Jag använde cannabis och kan uttala mig om baksidorna – till skillnad från Skyttedal

Sara Skyttedal erkände i en podd tidigare i år att hon testat cannabis. Nu går hon rakt emot sitt eget politiska parti, hennes arbetsgivare, och menar att cannabis borde legaliseras.

I den bästa av världar skulle Sara Skyttedal vara arbetslös i morgon. Hon har uttalat sig i en fråga som strider mot det som hennes arbetsgivare står för, i vilken annan bransch så skulle hon få behålla jobbet?

Tänk er en lärare som helt plötsligt skulle gå ut och hävda att aga inte vore så tokigt eftersom läraren själv testat det en gång. Det skulle leda till ett upplopp av upprörda känslor.

Nu tänker du kanske att det är en överdrift att jämföra aga med cannabis. Det säger mer om din okunskap om cannabis och vad det gör med den som använder det än min okunskap om aga. Jag har nu upplevt baksidan av dessa båda och känner mig mer än kvalificerad att uttala mig om det – till skillnad från Sara Skyttedal.

Från att jag var 13 år till dess jag var 24 använde jag cannabis så gott som dagligen, och jag var en stor påhejare av drogen. Så fort jag hade chansen ville jag rekommendera den och använde gärna argument som att cannabis är en naturlig produkt till skillnad från mer kemiska droger som jag också varit en användare av.

Efter att ha varit nykter i över 15 år är min inställning en helt annan. Dels som en följd av mitt eget missbruk och dels på grund av de människor jag möter dagligen som också antingen lever med cannabis eller som försöker slå sig fria.

Cannabis har inte bara den egenskapen att den är beroendeframkallande, precis som alkohol. Den har också den egenskapen att den från användning en enda gång kan leda till ett livslångt tillstånd med psykosomatiska besvär, som att man hör röster eller ännu värre, faller i psykos.

Ett av de mer farliga argumenten i hela det här resonemanget om att legalisera cannabis är att man försöker likställa cannabis med alkohol och peka på att det också är beroendeframkallande.

Men alkohol kan man inta under en ganska lång tid utan att det nödvändigtvis påverkar ditt psyke, i stället finns där en påfallande risk för organsvikt om man fortsätter nyttja alkohol på ett återkommande sätt. Jag är ingen påhejare av alkohol men ser att det går att reglera det på ett sätt som är helt omöjligt med cannabis.

Det finns inga giltiga argument för att legalisera en drog som redan som illegal drog gör så otroligt mycket skada hos människor.

Vi lever i en värld där vi saknar resurser för att ta hand om de missbrukare som finns i dag, vi saknar resurser för att möta unga människor som befinner sig i psykisk ohälsa – och då kläcker en förtroendevald politiker (med kristna värderingar får man utgå ifrån) ur sig att vi ska släppa något så ondskefullt och förödande som cannabis fritt ute på gator och torg.

För sanningen är att det inte är kommunernas socialtjänster som tar det största ansvaret för att hjälpa dessa människor som sedan gör allt för att slå sig fria från sitt missbruk. Det är församlingarna, LP-verksamheterna, RIA-verksamheterna genom människor som själva sett förödelsen.

Jag skulle vilja uppmana Sara Skyttedal att ta sig en rundtur i landet och möta dessa människor som just nu befinner sig på behandling, i fängelse eller kanske rent av de som lyckats ta sig loss från detta verkliga helvete som cannabis innebär.

Sätt dig ner och prata om cannabis, om dess verkliga effekter och hur det påverkat dessa människor. Jag törs med handen på hjärtat påstå att så gott som alla dessa berättelser börjar med: “Jag testade cannabis …”

Ingen vill gå igenom det helvete som ett missbruk innebär. Inte bara för dem utan också för dem att det drabbar alla i deras omgivning. Cannabis är en helvetisk drog, den är ormen i trädet.