Kristofer Wennerström: Håll ett öppet demokratiskt val med flera kandidater

I min första debattartikel (7/8) kritiserar jag kyrkostyrelsen i Equmeniakyrkan och deras tillvägagångssätt att förbereda kyrkoledarvalet. I sitt svar (13/8) försöker kyrkostyrelsen få det att framstå som att min kritik baseras på ett missförstånd och hänvisar till praxis, det vill säga att detta tillvägagångssätt har vi använt oss av förut.

Ett dåligt tillvägagångssätt blir självklart inte bättre för att det upprepas, och givetvis måste man kunna kritisera även praxis. Praxis regleras inte i stadgarna. Praxis i det här fallet baseras enligt mig på att kyrkostyrelsen gjort en övertolkning av vad ”förbereda kyrkoledarvalet” innebär. Att förbereda kyrkoledarvalet innebär för mig inte att på förhand avgöra valet, utan att underlätta för att ett demokratiskt val kan genomföras. Valet till kyrkoledare skall enligt stadgarna dessutom ske genom sluten omröstning (hemlig) som bara får en rimlig innebörd om det finns flera kandidater till varje post att välja på. I övrigt besvaras inte min kritik, som fortfarande kvarstår, att kyrkostyrelsen agerande är elitistiskt, obibliskt och odemokratiskt.

Mina motiv att energiskt och ganska kärvt driva denna fråga till sin spets är att jag tycker att vi som lever i ett öppet demokratiskt samhälle har ett stort ansvar att se till att demokratiska val som vi deltar i går öppet och schysst till. Inte minst i solidaritet med människorättsaktivister i till exempel Hongkong och Belarus som är beredda att offra allt för den rätt som vi har men som många av oss tar lite lätt på. Mitt andra motiv är att jag tycker en kyrka skall utöva sin tro på alla områden i kyrkans liv.

Vad kännetecknar en god demokrati? Bland annat hur man bemöter kritik. Att makthavarna förstår vikten av att bemöta den kritik som framförs från dem man är satt att representera och att det är själva kärnan i en levande demokrati, att man värnar det fria ordet samt tillåter kritiskt ifrågasättande av dem som innehar makten. För mig är det illavarslande om ledarskap undviker alla former av meningsutbyte eller gömmer sig bakom formalia och dimridåer.

Ordförande för kyrkostyrelsen, Susanne Rodmars agerande under processen väcker ett antal frågor. Hon öppnar inga dörrar för öppenhet och transparens och att vi som medlemmar kan få ta del av frågor till och svar ifrån kandidaterna under nomineringsprocessen. Hon berör inte hur processen är bibliskt förankrad eller vad hon menar med att de "bett och prövat" vilket är förvånande när man leder en styrelse i en kyrklig organisation. Kyrkostyrelsens ordförande skriver dessutom på hemsidan att man aldrig tidigare år presenterat dem som står till förfogande offentligt, vilket inte stämmer, det gjorde man 2011. Än mer anmärkningsvärt är att Susanne Rodmars chef på Sveriges kristna råd är Karin Wiborn. Det innebär att ordföranden står i direkt beroendeställning till en av de kandidater som hon och kyrkostyrelsen förordar. Ingenstans på hemsidan framgår att ordföranden är jävig och inte borde deltagit i beslutsprocessen.

I våra svenska politiska partier utses återkommande nya partiledare där det ofta finns flera kandidater, nu senast Nyamko Sabuni (L) i konkurrens med två andra kandidater. På Equmeniakyrkans hemsida skriver kyrkostyrelsen att kyrkoledarvalet inte kan jämföras med val inom politiken, eftersom att utse kyrkoledare rymmer betydligt fler dimensioner. Vart fjärde år efter riksdagsval blir någon av våra politiska partiers partiledare utsedd till regeringschef och statsminister. Jag tror inte att särskilt många håller med kyrkostyrelsen i bedömningen att positionen kyrkoledare skulle vara mer komplex än att bli statsminister och regeringschef. Kan våra politiska partier godta en ordning där man röstar på flera olika kandidater som potentiellt kan bli statsminister så finns det inga skäl i världen att vi i Equmeniakyrkan skulle behöva göra annorlunda i valet av kyrkoledare.

Inspirationen från det Magnus Malm kallar för "New public punlishment" syns likväl då Equmeniakyrkans kyrkostyrelse lovar att senare i höst tillsätta en extern utredning av kyrkoledarvalet. Är det raketforskning vi diskuterar? I så fall skulle jag kunna förstå behovet av en utredning. Det är inte kunskap om demokrati som saknas. Alla har vi sedan vi varit små deltagit i olika val, allt från klassrådsombud, lagkapten i fotbollslaget, styrelse för fotoklubben, omröstningar på församlingsmöten och årsmöten. Nej, kunskap saknas inte, det som saknas är vanligt bondförnuft och sunt ledarskap, samt en överlåten tro på att Gud vill ha ett finger med i kyrkoledarvalet.

Upp till bevis kyrkostyrelsen! Ni menar att ni håller demokratin högt. Detta blir bara trovärdigt om man tillåter ett öppet demokratiskt val med flera kandidater.

Kristofer Wennerström, läkare