Daniel Alm: Därför har Peter Halldorf fel om Knutby

När Peter Halldorf analyserar Knutbytragedins rötter (18/6) landar han i pentekostal teologi och bibelsyn. Det är en märklig slutsats. När vi inom Pingst analyserat tragedins bakgrund och ställt oss frågan hur detta kunnat ha rötter inom vår rörelse, har vi kommit till raka motsatsen. Knutby handlar om ett sammanhang som lämnade den pentekostala bibelsynen och vår gemenskap där teologin processas.

Tron kommer av predikan, men om inte Guds ord predikas fylls människor av en annan tro. Hade församlingsledningen i Knutby haft större kärlek till Bibeln än sina egna idéer, hade aldrig en befängd lära kunnat få grogrund. Hade Kristus predikats och egen bibelläsning uppmuntrats, hade utrymmet för irrläror och manipulation varit mindre. Den bibelsyn som Halldorf försöker framställa som fundamentalism skulle i Knutby ha varit ett vaccin mot den obibliska galenskapen. Varför har annars avståndstagandet till läran om Kristi brud som en person varit så kompakt utanför församlingen i Knutby? Varför finns ingen sådan förkunnelse att uppbåda någon annanstans i landets pingstförsamlingar?

Därför måste vi söka andra svar än att snabbt peka på pentekostal teologi. Problematiken är inte en biblisk karismatik, det handlar snarare om en ledares personliga karisma. Det är en helt annan sak. Här skulle det varit värdefullt om Halldorfs analys inkluderade hans egna erfarenheter av hur verksamheten på Bjärka-Säby kunde navigeras bort från Pingströrelsens praxis och den nära kopplingen till den lokala församlingens ledarskap. Vad har personligheten för roll? Vad har släktband till ledare med stort förtroende inom rörelsen för betydelse? Hur frikopplas ett sammanhang från dess rötter? Reflektioner kring detta skulle bli ett viktigt bidrag till att förebygga framtida haverier i vår rörelse. Men det är kanske enklare att med ett citat ryckt från sitt sammanhang på en pastorskonferens peka på pentekostal teologi som grund till utvecklingen i Knutby. Inlägget på Pingst Pastor skedde i ett sammanhang med öppen debatt. Är det inte tveksamt att därmed attackera öppenheten när det är isolationismen som spökat i Knutby? Vår linje har hela tiden varit att inte ge något stöd till ledarskapet eller fortsatt verksamhet i Knutby på grund av deras ovilja till våra sammanhang och egen transparens. Däremot har vi hela tiden velat finnas där till stöd för människorna i sammanhanget. Detta stöd ges även i dag.

Tänk om Halldorf i stället för att endast titta på tv, hade kontaktat mig och sin egen församlings ledarskap för dialog. Det brukliga inom vår rörelse är att ledare möts och låter järn ge skärpa åt järn. Om Halldorf hade velat skriva även efter ett möte med oss, hade det varit enklare att ta till sig av kritiken. Kanske hans text då hade andats välbehövlig profetisk tyngd, profeternas ande behärskas ju av profeterna enligt Paulus. Tycker Halldorf verkligen att SVT:s dokumentär om Knutby är objektiv när programledaren i en intervju anser att hela vår rörelse bör skämmas? När skam trycks på andra människor ifrågasätter man inte vad ett sammanhang gör, utan vad ett sammanhang är. Tror Halldorf verkligen att några sekunders intervju med mig var allt som sades under en timmes utfrågning? Kan det ha varit så att svaren inte passade den tes man bestämt sig för att driva? Nämligen tesen att ge religiös inramning till katastrofen och därmed ägna sig åt fårakläderna och riskera missa att se ulvarna.

Läs mer Ny dokumentärserie om Knutby – "Hoppas alla samfundsledare ska titta på detta"

Nej, vi är verkligen inte fundamentalister enligt den anklagelse Halldorf anger. Läs gärna kapitlet "Pentekostal bibelsyn" i boken "Tungotal tänkande tjänande" som exempel. Sann pentekostal bibelsyn innebär kärlek till Bibeln som sådan, inte en kärlek till den egna tolkningen av densamma. Inom pingstteologin tror vi att Gud har låtit sin Ande komma över oss alla. I detta allmänna prästadöme uppstår ett ömsesidigt behov av dialog och respekt för församlingen. Vi älskar Bibeln och när vi läser den tillsammans kalibreras något som också blir ett beskydd då villfarelser behöver hanteras och de egna tolkningarna blir osunda. Men ja, vi behöver fortsätta arbetet för att hantera osunda församlingsmiljöer och vi behöver gemenskapen för att processa teologin.

Halldorf skriver mitt under Nyhemsveckan, en bibelstudievecka som genom historien kännetecknats av att man ställde sig frågan "Vad säger Guds ord?". Detta är en viktig fråga i ljuset av att väckelserörelsen möttes med överhetens typiska arrogans som inte trodde att enkla kvinnor och män själva kunde förstå bibeltexterna. Halldorfs angrepp är ett eko av denna åsikt som ofta använts för att trycka ner människor som läst Bibeln av kärlek till Ordet. Men vi skäms inte för vår läsartradition.

Den stora skadan i våra sammanhang är att individer utnyttjat våra gemenskaper och plattformar för sina egna agendor. Genom just Pingst Pastor och andra nätverk vi byggt de senare åren är vi på väg bort ifrån detta. Halldorfs artikel visar med all önskvärd tydlighet att vi behöver bygga vidare på dessa nätverk och att även han behöver dem.

Daniel Alm, föreståndare Pingst – Fria församlingar i samverkan

Läs mer Anna Lindman: Vi fick ingen reflektion från Daniel Alm om karismatiken