Ingvar Nilsson: Allt måste vara samtidigt på plats

Detta är min slutreplik i debatten som gällt frågan: Har Gud skapat allt på sex (sju) dagar eller använt (makro)evolutionen som sitt verktyg under miljarder år?

Först, tack till Samuel Lampa och Nikolaj Gubonin, som båda hävdar att det är omöjligt att få dessa två ovan nämnda påståenden att gå ihop. Tack också till Sebastian Ibstedt, Jan Blomgren, Sören Sigvardsson och Allan Emrén, som menar att visst skapar Gud nya varelser genom evolutionsteorins principer. Genom er argumentation, för att få det att gå ihop, visar ni allt tydligare att skapelsetrons/kreationismens tolkning av den bibliska uppenbarelsen, tillsamman med vetenskapen är det mest rimliga och sanna.

Sebastian Ibstedt, problematiserar skillnaderna mellan skapelse tro och evolutionism, på ett bra sätt. Men när det gäller frågan om huruvida dessa går ihop har Sebastian, tillsamman med de andra pro-evolutionsdebattörerna, och jag helt skilda uppfattningar.

Jag håller en bokstavlig läsning av Första Mosebokens skapelseberättelse för sann, som säger att Gud genom sitt Ord skapat jord och himmel och alla levande varelse för några tusen år sedan. Skapat allt, på sex dagar, med vilodagen inkluderad i skapelseveckan Skapat allt, från början, fullt färdiga levande varelser, växter och djur, i särskilda familjer och människan, med sin särställning. Ps 33:9 (SFB) "för han sade och det blev till, han befallde och det stod där".

Jag håller inte med om att evolutionsteorin eller teismen, som det handlar om i det här fallet, skulle vara det rätta, som menar att Gud använt evolutionen, som verktyg och från början fört in liv på jorden, från en bakterie i urhavet. Som sedan stegvis utvecklats genom naturlagar och mutationer och gradvis blivit växter, djur och människor, under oändligt många miljoner år. Det vill säga makroevolutionen. Bägge dessa alternativ kan inte vara sanna. Alltså måste ett av dem vara helt fel.

I korta enkla ordalag faller (makro)evolutionsteorin bland annat på att varje förekommen mutation som är på väg mot nya funktioner, är totalt värdelös, så länge inte alla övriga komponenter, samtidigt finns där, fullt färdiga. Den förväntade fördelaktiga mutationen bevaras alltså inte, för att vid något tillfälle, tio miljoner år senare, läggas till, en annan slumpmässigt utvald pusselbit, i ett, låt oss säga, halvfärdigt eller till en tredjedel färdigt, icke fungerande organ. Det är ju inte så att det till 99 procenten färdiga organet fungerar till 99 procent. Nej, den ännu inte muterade saknade procenten, gör att vi får noll procent funktionalitet.

Följdfrågan blir då: Var finns alla mellanformer, som i så fall måste förekomma i astronomiskt antal? Fossilforskningen bevisar att alla fossiler som hittills hittats i huvudsak ser likadan ut som de djur och växter som finns i dag. De små skillnader som finns beror på deras förmåga att anpassa sig till den rådande miljön.

Här handlar det om den så kallade mikroevolutionen som helt korrekt finns och som inte får blandas ihop med makroevolution som vi här talar om. Nej, Gud sade, och allt stod där, i full funktion. Alla beståndsdelarna i människan, djur och växter, atmosfären. Luften att andas, hjärtats funktioner, blodomloppet, ämnesomsättningen och så vidare, allt, måste vara samtidigt på plats, fullt färdigt för att helheten ska fungera. Det här talar helt emot all tänkbar logik, att detta har åstadkommits etappvis, genom naturligt urval och slump under miljarder år.

Ingvar Nilsson, Karlshamn