Debatt

Dopet ska aldrig avgöra medlemskapet

Replik. Om någon är brinnande i anden och talar varmt om Jesus så hör den människan Gud till, och hör man Gud till så hör man Guds församling till - oavsett om man är döpt eller ej, skriver Sven Degerfält.

Dopet har inget egenvärde, men ett stort relationsvärde. Det relaterar alltid till och förutsätter människans pånyttfödelse och är alltid direktrelaterat till frälsningen, skriver Sven Degerfält.
Dopet har inget egenvärde, men ett stort relationsvärde. Det relaterar alltid till och förutsätter människans pånyttfödelse och är alltid direktrelaterat till frälsningen, skriver Sven Degerfält.
Publisert Sist oppdatert
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Filadelfiakyrkan i Stockholm överlägger just nu om man ska acceptera barndöpta som medlemmar, samtidigt som man avser att fortsätta med att förkunna och praktisera troendedop, något som pastorn i Lund, Henrik Åström, välkomnar. Jag undrar: Kan man tänka sig att som medlemmar även acceptera odöpta som älskar Jesus och lever i Andens värld?

Frågan äger tyngd i det faktum att Skriften inte någonstans vittnar om att Jesu apostlar (de tolv) någonsin blev döpta till Kristus. Det kristna dopet blandas i Skriften aldrig samman med det tidigare Johannesdopet, vilket var ett dop till omvändelse och beredskap inför den annalkande frälsningen (Apg 19:4–6). Det kristna dopet förutsätter Jesu död och uppståndelse som ett i tid och rum fullbordat verk. Skulle dessa apostlar förvägras medlemskap i Filadelfia och andra baptistkyrkor?

Det kristna dopet omtalas för första gången av Jesus i missionsbefallningen och praktiseras av Petrus först på pingstdagen (är det hållbart att spekulera om ”de tolv” blev döpta tillsammans med alla andra på pingstdagen, men att det av någon anledning inte nedtecknats i Skriften?) Och vad är att säga om lärjungen Apollos? Om honom läser vi i Apostlagärningarna att han var en bildad man, född i Alexandria och mycket kunnig i Skrifterna. ”Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop.” När lärjungarna Priscilla och Aquila hörde honom tala tog de sig an honom och förklarade Guds väg grundligare för honom.

Man kan vara döpt till Kristus och välkomnad in i församlingen utan att vara född av Anden, och det om något är ett omfattande problem.

Sven Degerfält

Skulle denna andefyllda lärjunge accepteras i befintligt skick? Om någon är brinnande i anden och talar varmt om Jesus så hör den människan Gud till, och hör man Gud till så hör man Guds församling till. Blev Apollos döpt genom Priscillas och Aquilas försorg? Det är ren spekulation att svara ja på det.

Om en odöpt Apollos tas emot med öppna armar, hur ska då en odöpt frälsningssoldat, som också är brinnande i Anden och gärna vill tillhöra Pingst, tas emot? Att man döper en lång tid efter frälsningen är något helt okänt i Skriften, och många soldater har varit med länge. David Svärd anser att man gör den troende som inte är troendedöpt en otjänst genom att ge medlemskap i Pingst. Och det betyder att apostlarna och Apollos fått stå utanför, om man ska forma trovärdig dopteologi utifrån klartexter.

Dopet har inget egenvärde, men ett stort relationsvärde. Det relaterar alltid till och förutsätter människans pånyttfödelse och är alltid direktrelaterat till frälsningen. Paulus står som prototyp för hela kristenheten i alla tider och han blev ett Guds barn genom Andens gåva genom Ananias försorg, och han tog sedan emot dopet direkt efteråt (Apg 9:17–18). Förkunnar och praktiserar man så i Filadelfiakyrkan, att dopet alltid är direktrelaterat till frälsningen?

Att dopet inte har något egenvärde är lätt att inse utifrån två texter i 1 Korinthierbrevet. Dopkäbblet som startat i Korint bemöter Paulus på följande sätt: ”Kristus har ju inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangeliet, men inte med vältalig vishet så att Kristi kors förlorar sin kraft” (1 Kor 1:17). När kristna börjar käbbla om dopet så har man tappat fokus på det som är centralt. Och: ”För även om ni skulle ha tiotusentals uppfostrare i Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som födde er till liv genom evangeliet” (1 Kor 4:15).

Vad är det avgörande kriteriet för att en människa hör Jesus till och därmed även Guds församling? Att pånyttfödelsen ägt rum och att vördnaden för Jesus Kristus och allt han står för bejakas, vilket bland annat innebär ett avståndstagande från allt som Skriften kallar synd. När detta finns så har en omvändelse ägt rum i människans hjärta. Och Gud ser alltid till hjärtat.

Omvändelser till Jesus sker ibland utan någon direkt inblandning av kyrkor med sina olika doptraditioner, och, som sagt, Gud ser till hjärtat. Märk väl! Man kan vara döpt till Kristus och välkomnad in

i församlingen utan att vara född av Anden, och det om något är ett omfattande problem i kyrkans värld.

Powered by Labrador CMS