Inte ens alla inom evangelikal tradition tänker på samma sätt om samkönade relationer

Tillsammans med Stefan Swärd stod vi tre bakom den motion till Evangeliska frikyrkans kongress 2020 som beslutade att utföra den utredning som nu presenterat sitt resultat. Vi tillhör Immanuelskyrkan i Örebro som arbetat med dessa frågor både före och parallellt med den utredning som gjorts inom EFK.

”Varje år dödas 800 personer på grund av sin homosexualitet i Brasilien” hörde vi EFK:s regionledare säga under processdagen i Linköping. Det är en av de viktiga verkligheter som vi i EFK lärt känna under de två år då vi lyssnat på varandra i processen för bearbetning av frågan om samkönade relationer.

Vi är berörda över det vackra i teologi som formas i det gemensamma livet. Under vårt samfunds långa historia har viktiga frågor tagits till gemensam bearbetning, till exempel om dop och medlemskap (1981–85), kristen enhet (1986–88) och den senaste versionen av EFK:s tro och självförståelse (2018–2020) där utredningsgrupper tagit fram underlag som sedan processats i samfundet.

Vi samtalar för att vi bär på en tro som är kulturoberoende och relevant i alla tider. Därmed följer också det nödvändiga i att tolka och tillämpa trons innehåll in i varje ny tid.

Stefan Swärd tycks avvisa detta perspektiv (23/5) då han hävdar att frågan är enkel och ska bearbetas genom att upprepa tidlösa ordningar, möjligen med ny pastoral tillämpning. Vi hävdar däremot att talet om ”klassisk kristen tro” och ”kristenheten i alla tider och i hela världen” är både ohistoriskt och tveksamt. Kristen tro har sin utgångspunkt i det Gud uppenbarat om Jesus och frälsningen. Men hur detta ska förstås och uttryckas har bearbetats genom hela kyrkans historia med de ramar som språk och kulturella föreställningar ger. Olika kyrkliga traditioner har blivit följden. Och inte ens alla som hör hemma inom evangelikal tradition tänker på samma sätt.

Efter att som samfund haft verksamhet över hela jorden i mer än 100 år har vi lärt oss att när teologi formas i mötet med nya kulturer omformas och modifieras den. I rapporten utvecklas metoderna för denna kritiska kontextualisering till en användbar modell som kan tillämpas i vårt pågående samtal. Vi igenkänner Bibeln som kontextualiserad teologi och inte en samling tidlösa trossatser. Därför leder metoden oss in i ett verkligt lyssnande både till Bibeln och till vår tids världsbilder och erfarenheter. Rapporten lyfter in perspektiv från vetenskapliga experter, pastorala erfarenheter och personliga berättelser. Det ger rapporten en relevans och öppnar upp för klargörande slutsatser.

En konsekvens är att vi behöver se att homosexuella ofta är utsatta för våld, förtryck och utfrysning på grund av sin läggning. ”Som församlingar bär vi på kollektiva minnen av detta och behöver igenkänna vårt ansvar så att vi kan verka för en försoning.” Den vetenskapliga redovisningen landar också i ett viktigt förtydligande att vi bör se på sexualiteten som en beständig del av den egna identiteten. Att vara homosexuell är inget man väljer. Försök att få någon att förändra, permanent dölja eller avstå från att leva i enlighet med sin sexuella läggning har lett till ett omfattande lidande. Detta får konsekvenser för den pastorala vägledningen. Som det står i rapporten: ”I mötet med en människa som önskar att Gud förändrar den sexuella läggningen kan rådet och bönerna snarare behöva handla om att försonas med den man är och ta emot sig själv som en gåva ur Guds hand”.

Vetskapen om homosexuellas utsatthet leder också till slutsatsen att ”vi behöver bearbeta bibelordet tillsammans med personer som lever i samkönade relationer, inte bara å deras vägnar. När människor i marginalen, eller människor som lever i utsatthet, läser Bibeln bidrar de med nya perspektiv in i gemenskapen. De kan uppenbara sanningar som mer privilegierade inte har sett och avslöja blinda fläckar”.

Leder då detta självklart till splittring som Swärd menar? I så fall inte på grund av oss. Redan 2017 beslöt församlingsmötet i Immanuelskyrkan i Örebro följande: ”Det finns i församlingen olika synsätt på frågan om en kristen bör leva i samkönad relation. Vi ser att det finns bibeltolkningar som kan anses vara väl grundade bakom flera olika ställningstaganden i denna fråga. Av den anledningen vill vi leva med ett respektfullt förhållningssätt till olika tolkningsalternativ.” Enheten vi har i Kristus är större än olika syn i denna fråga.

Förra helgen på Hjälmargården fick vi återigen uppleva ett exempel på hur god teologi formas. Det sker i gemenskapen med varandra när vi låter våra liv nötas mot varandra i lyhört lyssnande och långsamt reflekterande. Vi är tacksamma över de 20 personer i arbetsgruppen som vågat delta i arbetet och vi lär oss mycket av att läsa deras rapport.

Nu ser vi fram emot att tillsammans med EFK:s församlingar delta i detta gemensamma läsande och lyssnande tillsammans med de människor som hittills inte funnit ett gott hem i våra församlingar. Det är i alla fall vår dröm, och vår bön.