Kristna har också ett ansvar för försvaret

Jag vill först betona att mitt bruk av uttrycket ”pacifism” snarare än ”icke-våld” som min broder Hans Leander (Nya Dagen 27/6) föredrar, inte ska ses som ett uttryck för en vilja att misstolka eller missförstå. Det är förvisso stor skillnad mellan att vara passiv och att aktivt bekämpa våld genom icke-våld, och i mellanmänskliga förhållanden finns nog ingen skillnad mellan bådas våra trosfilosofier. Inte heller i en situation av förtryck eller ockupation av främmande makt.

Den centrala skiljaktigheten ligger i att jag tror att man inte kan dra likhetstecken mellan våld för att förtrycka, och våld (eller väpnad beredskap) för att förhindra ockupation och förtryck. Detta gäller både det inre försvaret (polisen), och det yttre (armén). Allt går tillbaka till detta: Bör medborgarna och friheten i ett land försvaras? Svarar man nej på den frågan (som någon gjorde) finns inte mycket att diskutera. Då är man även mot ett polisväsende. Men svarar man ja, blir frågan genast: Vem ska göra det? Jag tror som tidigare sagts inte att vi som kristna bör undandra oss detta visserligen obehagliga ansvar, och jag finner inte heller att Bibeln och Jesu eller Pauli undervisning uppmanar oss därtill. Jag tror alltså inte att vi kristna bildligen ska vara en fårahjord som skyddas mot vargar av andra.

Hans Leanders spekulation om att judeutrotningen kanske hade kunnat stoppats av omvärlden genom beslutsamt icke-våld finner jag välment men inte särskilt relevant, eftersom vi alla vet hur långt den ligger från den faktiska verkligheten i Europa på 30-talet. Det var just genom att vanliga livrädda män (varav en försvarlig del kristna) med vapen i hand gick emot mörkret och förtrycket, som Europas och Förintelsens överlevandes frihet köptes. ”Våld leder inte till frihet, även om det är syftet”, och ”det är icke-våldet vi har att tacka för demokratin, inte militären”, menar Hans. Uttalanden som är ägnade att förvåna åtminstone mig, i ljuset av det nyss berörda.

Vi lär inte bli helt överens, men jag vill efter mitt fjärde inlägg i denna debatt tacka min broder Hans Leander för ett intressant meningsutbyte, och jag tror att vi ändå är förenade i vår längtan efter en värld där ingen förtrycks eller dödas, och där svärden till slut ska smidas till plogbillar.