Pacifism inte självklart rätt moral

Seminariet i riksdagen anordnat av IF Metall och Kristdemokraterna den 1 oktober handlade inte om huruvida Sverige ska ha militärt försvar eller ej. Seminariet handlade inte heller om försvarsanslagets storlek. De debatterna kan kanske Dagen initiera? Nej, seminariet i riksdagen tog upp för belysning det, enligt många, orimliga i att finsk vapenindustri och monopolsträvande brittisk, fransk och tysk vapenindustri ska få slå ut svensk vapenindustri, och med det framtidsteknologi och arbetstillfällen. EU:s regelverk förhindrar fri konkurrens på detta område.

Den för seminariet adekvata frågan var om svenska arbetstillfällen inte bör värderas lika högt som arbetstillfällen i andra länder. Vem föreställer sig att vapen som köps i exempelvis Finland eller Frankrike är mindre “vapenaktiga” och militärt utrustande än de svenska?

113 bandvagnar från Patria i Finland är väl inte färre än 113 bandvagnar köpta från Hägglunds i Örnsköldsvik? Skillnad finns dock faktiskt när det gäller att skydda soldater från minor, vilket borde nämnas, och så har Hägglunds tagit fram ett elhybridsystem som, om det får utvecklas, kan spela en betydlig framtida roll också i civil verksamhet.

Tidningen Dagen citerar Annika Spaldes artikel i Expressen: “... inte kan väl det innebära att svenska arbetstillfällen värderas högre än medmänniskors rätt till trygga liv?” Tror någon som läser Dagen att Stefan Löfven, Göran Persson och vi skulle värdera arbetstillfällen högre än liv? Frågan är om inte oförskämd, så i varje fall infantil.

Märkligt nog omnämner inte - såvitt vi kunnat se - Dagen med ett ord att Annika Spalde berömmer sig av att ha förstört egendom i Eskilstuna och Karlskoga och för det straffats med fyra månaders fängelse. Det är anmärkningsvärt!

“Jesus tar alltid de utsattas parti” citerar Dagen. Vi är i detta helt överens. Dessvärre existerar ondskan på jordklotet, så att “de utsatta” måste försvaras. Ibland med militära medel, tyvärr.

Sverige har förbud för vapenexport, men undantag tillåts. Denna hållning står riksdagens partier bakom. Odiskutabelt medför vapenexport svåra etiska överväganden. Som Lars O Molin och Lennart Bondesson mycket väl vet har kristenheten i alla tider diskuterat om man ska acceptera militärt försvar eller ej.

Det förhåller sig så att svensk vapenproduktion är omöjlig om export är totalförbjuden. Kanske är det klokt att inte absolut hävda att pacifism eller inte pacifism står för den rätta moraliska hållningen.

Professor Alf Roos skrev kort efter andra världskrigets slut i boken “Varför demokrati?” att han själv inte skulle kunna använda ett vapen mot någon. Men uttryckte samtidigt tacksamhet över att det finns de som är beredda att göra det.

Självfallet önskar vi var och en att alla svärd ska smidas till plogbillar, men vi kan ana vad som hänt i Mellanöstern om Israel 1948 varit utan vapen. Och nog behöver kvinnor och barn i Kongo, Afghanistan, Darfur - listan kan göras lång - försvar för liv och värdighet. Och det är ju just försvar det handlar om för vårt militära vidkommande.

Äldre Dagenläsare kan säkert erinra sig hur tidningen Dagens förste chefredaktör, Lewi Pethrus, pläderade för ett starkt försvar, trots att han förvisso kom från en baptistisk tradition.