Finns inget helvete - men en dom och därefter upprättelse

Det är bra att fundera över de stora frågorna om vad som händer efter döden, och över den traditionella synen på helvetet, något som både Stefan Swärds krönika och Daniel Hultbergs debattartikel där han avvisar den traditionella helvetesläran, har bidragit till. Både Swärd och Hultberg tar avstånd från den tolkningstradition som kallas universalismen och därför skulle jag, utan att söka polemik, vilja presentera denna inriktning närmre.

Det som i dag kallas universalism har rötter ända ner till det första århundradet. Läran om allas frälsning kom att kallas apokatastasis, det vill säga alltings återupprättelse. Detta var den dominerande teologin kring frälsningen i omkring 400 år, ungefär fram till Augustinus och hans enorma inflytande över kyrkan – i synnerhet över den del av kyrkan som inte talade grekiska.

Läran om alltings upprättelse bygger på ett gigantiskt hopp, nämligen att Gud inte låter något stå i vägen för hans strävan att rädda och återupprätta allt. Men, universalismen innebär inte frånvaro av dom! Universalismen innebär däremot att det inte bara finns ett slutdatum för ondskan – det finns också ett slutdatum för domen och straffet.

Guds rike bygger på rättfärdighet och rättvisa. Det kan inte finnas en himmel utan rättvisa. Samtidigt finns det en riktning i Guds rättvisa. Den är inte straffande, den är fostrande.

Putin togs som exempel i Swärds text. Jag fortsätter på det spåret, och påstår att vi behöver hålla ihop minst tre parallella påståenden: 1) Putin är älskad av Gud 2) Jesus Kristus har dött för Putin och därmed gjort frälsningen tillgänglig för honom 3) Putin har gjort mycket ont som drabbat många människor.

Om Putin inte omvänder sig innan han träder in i evigheten, är han enligt evangelikal teologi dömd. På vilket sätt hans offer känner att rättvisa skipas genom att Putin får plågas i evighet övergår mitt förstånd. Jag menar det inte sarkastiskt. Jag förstår faktiskt inte det alls. Det är hämnd. Inte rättvisa och sannerligen inte upprättelse.

Enligt klassisk universalism måste brotten sonas, och det innebär inte först och främst en viss mängd lidande. Det innebär inte heller något straff – det har Jesus tagit på sig en gång för alla. Tänk er att Putin skulle ha gjort en miljon människor illa. Vägen till frälsning för honom är att han tvingas konfrontera sin ondska i varje enskilt fall. Först då blir de som blivit utsatta upprättade. Först då blir det verkligen rättvisa.

Det innebär också att hur lång vägen än blir för att möta alla dessa offer så finns det så småningom ett slut. Det innebär en resa då hans synd blir uppenbar, hans behov av nåd alltmer uppenbar och djupet i den förlåtelse som Gud erbjuder tydligare och tydligare.

Alternativet enligt evangelikal försoningslära är att om Putin hinner be om förlåtelse på dödsbädden kommer han inte att behöva stå till svars för några synder eftersom Jesus har dött för honom och sonat alla synder. Var finns rättvisan i det för alla hans offer?

Universalismen säger att alla kommer att saltas med eld. Alla kommer vi att stå inför Jesu Kristi domstol. Alla kommer vi att prövas i eld. Alla kommer att få erfara om våra liv, våra gärningar och våra verk var guld och silver (som består) eller halm och strå (som förtärs).

Den eld Bibeln talar om kan mycket väl innebära just detta att vi tvingas stå till svars för allt vi har gjort och sagt, och konfronteras med vad våra ord och gärningar åsamkat andra. Det är, vill jag återigen understryka, inte en straffande dom utan en upprättande dom. Både för mig som gärningsman och för dem som påverkats av mitt liv. På det sättet blir det verkligen rättvisa, samtidigt som nåden genomsyrar allt. Det behövs nämligen inget helvete för att ställa människor och tyranner till svars.

Varför i så fall bli frälst? Varför lämna sitt liv i Jesu händer? Jag är övertygad om att om Putin hade mött Jesus skulle han aldrig ha startat ett krig i Ukraina. Då hade hans många offer inte varit så många och hans behov av att konfronteras och ställas till svars inte varit så ofantligt stort.

Det gör skillnad att möta Jesus eftersom förvandlingen börjar redan nu och mängden synder vi gör oss skyldiga till gentemot andra blir, förhoppningsvis, mindre.

I Jesus börjar både domen och upprättelsen redan i det här livet. I Jesus blir vi landningsplatser för himlen och tecken som pekar mot en djupare verklighet: Vi pekar mot ett hopp och en frid som övergår allt förstånd. I Jesus kan vi fortsätta förmedla orden från Gud som om och om möter oss i Skriften: “Var inte rädd!” I Jesus kan vi trotsigt börja skapa hopp där hopplöshet råder. I Jesus kan vi säga, till oss själva och till den här världen: Det är inte kört! Räddningen är på väg!

Allt som vi gör och säger kommer vi att stå till svars för. Och allt kommer att prövas av den mest barmhärtiga Domaren av alla, vars mål och syfte är endast detta: att försona och upprätta allt!

Oändlig nåd, oändlig vishet, och fullständig rättvisa. Det är apokatastasis.