Kan vara frestande att distansera sig från delar av Guds ord

Vad är Guds vilja för våra liv? Och hur vet vi att vi lever ett liv som behagar honom? Om vi ska gissa oss fram hamnar vi i en hopplös situation. Vi är syndare, präglade av en trasig värld och formas ständigt av ett annat rike än Guds. Vad vi behöver är en sanning som kommer ligger utanför oss själva, ett ord som kan visa oss hur vi ska leva och vad som behagar Gud.

Vi kan bara tacka Gud för att han gjort just detta. Han har gett oss sitt ord – Bibeln. En hög syn på skriften är därför avgörande för oss som kristna. Om vi inte vill forma Gud efter vår avbild behöver vi hålla fast vid Bibelns auktoritet i våra liv. Det är endast då som vi kan formas efter hans avbild.

Lena-Sofia Tiemeyer lyfter i sin debattartikel 8/11 fram den bredd av bibeltexter som finns gällande äktenskap, och presenterar tre alternativ för hur man kan hantera denna mångfald av texter. Första alternativet är att se alla texter som normativa vilket leder till en värld som liknar Atwoods Gilead, enligt Tiemeyer.

Andra alternativet är att marginalisera de texter som anses problematiska, vilket leder till vi enbart lyfter fram de texter som passar oss. Tredje alternativet är att aktivt ta avstånd från vissa bibeltexter.

Tiemeyer klargör inte vad hon själv anser vara den bästa vägen men noterar med rätta att hur vi får ihop texterna leder till stora konsekvenser för vår bibelsyn. Här menar jag att det är viktigt att hålla fast vid en hög syn på skriften. Att ta avstånd från, alternativt att marginalisera vissa bibeltexter, leder slutligen till att vi tar avstånd från det som Jesus säger kommer ifrån Gud.

Med andra ord så skapar vi en kanon inom kanon. Auktoriteten att avgöra vad som är och inte är Guds ord hamnar slutligen hos mig som individ. Frestelsen blir stor att då välja de delar i Bibeln som vi vill ha och på så sätt distansera oss från de delar där Gud utmanar oss och kallar oss till omvändelse.

Därför är jag personligen övertygad om att vägen framåt inte kan vara att ta avstånd från något som skriften bekräftar. Jag vill inte heller välja något av de alternativ som Tiemyer föreslår. Jag ser ett alternativ som saknas i hennes artikel – det alternativ som genomgått den kristna kyrkans historia. Denna syn insisterar på att det genom Bibelns berättelse finns en sammanhållen vision för äktenskap samtidigt som en del bud var tänkta att vara tillfälliga. Det är att läsa Bibeln som en frälsningshistoria där Gud progressivt uppenbarar sig samtidigt som han ibland ger tillfälliga bud.

Detta alternativ kan låta som samma linje som det andra alternativet, men det är i själva verket något annat. Det betyder alltså inte, enligt detta perspektiv, att alla texter som berör äktenskap är lika relevanta för en äktenskapsteologi i dag. Vissa lagar i Gamla testamentet var tillfälliga lagar, där det finns en kulturell logik bakom varför de behövdes där och då (vilket forskare som William J. Webb har visat på).

Anledningen till att vi ser dessa lagar som tillfälliga beror inte på att några kyrkomöten har beslutat så, utan för att Bibeln själv lär ut det (Rom 6:14; 1 Kor 9:20–21; Gal 3:25). Det är Jesus som påpekar att vissa lagar tilläts tillfälligt på grund av människors hårda hjärtan (Matt 19:8–9).

Redan i profeterna utlovas det att Gud ska göra något stort med lagen (Jer 31:31–34, Hes 36:27). Detta har stora implikationer för texterna Tiemeyer citerar. Det finns även skäl till att vissa texter om äktenskap är mer centrala än andra.

Vid varje tillfälle Jesus talar om äktenskapet (Matt 19:3–6; Mark 10:3–9) citerar han skapelseberättelsen eftersom denna berättelse målar Guds vackra vision och design för den här världen – såsom äktenskapet var tänkt att vara innan synden kom att förstöra relationen mellan män och kvinnor, människor och Gud. Dessa texter är därför i centrum för all kristen äktenskapsteologi, eftersom Kristus har kommit för att återupprätta sin fallna skapelse.

Hur vi funderar kring Bibelns auktoritet kommer påverka hur vi får ihop texterna. Därför är det alltid värdefullt att reflektera kring var auktoriteten ligger. Antingen tror vi att auktoriteten finns i Guds ord eller så finns den någon annanstans. Så fort vi tummar på Bibelns auktoritet hamnar auktoriteten alltid någon annanstans – hos oss.

Men om det finns goda skäl till att lita på Jesus när han säger att skriften inte kan upphävas (Joh 10:35), att den har auktoritet (Matt 4:4, 7, 10), att det är Guds ord (Matt 15:6; 19:4–5) – då har vi goda skäl till att lita på skriften i sin helhet. Då kan vi även lita på att Gud har goda skäl att inkludera de aspekter som känns främmande och märkliga för oss i dag. Vi bör inte ignorera eller dölja de svåra texterna. Vi måste brottas med dem. Men vi kan lita på att Guds ord alltid är gott, alltid värt att lita och förtrösta på.