Bibelordet är ingenting vi ska brottas med

Betydelsen av att läsa Bibeln – för den egna tron och för ens teologi – har lyfts i flera artiklar i Dagen den senaste tiden i en debatt initierad av Lena-Sofia Tiemeyer. Vikten av att troende kan och läser sin bibel kan inte nog understrykas. Hur kan vi annars veta vad och vem vi tror på?

Om vi tror att Jesus är Guds son måste vi ha samma tro på bibelordet som han. Och läser man hur Jesus såg på bibeltexterna finns inte minsta tvivel hos Jesus om att de skulle vara Guds skrivna ord till oss i dag. Detsamma gäller apostlarna. Jag har studerat varje citat från Gamla testamentet som finns i Nya testamentet. Våra apostlar är övertygade om att Gud har hållit sin hand över bibeltexterna.

Hur kan man frigöra sin tro på Gud från bibelordet? Det är ju vår bibel som ger oss kunskapen om Gud. Om man tror på Gud men inte på Bibeln – som till exempel kyrkoherde Hillevi Uddenfeldt skrev i en replik på Tiemeyers artikel – vilken Gud är det då man tror på? Är det inte Bibelns Gud? Uddenfeldt skriver “Hur ska vi förhålla oss till dessa skrifter, formulerade av människor med olika agendor och preferenser?”

Men även om bibelordet har kommit till oss genom människor säger aposteln Petrus att “drivna av helig ande har människor talat ord från Gud” (2 Pet 1:21). Eller som Paulus uttrycker det: “ni lyssnade till Guds ord i vår predikan och tog emot det, inte som ett människoord utan som vad det verkligen är: Guds ord, som också visar sin kraft hos er troende” (1 Tess 2:13).

Herren Jesus själv sa ofta när han svarade på människors frågor “ni [har] väl läst vad Gud har sagt er” och så citerar han ett ord från Skriften. Vid ett sådant ställe i Matteus evangelium 22 säger Jesus också: “Ni tänker fel därför att ni varken kan Skriften eller vet något om Guds makt.”

Svaret på människornas frågor fanns i bibelordet och om vi inte kan vår bibel så tänker vi fel i livets viktiga frågor, menar Jesus.

I dag hör man ofta människor säga att de “brottas med bibeltexterna”. Visst finns det ord i Skriften som kan vara svåra att förstå, som aposteln Petrus säger, och som kan misstolkas om vi inte läser dem i deras sammanhang. Men inte är väl bibeltexten en motståndare som vi behöver brottas med?

Vi är inte fria att tolka bibelordet som det passar oss efter det tänkande och de trender som för tillfället råder i vår tid. Nej, Paulus skriver: “Jag är ju inte som de många som schackrar med Guds ord, nej, jag förkunnar det oförfalskat, som det kommer från Gud, inför Gud och i Kristi tjänst” (2 Kor 2:17).

“Schackrar med” betyder enligt ordboken att köpslå och kohandla med Guds ord. Man vänder och vrider på, “brottas med det” som man säger, för att få det att säga vad man vill, anpassat till den trend som för tillfället är rådande i tiden.

Paulus säger i Andra Timoteusbrevet att människor i den sista tiden kommer att samlas kring förkunnare som säger sådant som folk önskar få höra i stället för att predika ordet.

Minns vad ormen väste i lustgården för att så in tvivel på Guds ord: “Har Gud verkligen sagt …?” Att ta sig i akt för hans väsande är verkligen lika aktuellt i dag. Och om man håller fast vid det Gud har sagt, precis som Eva först gjorde, fortsätter ormen med att hävda att vi inte ska ta ordet så bokstavligt: “Ni kommer visst inte att dö”.

Det är inte bara i lustgården ormen var verksam utan också i den kristna kyrkan i dag, då han försöker få oss att tvivla på det Gud sagt och allvaret i det.

Paulus skrev till de kristna i Korint att han var rädd att på samma sätt som ormen med list förledde Eva, så skulle också deras sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. “För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat … eller ett annat evangelium än det ni tidigare har tagit emot, då accepterar ni det gärna” (2 Kor 11:4).

Det är ord som är aktuella även för den kristna kyrkan i dag. Vår tro på Gud behöver bygga på den uppenbarelse om sig själv Han gett oss genom Ordet.