Låt frikyrkan bli ett eget stift

Ingen av dem som debatterat frikyrkans framtid har sett lösningen i att frikyrkan blir ett stift i Svenska kyrkan. Frikyrkan skulle ändå liksom Evangeliska fosterlandsstiftelsen kunna bevara sin särart.

Svenska Missionskyrkan och Metodistkyrkan i Sverige har gått bakåt sedan 1930-talet. En viktig orsak är bristande resurser och dåligt självtillit som gjort att man inte synts i samhället. Frikyrkan har med vissa undantag visat svag vilja att reformera denna havererade modell. Att bli ett stift i Svenska kyrkan skulle ge både resurser och självtillit.

Kyrkan måste ta sitt ansvar i samhället om den vill bli trovärdig. Utan trovärdighet har kyrkan ingen framtid. Kyrkan i Sverige möter oerhörda diakonala utmaningar:

Den öppna arbetslösheten ligger kring åtta procent, varav en fjärdedel avser ungdomar.

Det finns cirka 130 områden i Sverige där sysselsättningsgraden är under 60 procent.

Sjukvårdskostnaderna stiger med 50 procent om alla ska få del av de medicinska framstegen.

Alkoholen svarar för en fjärdedel av landstingens sjukvårdsutgifter.

5000-6000 personer dör varje år direkt eller indirekt av alkohol.

Ensamheten är utbredd. Majoriteten av hushållen i Stockholm och Göteborg består av en person.

Miljökris hotar.

Den grova kriminaliteten växer.

Kyrkan kan inte gå förbi dessa utmaningar utan att svika sitt diakonala ansvar. Men ansvar kräver resurser. Att ge vad man känner för i kollektboxen, ha enstaka anställda och i övrigt bygga på allt färre volontära medarbetare ger inga resurser.

För Missionskyrkan och Metodistkyrkan som tillämpar barndop är det inte någon teologisk svårighet att bli ett stift i Svenska kyrkan. De tre kyrkorna erkänner ju varandras dop, nattvard och ämbete. Därmed är de teologiskt sett redan nu en kyrka. De troendedöpande frikyrkliga (baptister, pingstvänner, evangeliska frikyrkan) har redan nätverk och kan bilda en egen döparkyrka.

Att bli ett stift i Svenska kyrkan bör underlättas av att huvuddelen av frikyrkan inte bildats genom någon utbrytning ur Svenska kyrkan. Svenska Missionsförbundet var en del av Svenska kyrkan. Väckelsens grundläggande program på 1800-talet utformades av den tyske teologen Johann Tobias Beck (1804-1878). Han menade att statskyrkan var uppfostraren. Sedan skulle väckelserörelserna fånga upp de troende. Troendeförsamlingen var den egentliga kyrkan. Svenska Missionsförbundets PP Waldenström (1838-1917) tog via ledande teologer i Sverige, som hade direkt kontakt med Beck, starkt intryck av de beckska idéerna.

Waldenström var präst och ännu på 1910-talet engagerad i Svenska kyrkan som ombud för Växjö stift i kyrkomötet. Han myntade uttrycket föreningskyrka och menade att Svenska Missionsförbundet endast var "ett enskilt missionssällskap, ett bland många": Och 1929 sade SMF:s ordförande Sven Bengtsson att missionsförbundarna inte visste vilka de var, men att de hade all frihet de ville ha inom Svenska kyrkan.

De frikyrkligas engagemang i Svenska kyrkan är även i dag stort. 70 procent av Svenska Missionskyrkans och 50 procent av Metodistkyrkans medlemmar tillhör också Svenska kyrkan. Varje år offrar frikyrkliga minst 200 miljoner kronor via kyrkoavgiften till Svenska kyrkan. Många ställer upp i Svenska kyrkans församlingsorgan för inget eller ringa arvode. Man förlägger gärna bröllop och begravningar till Svenska kyrkan.

Frikyrkan skulle vinna stort på att bli ett stift i Svenska kyrkan:

De 200 miljoner kronor som nu går till församlingar i Svenska kyrkan, skulle stanna i det nya stiftet genom att dubbelanslutningen frikyrkan/Svenska kyrkan upphör. Frikyrkans församlingar skulle ju bli församlingar i Svenska kyrkan.

Frikyrkan skulle få del av Svenska kyrkans stora kontaktnät (drygt två tredjedelar av befolkningen är medlemmar, lite mer än hälften av alla nyfödda döps i Svenska kyrkan, en tredjedel av en årskull konfirmeras, drygt en tredjedel av alla vigslar sker i Svenska kyrkan och fyra femtedelar av alla begravningar förrättas där).

Frikyrkan skulle fortfarande få välja sin egen kyrkoledare. Varje stift utser ju sin egen biskop.

Valet står mellan att fortsätta krympa med nuvarande modell, även om man kallar sig GF-kyrkan, eller att börja något nytt. Varför inte dra nytta av dubbelanslutningen och ta upp förhandlingar om att bli ett stift i den kyrka majoriteten av de frikyrkliga tillhör?