Gå från ord till värderingsverkstad

Förr stod kyrkan mitt i byn, fysiskt och andligt, och skolan där invid. Runt dessa värderings­pelare spred hemmen ut sig. Så är det inte inför år 2019, vare sig bokstavligen eller metaforiskt.

För att kunna återskapa det goda, men slippa vrida klockan tillbaka till det oönskade, är det nu hög tid att gå till verket. Goda och beprövade värderingar bör på nytt få en central plats i det pluralistiska och mångkulturella svenska samhället. Dessa värderingar må gärna uppfattas som svenska eller globala, men de får inte vara dysfunktionella eller destruktiva. Kyrkan och andra legitima värderingsbärare behöver i samspel med hem och skola bli samhällsbärande i stället för att ytterligare marginaliseras. Skolan, elever och lärare, kan här tillsammans med hemmen göra skillnad.

Skolans läroplan är full av goda värderingar, inrymda i en ickekonfessionell undervisningsdel för alla skolor och dessutom med möjligheten för de cirka 20 procent av Sveriges skolor som är friskolor att kunna bedriva denna undervisning inom en konfessionell utbildningsram. Var femte svensk skola har alltså möjlighet att kunna designa detta friutrymme till att vara en verkstad där man kan vara med och ta tillbaka goda värderingar till samhället, i stället för att var en marginaliserad svans i en negativ samhällsutveckling. Dessutom har resten av skolvärlden, fyra av fem svenska skolor, möjligheten att inom undervisningen, precis som friskolorna, aktivt förhålla sig till och utveckla alla de icke-konfessionella värderingar som är mycket snarlika de konfessionella värderingar som läroplanen och skollagen bygger svensk skola på, det vill säga kristen tro och västerländsk humanism.

Tiden måste därför nu vara inne för att gå ifrån finfina portalord till verklig värderingsverkstad.

Eftersom skola, hem, kyrka/andra övertygelser, ideell sektor, vård, omsorg, företagande, myndighetsutövning och politik ytterst handlar om människan och människors samspel så finns här ett gemensamt restaureringsarbete att ta oss an. Som troende kristna behöver vi inte ställa oss sist i det ledet. Våra liv bör vara små miniprototyper – eller ”Kristusbrev” – på hur Gud tänkt sig mänskligt relaterande, även om det tyvärr inte alltid varit eller är så. En kristen har per definition upptäckt att vår inre brustenhet endast läks genom försoning med Gud och med medmänniskan. Detta innebär att vi utifrån ”försoningens tjänst” kan söka goda lösningar i de målkonflikter vi alla ständigt lever med, i stället för att utveckla och underhålla personkonflikter.

Alltför många mellanmänskliga sammanhang präglas i dag av andra värderingar och strategier än att ha "försoningens tjänst" som en ledstjärna.

The Beatles sjöng på 60-talet att ”all you need is love” och det stämmer delvis fortfarande. Dock, det finns ingen sann kärlek som inte bottnar i försoning. Alla kan få vara med och befrämja detta mervärde och denna värderings återkomst genom att be om förlåtelse av och ge förlåtelse till medmänniskan. Det betyder inte att vi inte kan tampas med varandra och ha olika åsikter om mycket, men det betyder att vi är med om att återerövra det enda väldokumenterade skydd som vi har mot hat och förkastelse, nämligen en utlevd försoningsattityd i ord och gärning.

Kristen skolpersonal, på alla skolor och inte minst på kristna skolor, har här en nyckelroll i den mån som vi aktivt lever försonligt och lär ut att leva försonligt. Detta är inte att blanda ihop med att mesigt acceptera kränkande beteenden, utan det handlar snarare om att hitta fram till den radikalitet som kan bryta kränkningarnas onda cirkel. Antar vi den utmaningen inför 2019 och vågar vi tro och utgå från att många fler än troende kristna också förstår behovet av detta? Nelson Mandela i Sydafrika förstod potentialen i att övervinna det onda med det goda och fick delvis med sig en hel nation i att våga tänka nytt.

”Det går ej utan smärta att bliva genomfrälst”, sjöng läsarna förr. Vågar vi och vill vi bejaka den smärta som det innebär att vara bärare av försoningens ämbete i skola och i samhälle 2019? Vågar vi och vill vi, så är vi med och banar väg för återkomsten av goda värderingar, och då är det också kanske dags att på nytt börja nynna på en sjuttiotalsrefräng från den så kallade Jesusväckelsen:

”Icke med våld eller hat vinner du någon kamrat, men med Guds kärlek och kärlek igen”.

Bo Nyberg, rektor och ordförande Kristna friskolerådet