Hbtq-frågan är egentligen enkel

Diskussionen om samkönade relationer har pågått inom Evangeliska frikyrkan under ett antal år. För att skapa ordning och reda i diskussionen tillsatte vi en arbetsgrupp för några år sedan med uppdraget att ta fram ett underlag. Arbetsgruppen presenterade en rapport vid EFK:s representantskapsmöte 12–13 maj.

Frågan är egentligen enkel. Den kristna kyrkans hållning under 2000 år har varit att värna om äktenskapet mellan en man och en kvinna. Det är ramen för sexuellt samliv. Kyrkan har alltid hävdat stödet i både Bibeln och kyrkohistorien för en sådan ståndpunkt. Sex utanför äktenskapet har alltid kallats för otukt, ett samlingsbegrepp för olika former av sex utanför äktenskapet. Det har också varit den självklara hållningen inom Evangeliska frikyrkan i alla år.

Vi som betraktar oss som evangelikaler med hög bibelsyn ser det som kyrkans uppdrag att undervisa om detta och vägleda församlingen att leva efter klassiska kristna etiken grundad i Bibeln. Utmaningen ligger på det pastorala området. Att leva som vi lär. Det är inte enkelt. Även världsberömda kristna ledare har trampat rejält i klaveret på den punkten.

Den kristna etiken är inte så kontroversiell som många tror. Avståndstagandet mot incest i tredje Mosebok är en självklarhet i dag i det sekulära samhället. Bibelns avståndstaganden mot prostitution och utnyttjande av kvinnor har ett fullt stöd inom moderna feminismen, förstärkt genom Metoo-rörelsen. Ett troget och livslångt äktenskap ser de flesta sekulära människor som ett ideal. När det gäller samkönade relationer finns det dock en skillnad mellan klassisk kristen hållning och aktuella trender i västvärlden.

EFK-rapporten försöker sätta sig på två stolar. Både hålla fast vid de klassiska idealen, som inte minst betonas i redogörelsen för hur EFK:s samarbetspartners i missionsländerna, samt migranter i svenska förorter, ser på saken. På samma gång vill man hålla dörren öppen för den omvärdering i samlevnadssynen som inträffat i västvärlden senaste 25 åren och som även börjar få genomslag inom EFK.

Ungefär halva rapporten innehåller en omfattande och mycket kunnig genomgång av de aktuella bibeltexterna. En traditionell tolkning finns med och samkönat sex definieras som moralisk orenhet. Det konstateras att man även i antiken hade god kunskap om trogna samkönade relationer, det går alltså inte att tolka bibeltexterna som att de bara åsyftar vissa samkönade relationer. Samtidigt finns det en relativisering i resonemanget där de moderna progressiva tolkningarna presenteras och delvis argumenteras för.

Rapporten öppnar för ledare i församlingen som lever i samkönade relationer. Det ska avgöras av församlingen skriver man. Menar man ledare som lever i samkönade äktenskap måste man fråga sig varför de i nästa steg inte ska kunna vigas i EFK-församlingen. Åsyftas samkönade sambopar har man passerat en gräns även där, ledare som lever i samboförhållanden har tidigare inte accepterats inom EFK.

Kontextualisering och missionell är centrala begrepp i rapporten. Det förs resonemang om att sexualetik kan behöva anpassas till situationen. Jag delar inte alls arbetsgruppens inställning i den frågan. Jag tror att Gud har fastställt ramar för sexualitet och äktenskap och det gäller i alla situationer och i alla tider. Det är en fråga där kristna kyrkan varit överens under 2000 år. Vi behöver dock vara pastoralt finkänsliga och vägleda människor där de befinner sig. Pastoral vägledning behöver vara pragmatisk, undervisningen behöver dock vara tydlig och bibelförankrad.

Jag saknar i rapporten den självklara utgångspunkten att Evangeliska frikyrkan är en del av den världsvida kyrkan, både nu och historiskt. Det är orimligt för EFK som en mycket marginell del av kyrkan att på egen hand ändra äktenskapssynen eller pastoral praxis. För den globala evangelikala rörelsen är dessa frågor i regel inte förhandlingsbara. Det gäller kyrkor utanför västvärlden nästan mangrant men det gäller även för pingstvänner, karismatiska kristna och evangelikaler i västvärlden.

EFK-rapporten tar inte upp äktenskapsordningen, eller om denna ska ändras. Att viga samkönade personer är ännu inte på agendan inom Evangeliska frikyrkan. Samtidigt blir slutsatserna relativiserande. Man konstaterar att det finns olika uppfattningar och dörren stängs inte för att ändra i äktenskapsordningen längre fram.

Finns det då frågor där vi kan vara överens? Ja. Alla samlevnadsproblem måste öppet kunna dryftas i en församling, både i undervisning-predikan, i själavården och i gruppsamtal. Det innefattar naturligtvis att öppet prata om dragning till samma kön. Att be om ursäkt för dåligt bemötande är bra. Frågan om medlemskap behöver också avgöras på församlingsnivå, människor måste alltid vara välkomna som har tagit emot Jesus och brottas med sitt liv. Undervisningen behöver dock vara klar och tydlig. Öppet medlemskap och otydlig undervisning leder till en sekulariserad församling. Min slutsats blir: Trots sina ambitioner att verka för enhet vill rapporten öppna för två helt olika synsätt inom EFK vilket kommer att splittra och redan splittrar samfundet.