Peter Halldorf: De utsatta är Guds favoriter

De arga fåglarna, Jesaja och Jeremia, har aldrig sjungit gällare än just nu. Envetet placerar profeterna en sårbar kvartett överst på agendan: främlingen, den fattige, änkan och den faderlöse. Ingen ska behöva tveka över vilka som är Guds favoriter. Inga ursäkter i världen kan försvara att visum avkrävs de mest utsatta.

Läs Jeremia: Poeten tecknar bilden av ett folk hemfallet åt ogenerad vulgärkonsumism. De har ”blivit mäktiga och rika, skinande feta”. Frukten av denna praktiska ateism är skriande sociala försummelser: ”de dömer inte rättvist, de driver inte den faderlöses sak till seger och hävdar inte den fattiges rätt.”

Att dra paralleller mellan profeternas tid och vår är alltid riskabelt, men det finns åtminstone ett förhållande som är tidlöst: Ingenstans i den profetiska litteraturen är de marginaliserades situation förhandlingsbar.

Det var inte brist på religion, inte heller individuella förbrytelser, som enligt profeterna ledde till att Jerusalem gick under på 500-talet före Kristus. Det främsta skälet var oviljan att ta ansvar för Guds favoriter. Vare sig makthavarna eller folket i Jerusalem kunde i sin vildaste fantasi föreställa sig att deras hyllade system var hotat. Vi kan förmodligen inte heller göra det.