar vi älskar och betjänar, utan behöver stå upp för den bibliska etiken i samhällsdebatten.

Hans Eklind har likt oss engagerat sig för att stoppa utvisningar av kristna konvertiter till förföljelse i Afghanistan, vilket vi uppskattar. Både församlingar och stater har ett moraliskt ansvar att garantera att ingen drabbas av förföljelse. Vi ser inte hur Sverige kan göra det om migrationspolitiken samtidigt ska vara "stram". Ett land som vägrar utvisa människor till förföljelse kommer per definition att ha en generös flyktingpolitik, vilket vi välkomnar. Sverige är trots allt ett av världens rikaste länder.

Fattiga utvecklingsländer tar i dag emot 85 procent av världens flyktingar. Hans Eklind tycks vilja att de ska ta emot ännu fler genom att peka på att Sverige har integrationsutmaningar. Men utmaningarna är ännu större i länder som DR Kongo och Jordanien. Ska verkligen de ta det största ansvaret?

Som Eklind påpekar kommer mängden flyktingar sannolikt att öka med tiden. Därför är det viktigt att rika länder tar ett större ansvar än i dag. I världens flyktingläger råder nästan hundra procents arbetslöshet, kriminaliteten är hög och vården begränsad. Om vi vill ta Jesu gyllene regel på allvar, då behöver flyktinglägren avlastas.

Bistånd spelar naturligtvis också en viktig roll i detta, och vi är glada att KD vill satsa på det. Men när Eklind framställer skolgång i Afghanistan som hundratals gånger billigare än den i Sverige glömmer han berätta att det hänger samman med att den är många gånger sämre. Valutaskillnaden mellan kronor och afghani är inte 10 000 procent.

Självklart behöver vi satsa på att förbättra skolors kvalitet genom bistånd, och det står inte i opposition till att ge skydd åt dem som flyr förföljelse. Forskning från exempelvis Global Utmaning visar att människor som får asyl skickar stora summor pengar till sina släktingar i hemlandet. Dessa remitteringar utgör ett dolt bistånd som hjälper närområdet.

Enligt vissa beräkningar uppgår det till långt större summor än officiellt, statligt bistånd. Det behöver därmed inte finnas någon motsättning mellan asyl och bistånd – genom att ta emot flyktingar, hjälper vi också närområdet.

Att hjälpa människor innebär alltid utmaningar, både här och utomlands. Det innebär också stora välsignelser. Vi känner en stor glädje i att få erbjuda trygghet och skydd till dem som, med profeten Jesajas ord, flyr undan svärd och krigets tunga börda (Jes 21:15).

Micael Grenholm, pastor, författare

Maria Gustin Bergström, teolog

Bengt Sjöberg, pastor

Stefan Swärd, pastor och ledarskribent Världen idag

Läs mer Hans Eklind (KD): Det finns en åsiktskorridor i svensk kristenhet