Debatt
Deminger och Öholm hade behövts som mentorer
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
För nästa 30 år sen var jag ungdomspastor i pingstförsamlingen i Nybro. En helg ordnade missionsförsamlingen i Nybro en temadag. Evangelistnestorn Berthil Paulson tillsammans med Sigfrid Deminger och Björne Erixon inspirerade och talade om Guds rike. Jag minns inte mycket av allt som sades, men jag minns mitt möte med Berthil. När dagen var över hälsade han på mig, såg på mig med sin varma och intensiva blick. Han sa några mycket uppmuntrande ord, som gav mig styrka för fortsatt tjänst i församling.
Han var drygt 70 år då. Han reste runt tillsammans med andra för att uppmuntra förkunnare och församlingar till fortsatt tjänst i Guds rike.
När jag under den senaste tiden läst om Sigfrid Demingers och Siewert Öholms avhopp från frikyrkan blir jag sorgsen. Två personer som har trott på och kämpat för väckelserörelserna i Sverige. Nu när de likt Berthil Paulson kunde vara mentor och uppmuntrare för yngre förkunnare och för församlingar kliver de av.
När dessutom Siewert Öholm kallar Filadelfia Stockholm för "kabaréarena" och Missionskyrkan för "elitistisk", känns det än mera sorgligt. Det är varken seriöst eller kärleksfullt att uttrycka sig på det sättet. Må jag själv inte bli sådan när jag passerar 70 och inte tycker att pingströrelsen och andra frikyrkor utvecklas som jag tycker att de borde.
Jag vill uppmuntra Sigfrid och Siewert och alla andra före detta frikyrkoprofiler, pensionerade pastor att vara stödjande mentorer till de unga ledare, pastorer som finns i frikyrkan i dag. Ni behövs för att hjälpa unga att utvecklas i sitt ledarskap. Den varma blicken, handslaget och de uppmuntrande orden behövs mer än någonsin i dag.
Jag ser fram emot artiklar där tidigare ledare stiger fram och säger att jag tror på frikyrkan och ska jag göra allt vad jag kan för stödja den uppväxande ledargenerationen.
