Förbered unga tidigt på att leta ny församling när de börjar plugga

För mig föds ofta längtan till förändring ur frustration. Ett exempel är frustrationen när jag flyttade till Sveriges största studentstad och jag upplevde att kyrkan inte såg eller längtade efter studenter i sina församlingar. Var fanns vår plats? Om det inte vore för några få ledare som tog mig under sina vingar hade jag inte varit där jag är i dag - kvar i kyrkan med en tro som jag vet kommer att hålla hela livet ut.

Kristen tro på glid-rapporten har visat att vi som kyrka missar rätt många, två tredjedelar för att vara exakt, och då är det bara de som växt upp i kyrkan som vi snackar om. Jag vet att jag inte är den enda som har brottats med var min plats är i den kristna gemenskapen och hur Jesus faktiskt hänger ihop med hela mitt liv, inte bara mitt “frikyrkoliv”.

Det är en oerhört stor sorg att läsa rapporten, men ärligt talat är jag inte förvånad. Från min ungdomsgrupp är det knappt någon som är aktiv i en församling i dag. Min erfarenhet är inte ett undantag, det verkar tyvärr snarare vara normen.

Men det finns sammanhang som på olika sätt lyckas gå emot normen. I min tjänst på Evangeliska frikyrkan får jag möta lyckade exempel där ungdomsgrupper har fått uppsving i bibelläsandet, där unga på läger får befrielse från sin ångest och där arbetet med unga vuxna växer så att det knakar. Helt enkelt exempel på att Jesus fortsätter att förvandla liv och att det finns unga som vill fortsätta att följa honom livet ut i dag.

Normen, eller ska vi kanske kalla det normalläget, går att bryta, för med Gud är allting möjligt.

Dr Ruth Perrin, lektor på Durham universitet i England och som forskat på varför unga vuxna valt att stanna och varför de valt att lämna tron i vuxen ålder, sa till mig i ett samtal att alla församlingar alltid vill att hon ska komma och predika universallösningen på problemet att unga lämnar församlingen.

Vi är båda eniga om att det inte finns någon sådan. I stället säger Perrin att det enda vi kan göra är att böja våra knän. Det är bara på den platsen som vi kan börja söka svaren på hur Gud vill förvandla, hela och upprätta nästa generation. En generation som brottas med psykisk ohälsa, känslan av att inte höra till och svårigheten att hitta meningen med livet när allt i världen runt om dem tycks gå sönder.

Anledningen till att en ung människa glider bort från församlingsgemenskapen och tron är antagligen lika komplex som varje individ, men jag vill ändå peka på några större svagheter som jag tycker mig urskilja i frikyrkan i dag.

Ovan nämnda rapport betonar till exempel att unga vuxna glider bort från församlingen. Det är inte nödvändigtvis ett aktivt kliv bort, men vid flytt till en ny stad står man inför ett, ofta omedvetet, val att antingen aktivt söka upp en ny församling eller bara låta det bero.

Förbereder vi våra ungdomar för detta? Inte bara med en tjatig fråga när de kommer hem någon helg efter flytten, utan snarare ett par år i förväg under ungdomssamlingarna.

Personliga samtal om hur det är att flytta hemifrån och hur man inte kan förvänta sig att man till en början känner sig precis lika hemma i den nya kyrkan som man alltid gjort under uppväxten. Att hemförsamlingen fortfarande finns kvar som ett starkt bönestöd här hemma men att det nu är dags att testa hur tron håller på en ny plats i en ny kristen gemenskap.

Antalet unga vuxna jag mött som tror att deras hemförsamlingar kommer att bli ledsna om de lämnar sitt medlemskap för att gå med i en ny församling är absurt många.

Likaså behöver församlingarna i städerna bli ännu bättre på att välkomna nyinflyttade och unga vuxna in i sin gemenskap. Vi behöver se generationens behov av tillhörighet och se till att det i varje församling finns de som aktivt tar nya unga inflyttade under sina vingar. Unga vuxna är vuxna, men än är formandet av identitet, livet och jaget inte klart.

Det är en tid där troslivet har potential att fullkomligt explodera, men vi behöver ta vara på den här tiden. Ingen är “färdig” när man tar studenten, långt ifrån.

Vi behöver tillsammans höja blicken och bli bättre på det här samarbetet. Vissa församlingar “sänder” och andra tar emot. Har ni identifierat vilken roll ni har i er församling? Och har ni ledare som ser det som sin kallelse att kliva in i de rollerna för ungdomarna och de unga vuxna?

Jag tror att vi behöver be och drömma större tillsammans med den unga generationen. Drömma med självförtroende om en ung generation som efter att de fått ett möte med helandets och hoppets Gud, lever missionella och tillbedjande liv.

Vi som kyrka bär på den där pärlan som alla egentligen söker efter, den som man säljer allt man äger för att hitta. Men vi måste själva leva som att det vore sant, bara då kan nästa generation få fatt på den med.

Låt oss hjälpa varandra att inte bara se det som är “mitt”. Låt oss hjälpa varandra att höja blicken och se det större perspektivet och hela resan som ligger framför för varje ung människa som är på väg att kliva in i vuxenlivet. Först då börjar vi ta steg för en tro och kyrka som håller, hela livet ut.