Nog kan en 85-åring

Vad kan en 85-åring? Frågan låter sig ställas i Sverige och ofta följs den av nedlåtande svar. Äldre människor varken förväntas eller tros kunna göra något av samhällsnytta. Vi vet att det är fel och vi påstår att merparten i världen håller med oss. Tyvärr är Sverige ett ledsamt unikum när det kommer till synen på äldre människor. Det är därför som frågan kan ställas: Vad kan en 85-åring?

Självfallet skiftar svaret och förutsättningarna ser olika ut, men nyligen gavs ett levande exempel på vad en 85-åring förmår. Och det är värt att reflektera över följande.

Under tre dagar besökte påven Benedikt XVI Kuba. I tropisk värme predikade han på två utomhusmässor inför hundratusentals personer och hade personliga möten med landets president Raúl Castro men även dennes äldre broder Fidel Castro, den kommunistiska öns enväldige ledare i 49 år.

Det är inte förmätet att skriva att påven under detta besök bar miljoner människors hopp. En önskan om att denne åldrande mans besök på ön, hans samtal med ledningen och att budskapet i hans predikan skulle föra med sig en förändring. En förbättring av tillvaron i den slutna enpartistaten.

Det var inte lite som förväntades av 85-åringen. Av kyrkans företrädare.

Intressant nog finns det i vårt samhälle - parallellt med synen på äldre - en lika missvisande uppfattning om kyrkan. Politiska företrädare från såväl liberalt som socialistiskt håll avfärdar kyrkan som en given aktör i samhället. Påvens besök på Kuba överbevisar dem.

Inför påvens besök frigav regimen över 2500 fångar vid årsskiftet som en "humanitär gest". Något av en uppföljning av frigivningen år 2010 då 52 politiska fångar släpptes efter att katolska kyrkan förhandlat med regimen. Det var oväntat men framgångsrikt.

Oväntat var säkert också att påven fick tillgång till samma kommunikationsmedel som Fidel Castro alltid hållit sig med. På det legendariska Revolutionstorget i Havanna, och samtidigt direktsänt i statlig TV, predikade Benedikt om frihet, sanning och försoning. Tre ord som är laddade på den lilla ön med begränsad frihet, en bestämd officiell sanning och ett hav av oförsoning mellan folket på ön och kubanerna i exil.

Därför var det så sensationellt att omkring 800 exilkubaner från Miami, män och kvinnor som framställts som hatobjekt i den statliga propagandan, firade gudstjänst tillsammans med kubanerna i Havanna. För första gången på 57 år var exilkubanerna åter på hemmaplan.

Nog kan en 85-åring. Både där och här. Åldern är inget hinder för samhällspåverkan. Äldre har en given plats i samhällsgemskapen. Och det har kyrkan också. Men båda behöver ta mer plats och visa att de behövs genom konkreta bidrag. Samhället mår bra av att ha äldre som aktivt deltar och levande församlingar är en tillgång för oss alla.