Obligatorisk språkförskola är att ta politiskt ansvar

Maria Marić är kritisk mot att Kristdemokraternas partistyrelse föreslår obligatorisk språkförskola för barn som inte kommer, eller hunnit komma, i kontakt med svenska språket. Enligt henne är det inte bara ett dråpslag mot familjers frihet utan även inkonsekvent, då vi kristdemokrater kritiserat ett S-förslag om obligatorisk förskola.

Ett par saker är då värda att lyfta. Först och främst är språkförskola och förskola inte samma sak. Det S-förslag som Marić med rätta kritiserar handlar om alla barn, oavsett behov. Det vi talar om gäller just de barn som står inför den brutala realiteten att växa upp i ett land vars språk de inte talar. Vi vill inte begå samma misstag som Socialdemokraterna, att förbise de enorma skillnader som råder mellan olika barns uppväxtvillkor i dagens Sverige.

Läs tidigare inlägg: Maria Marić: Inkonsekvent av KD om förskola

I stället för obligatorium föreslår Marić att föräldrar ska ges mer information. Då blir motfrågan: Hur mycket information kan man ta in om man själv saknar tillräckliga språkkunskaper? Mats Myrberg, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet, har forskat på frågan. Han kom fram till att en sjuåring som börjar skolan i genomsnitt har ett ordförråd på 7 000 ord. En sjuttonåring som blivit läst för mycket som liten, och som själv läser böcker och andra texter, har ett ordförråd på 50 000–70 000 ord. Men en sjuttonåring som inte läser eller blivit läst för har ett ordförråd på 15 000–17 000 ord.

Så hur många ord behöver man kunna för att klara sig i samhället? Eller för att förstå nyhetssändningar, eller den föräldrainformation som Maria Marić föreslår som alternativ? Ungefär 50 000 ord, enligt Myrberg. Detta placerar oss alltså i ett moment 22. Vi skulle då försöka sprida information om vikten av svenska, men informationen når inte fram på grund av bristande kunskaper i svenska.

Det här är problemets kärna. Sverige står inför en situation där breda medborgargrupper är helt beroende av tolkar. Där en stor del av landets befolkning inte förstår de diskussioner som förs på samhällsnivå, såsom i Aktuellt, Ekot eller tidningen Dagen. Där hundratusentals barn lämnar skolan med ordförråd som inte räcker för att klara ens de enklaste arbeten. Där man inte i sin omgivning har någon, utom möjligen någon lärare, som har svenska som modersmål. Det här problemet finns här och nu. Hur ska dessa barn klara sig i Sverige, och vad kommer hända när de inte gör det?

Ingen förnekar att principer är viktiga, tvärtom. Men en del av det politiska ansvaret handlar också om att förstå när man måste släppa sjökortet och börja ösa. Partistyrelsens förslag är inte jämförbart med obligatorisk förskola. Det går ut på att greppa tag i vad som finns för att hjälpa barn som riskerar att gå en mycket dyster framtid till mötes. Detta är vår utgångspunkt inför den diskussion som Partifullmäktige kommer att ha den sjätte november.

Läs också: Frida Park: Ska kd med berått mod svika barnfamiljerna?